Du med Asperger

Jag är en aspie. Fick diagnosen bipolär först, mycket vanlig feldiagnosticering av Aspergers när det gäller kvinnor. Vi är inte så mycket savanter eller inåtvända och har inte svårt med empati. Tvärtom, vi är oftare överempatiska och kan inte skilja andras känslor från våra egna. Möter vi en deprimerad människa får vi med oss hela depressionen hem.

Många tror att aaspies är utvecklingsstörda men bland oss finns små professorer, har oerhörda kunskaper och blir ofta betraktade som besserwissers. För oss handlar det inte om att ha rätt, för oss handlar det om att saker måste Bli rätt

rätt. Har vi sakkunskap i något vi talar om och någon som inte har det påstår något annat måste vi rätta till det, annars känns det som att sätta på sig fel sko på fel fot. Ofta saknar vi tidsuppfattning och kan lätt koka ett ägg i en timme. Digitala klockor kan vara ett problem, vi behöver analoga för att kunna överblicka tiden.

Men det där med relationer till andra människor, vi vet helt inte hur man interagerar med dem, vad som passar sig att säga och inte säga. Vi menar ingenting illa, vi bara säger det som faller oss in utan värderingar.

Ibland isolerar vi oss för flödet av intryck från andra kan bli för mycket. Vi kan inte stänga av och ofta grubblar vi på vad personer menar eftersom vi inte fattar det sociala samspelet riktigt. Det kan tolkas som att vi är deprimerade men vi har helt enkelt stängt av.

Hoppas jag kunnat förklara lite för dig.

Ja, med beröring från främlingar och ibland till och med min man. Inte så att jag drar mig undan sexuellt utan mer det där att jag har svårt att bara asitta och gosa. Känner mig trängd. Jag kan visserligen gosa också men det måste vara när jag är förberedd mentalt på det. Däremot funkar jag jättebra ihop med katter! Katter kelar på sina villkor och är inte för påträngande. Min man säger att jag liknar en katt

Det där med ljud beror nog på att jag är van vid att leva med djur och så har jag nedsatt hörsel så jag störs inte så mycket av det. Däremot musik fast jag älskar musik. Spelar ofta och gärna men till sist är det som om till och med musik jag älskar skär i öronen och då måste jag ha absolut tyst.

En gång var det en man som köpte ett presentkort på floatingtank och massage åt mig. Motvilligt gick jag dit, han hade precis lika gärna kunnat ge mig ett presentkort på att ligga i en myrstack. Främmande händer skulle ta på hela min kropp! Massösen tyckte min kropp verkade spänd. Det var ett understatement. Kändes som om jag låg en decimeter ovanför britsen.

Min socialisering med folk har blivit allt mindre, bor på landet nu och jag förstår mig bättre på djur än på människor. Djur är tydliga med sina signaler så man förstår.

För att vara lite motvalls så måste jag säga att jag inte känner igen mig särskilt mycket i "Aspie"s beskrivning, och när jag läster TS tänker jag inte spontant "asperger" utan mer "asocial". Men alla med asperger är olika, så jag säger absolut inte att "Aspie" har fel, men "Aspie" är EN lika mycket som jag är en (annan) och jag och "Aspie" är uppenbarligen rätt olika, fast med samma diagnos.

Jag kan försöka pinpointa dessa olikheter om du/ni vill, men isf får ni ge mig nån timme eller två.

Du skrev kanske "vi" några gånger för mycket 

För att vara lite motvalls så måste jag säga att jag inte känner igen mig särskilt mycket i "Aspie"s beskrivning, och när jag läster TS tänker jag inte spontant "asperger" utan mer "asocial". Men alla med asperger är olika, så jag säger absolut inte att "Aspie" har fel, men "Aspie" är EN lika mycket som jag är en (annan) och jag och "Aspie" är uppenbarligen rätt olika, fast med samma diagnos.

Jag kan försöka pinpointa dessa olikheter om du/ni vill, men isf får ni ge mig nån timme eller två.

Jag har aspergers och fick min diagnos förra sommaren (34 år) jag har alltid vetat att jag är austisk sedan barnsben fråga mig inte hur bara något jag känt.

Hur som helst att läsa om asperger ger tyvärr inte hela bilden av hur det är att leva med det utan det står ofta stereotypiska saker som att vi inte är sociala bla bla bla!

