• Anonym (Förtvivlad)

    Vi vill olika, vem ska få som den villl?

    Jag öppnar nu denna tråd mest för att försöka få ett andrum att skriva av mig någonstans, och kanske få lite hjälp att reda ut tankar och känslor.

    Saken är att jag är gift med världens finaste man. Vi har en fantastisk relation och mår i den mycket bra. Tillsammans har vi också två underbara barn som förstås betyder allt för oss. Nu är dock saken att hela mitt jag och väsen skriker efter ännu ett barn, och jag har alltid sagt och drömt om många barn. Jag gråter mig till sömns var och varannan kväll och har blivit helt besatt av tanken på ännu ett barn. Hela jag liksom lever, andar, skriker efter ett barn till... Problemet kanske ni redan fattat: min man vill inte samma. Han säger sig "inte vara omöjlig", men det är heller inte egentligen vad han vill. Samtidigt ser han hur dåligt jag faktiskt mår över saken och säger att han heller inte vill se mig må så. Och jag känner ändå att jag inte vill tvinga honom till det. Är rädd för att det ska skapa sprickor mellan oss senare. Å andra sidan känner jag så starkt att jag kommer att sörja saknaden av ett barn till för resten av mitt liv, och det kommer att förfölja mig genom allt att han nekat mig det. Vi sitter fast helt enkelt.

    Hur vanligt är det egentligen att den ena "ger med" sig för den andres skull när det gäller antalet barn? Jag vill inte övertala honom till det, men inser ju samtidig att jag nog aldrig kommer att få honom att helt vilja det själv heller.

    Så vad gör man? Andra som varit med om samma?

  • Svar på tråden Vi vill olika, vem ska få som den villl?
  • Anonym (oj)

    Har du funderat på att söka hjälp för dina känslor.....? Jag menar, att ligga o gråta över detta är inte riktigt sunt....

  • lövet2

    För oss har det varit så varje gång; en av oss har föreslagit ett barn till, den andra har sagt nej, båda har funderat ett tag och så småningom har båda sagt ja. Ofta kan nog den ena parten vara mogen för ett till barn innan den andra parten är det.

  • Anonym (Avvakta lite)

    Jag säger så här. Avvakta lite. Om er relation är bra och om allt fungerar bra i ert föräldraskap så blir inte ett barn till en belastning. Om din man är en ansvarstagande och kärleksfull far kommer han vara det till nr. 3 också oavsett om han går med på att skaffa en till. Det finns ju de som blir oplanerat gravida och gärna blir föräldrar ändå. Men avvakta du lite tycker jag. Vänta in honom. Han kanske behöver mer tid bara. Om han får bearbeta det lite så kanske han kan bygga upp en längtan han också och det är ju det bästa.

  • Anonym (inte)

    Ett barn skall vara önskat av båda föräldrarna. Det krävs alltså två ja,ett ja och ett nej = nej   Du får antingen acceptera att det inte blir fler barn eller skilja dig och skaffa barn med någon annan.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2015-05-03 21:36:14 följande:

    Jag öppnar nu denna tråd mest för att försöka få ett andrum att skriva av mig någonstans, och kanske få lite hjälp att reda ut tankar och känslor.

    Saken är att jag är gift med världens finaste man. Vi har en fantastisk relation och mår i den mycket bra. Tillsammans har vi också två underbara barn som förstås betyder allt för oss. Nu är dock saken att hela mitt jag och väsen skriker efter ännu ett barn, och jag har alltid sagt och drömt om många barn. Jag gråter mig till sömns var och varannan kväll och har blivit helt besatt av tanken på ännu ett barn. Hela jag liksom lever, andar, skriker efter ett barn till... Problemet kanske ni redan fattat: min man vill inte samma. Han säger sig "inte vara omöjlig", men det är heller inte egentligen vad han vill. Samtidigt ser han hur dåligt jag faktiskt mår över saken och säger att han heller inte vill se mig må så. Och jag känner ändå att jag inte vill tvinga honom till det. Är rädd för att det ska skapa sprickor mellan oss senare. Å andra sidan känner jag så starkt att jag kommer att sörja saknaden av ett barn till för resten av mitt liv, och det kommer att förfölja mig genom allt att han nekat mig det. Vi sitter fast helt enkelt.

