En fråga till er som har partner.

Utan tvekan. Ger inte andra chanser när det kommer till otrohet. Att vara full är ingen ursäkt. Skulle dock troligtvis vara mer förlåtande om det hänt en gång än fler, men skulle fortfarande lämnat.

Ja utan tvekan. Och han skulle göra detsamma om jag var det.

Äh, nä!

Inte direkt, nej. I första hand hade jag försökt reparera relationen. Om inte det hade funkat så hade jag lämnat.

Usch så hemsk tanke. Innan vi fick barn så ingen tvekan. Nu när vi har barn känns det inte lika självklart. Beror ju också helt på situationen.

Innan vi fick barn: ingen tvekan! Hade dumpat honom för betydligt mindre..

Nu efter vi fått barn: inte alls lika självklart. Det ska ha gått väldigt långt innan jag ens överväger att bara få ha barnen hos mig varannan vecka. För det blir ju resultatet vid en separation.

Utan tvekan. Bröt en förlovning för att han var otrogen, det är inget jag tänker stå ut med. Han får gärna ligga med andra men då blir det utan mig i sitt liv.

Ja, utan att tveka. Det skulle vara ett svek som inte går att reparera.

Kanske. Beror på omständigheterna och beteendet efteråt.

Nej, det skulle jag inte och jag gjorde inte det. Men då hade vi pratat mycket om det och jag hade precis fått veta att jag var gravid igen och vi har ett barn redan sen innan. Vi lägger båda ner mer tid på våran relation och ser till att det inte blir som det var när det hände och han har visat att han älskar mig och vill vara med mig men visst så blir jag tveksam ibland och lättare svartsjuk men det är något han är medveten om. Men vi jobbar på att vårat förhållande ska bli så bra det kan bli och speciellt han gör det