Det stämmer inte på alla och jag talar enbart ut MITT perpsektiv nu:

Jag är ganska översocial många gånger men gillar inte okända människor mycket utan jag måste bli bekväm med dem först MEN jag är också expert på att skådespela att jag gillar att vara social något man lär sig.

Så om jag skulle tvinga mig att verka social så skadar jag mig så det är en balansgång det där.

Jag är överempatisk och älskar det! ingen har ett större hjärta än mig tror jag,, jag bryr mig om ALLA, OM de förtjänar det och det är också typiskt mig, allt ska vara rättvist!

Jag har mina intressen och mitt specialintresse är universum och andra liv, spiritualitet för att jag själv upplevt saker och är grymt bra på att känna av energier av folk (ex. om de har goda eller onda avsikter) 

annars gillar jag frågor som rör barn och hur man kan ena människor bäst.

jag har tränat hela mitt liv på att passa in så nu när jag blev mer vis och äldre så sa jag att jag aldrig mer kommer försöka anpassa mig efter andra =) det bästa valet jaag gjort ever!! nej jag trivs med mig själv nu...men fan vad kämpigt det har vart.

jag har meltdowns ibland ofta när det är för många saker samtidigt vilket det inte får vara, samt när jag får ett jobbigt förslag allt för snabbt, jag behöver smälta det i ungefär 10 min. 

Man ka ha meltdowns: härdsmältor och tantrums: raseriutbrott.

en meltdown är värst och du kan aldrig styra en sådan utan den går över när den gör (kan ta allt från 10 min till 2 timmar) och ingen kan säga till dig att sluta för då blir det värre! man ska som närstående bara låta kriget komma och gå över och bara vara där så att ingen skadar sig, vilket jag kan göra då som att slå sig själv, dunka huvudet i sakrer, skära sig och dylikt. Lösningar kan vara: gunga lite (stimma) ligga i sängen med någon över sig som tyngd (ger trygghet) eller bara sitta själv.

tantrums är mildare och styrbart, jag kan då bestämma mig för att styra av det hela och andra kan peppe mig tilll det. 

Jag har inte detta ofta utan kanske 1 gång i halvåret max!! 

Jag som aspergare är väldigt artig, vältalig, social, glad över att träffa andra, visar mycket uppskattning för omgivningen, rak och ÄRLIG,, jag är väldigt ärlig och det är typisk för en aspie också, vi hymmlar sällan utan är mer rak på sak.

mellan och kall prat är inget för oss utan det gör man mest för att nöja andra, så oerhört tråkigt och otillfredställande är det. Jag vill helst bara prata om viktiga saker och om relevanta saker.

Den typiska hälsningsfrasen " är det bra" "hade bra" är så jäkla oatraktiva haha...

Jag är väldigt förstående som människa och tycker inget är konstigt igentligen jag har lätt att anpassa mig efter människor och miljöer... man har tränat hela sitt liv på det ;) allt ligger mer aktivt hela tiden så jag tror det är därför många anser att aspisar är något förberedda hela tiden.

Jag tål INGEN som helsat stress och det är rent av negativt för mig att stressa, stress: mwltdowns och utmattnig i dagar!! utmattning är också vanligt och man blir lätt uttröttad mentalt. 

Jag har svåret för snabba ändringar som också är vanligt...man måste komma i lång tid innan så jag får tid att tänka och landa mentalt i det. 

RUTINER är A & O den heliga gral kan man säga =) rutiner är vääääldigt viktigt för mig och andra med asperger det är ett av kriterierna tror jag tom. 

jag tycker inte om att behöva ringa vänner utan de får hellre ringa mig då jag saknar lite av intresset till första steg i saker...men jag gillar mina vänner =) 

Jag gillar inte att umgås så ofta kanske 1-2 gånger i månaden.

Jag har vissa svårigheter med när någon är ironisk men väldigt sällan... jag fattar inte lögner och ser inte anledningen till dem. 

Jag ändrar intressen lätt och har svårigheter med att fullfölja saker eller hade mer förr när jag var yngre, saken ska helst vara intressant annars drar jag gärna ut på det eller undviker det helt.

jag har svårt att se det som inte finns redan...alltså att tänka framåt på ett visst sätt men fantasin är det verkligen INGET fel på haha!!! det har jag för mycket ibland ;) 

jag har lätt för att vara med barn och djur då de känns mer genuina än vuxna och de ljuger aldrig... jag kan ibland fastna i att jag stör mig på 1 sak väldigt mycket om inte sambon pratar det ur mig-

Jag avskyr ljud och är extremt högkänslig för ljud!! kan vara allt från bilmotorer utanför, smask, knaper, pipljud, tvbrus, ja allt möjligt...också väldigt vanligt bland oss.

så syn,lukt,smak,hörsel är förstärkta hos oss kan man säga enkelt förklarat...men man kan ha mer eller mindre av något och ibland uteblir något av desSA helt.