    Hur vanligt är det egentligen att den ena "ger med" sig för den andres skull när det gäller antalet barn? Jag vill inte övertala honom till det, men inser ju samtidig att jag nog aldrig kommer att få honom att helt vilja det själv heller.

    Så vad gör man? Andra som varit med om samma?


    Lider med dig/er när man fastnar så här. Vi valde och skaffa tredje men skilda nu. Ganska så säker på att slitningarna från det tog ut sin rätt. Det var jag som inte ville men ångrar defenitivt inte trean. Jag tänkte så här att, vi börjar bli rätt så gamla, vill satsa på jobb/karriär, kompisars barn börjar växa upp så varför börja om med en trea. Hon ville mest men nu när vi är skilda så satsar hon hårdast på sitt liv. Klart ingen ångrar sina barn men ibland skulle nog vissa saker dö vid en dröm
  • Anonym (Förtvivlad)

    Nej, jag har inte sökt hjälp än. Annat än hos min man och några utvalda vänner...

    För mig har längtan efter ännu ett barn varit stark i flera år, men har av vissa anledningar tvingats undan för att livet inte tillåtit mig att leva ut dem. Jag har varit sjuk och inte vetat hur framtiden skall se ut, varför jag har pressat undan min längtan och drömmar. Min har hela tiden vetat om mina underliggande känslor kring saken. Nu är jag friskförklarad sedan ett tag tillbaka och för mig var det nästan som ett tecknen på att det måste vara meningen. Kanske därför jag också känner det så oerhört förvirrande att jag då ändå ska "nekas" möjligheten.

  • Anonym (men.......)

    Var glad för att du har två barn. Många kan inte få ett! Och ännu fler är överlyckliga för att de har fått ett barn. :) Släpp det där och lev istället.

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (inte) skrev 2015-05-03 21:45:48 följande:

    Ett barn skall vara önskat av båda föräldrarna. Det krävs alltså två ja,ett ja och ett nej = nej   Du får antingen acceptera att det inte blir fler barn eller skilja dig och skaffa barn med någon annan.


    Jag förstår vad du menar. Men jag tycker INTE att man kan se det så "enkelt" som acceptera eller skilj dig.
  • lövet2
    Anonym (men.......) skrev 2015-05-03 21:51:56 följande:
    Var glad för att du har två barn. Många kan inte få ett! Och ännu fler är överlyckliga för att de har fått ett barn. :) Släpp det där och lev istället.
    Olika saker är olika viktiga för människor. Den som längtar efter ett tredje barn kan inte gå omkring och vara glad för att hon inte får just det barnet. Man kan vara glad för de två man redan har och ändå sörja det där tredje som saknas!
  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Mannen) skrev 2015-05-03 21:47:34 följande:

    Lider med dig/er när man fastnar så här. Vi valde och skaffa tredje men skilda nu. Ganska så säker på att slitningarna från det tog ut sin rätt. Det var jag som inte ville men ångrar defenitivt inte trean. Jag tänkte så här att, vi börjar bli rätt så gamla, vill satsa på jobb/karriär, kompisars barn börjar växa upp så varför börja om med en trea. Hon ville mest men nu när vi är skilda så satsar hon hårdast på sitt liv. Klart ingen ångrar sina barn men ibland skulle nog vissa saker dö vid en dröm


    Tack för dina ord. Det är just lite det där jag är rädd för - att slitningar kommer att uppkomma oberoende hur vi gör...
Svar på tråden Vi vill olika, vem ska få som den villl?