Ja vad mer.... ögonkontakt är också klassiskt och där har jag mindre svårigheter NU men när jag var yngre hade jag jättesvårt med det. 

jag kommer säkert på mer saker men här är de vanligaste hos mig då =) fråga gärna något om du känner så. 

Det är svårare att upptäcka asperger hos kvinnor då vi är mer introverta med känslor medan män är utåtagerande genom exempelvis våld. 

Det är inte lätt att få diagnosen och ska göras på rätt sätt genom psykolog eller läkare.

Alla symptom stämmer inte överens med alla utan det är precis lika vanligt med skillnader som det är hos friska.

Asperger är ingen sjukdom och man är alltid inom autistspektrat när man har asperger, så alla har autism mer eller mindre skillnaden är att aspergare är högfungerande och rena autister ofta har talsvårigheter. 

En person sa en gång att asperger är 50% frisk hjärna och 50% autist. 

hej igen =) 

Eftersom min "svaghet" är stress och utmattningssymtpom så går jag under kodning på arbetsförmedlingen och det innebär att man inte har samma krav på att söka arbeten etc.  jag har en diagnos och det medför vissa "fördelar" för mig som har begränsningar med ex. uthålligheten. men det kan handla om vad som helst såklart väldigt individuellt. 

Så nej jag söker inte arbete som andra men jag får om jag vill, jag går just nu på jobbcoach mest för att hålla igång och i sommar väntar arbetsträning så nej jag arbetar inte som vanligt utan jag har vissa saker jag måste ta hänsyn till för annars krashcar jag där. man kan säga såhär, jag skulle nog klara av ett vanligt arbete rent socialt men inte med den mentala orken det innebär och det är något man måste acceptera helt enkelt... det ordnar sig oftast på nåt sätt =) 

Som det ser ut i nuläget så talar vi om arbetsträning minst 2 timmar per dag / varrannan dag. och så kan det exempelvis se ut OM man behöver träna, man arbetstränar främst för att komma fram till hur mycket man orkar prestera dagligen och räkna alltid med privatlivet då! samt vad man klarar av heöt enketl och det kan vara socialt mm.

Man får kodning genom en arbetspsykolog på AF och man kan bli kodad utan diagnos.

Sambo frågor: 

Min sambo har ingen diagnos så han är normal eller neurotypisk som man säger ;) vi har vart tillsammans i 3 år nu och det har vart ett stort arbete med att komma fram till lösningar, ideer, kompromisser, hur jag fungerar fullt igenom osv. så det har inte vart enkelt det ska jag vara ärlig om. MEN det är så värt det om man älskar varandra!! han har fått sina bryt och det förstår jag absolut för jag kan vara en pain in the ass haha!

MEN viktiga grundstenar och måsten för att kunna sammarbeta med en diagnos med i bilden är: 

Respekt

ärlighet

kommunikation,, HELA tiden dagligen varenda sekund typ hehe nej men dagligen är bra ;) eftersom ärlighet är väldigt viktigt för mig så krävs det att förhållandet bygger på allt ovan då blir det minst trassel mentalt och mindre onödiga tjafs.. 

Alltså det går väldigt bra OM båda är med på ett liv där den ena elelr båda lever med en diagnos och att ni är insatta i det, förstående mot varandra, accepterande när det blir problematiskt och har bra hållbara lösningar när en meltdown är framme exempelvis. Sambon och jag har arbetat fram ett hållbart sätt att leva och ta till i ALLA situationer vilket krävs tror jag inte bara i dessa förhållanden utan i de flesta =) 

Det är svårt att skriva exakt allt men detta är i stort sett grunden kan man säga men vill du veta mer detaljerat får du GÄRNA skriva frågor privat eller här i kommentarsfältet =) inga probs. 

Men det är klart man kan jobba och ha ett kärleksliv när man har aspergers =D man brukar säga att en aspergare är extremt bra att ha på sin arbetsplats då de är väldigt fokuserade och noggranna om de hamnar rätt och sedan så är vi väldigt empatiska och kärleksfulla även om vi kanske visar det på annorlunda sätt så den som blir partner till en aspie blir ofta väl omhändetagen.