Varför är det så synd om styvungarna?

Oj, så provocerande...

Det krävs ingen högre intelligens för att fatta att de flesta barn vill ha sina föräldrar mest hela tiden. Det går givetvis att göra det bästa av situationen för barnen. Kan inte tro att din partner gjort det. Förmodligen inser han det snart och du är ett minne blott.

Det är jättebra att du håller dig undan när barnet är hemma. Men om barnets umgänges schema ändras så att det blir varannan vecka är det nog bättre att ni blir särbos.

På så vis har mannen all tid i världen att hitta en trevlig och vettig kvinna.

Om du la ner lite tid på att lära känna barnet så kanske du skulle inse hur kul och berikande det kan vara att umgås med barn. En relation kommer inte av sig själv utan den bygger man. Om han är det minsta normal så betyder barnet garanterat mer än du gör för honom och det är du som ryker när situationen blir ohållbar som den lär bli i längden. Skulle vara intressant att få veta om du ogillar barn i allmänhet? Eller om det ligger svartsjuka bakom ditt beteende?

Jag anser att du tar fullt ansvar över situationen genom att du lämnar hemmet när barnet kommer. Bra gjort! Eloge! Bättre att du lämnar än att du hänger dig kvar och gör helgen sur för alla inblandade.

Jag förstår ts precis. Det är på grund av historier som denna som jag aldrig skulle bli tillsammans med en man med barn som fortfarande bor hemma. Dagens barn är för det mesta odrägliga bortskämda snorungar som alltid ska komma först och aldrig behöva visa någon hänsyn.

Det är lätt att förstå varifrån alla gamla sagor som Askungen och Snövit har hämtat sina teman...

Förhållandet mellan styvmödrar och styvbarn verkar kusligt nog upprepa dig...

Man får bara hoppas på att styvbarnen kan identifiera sig med Askungen och förstå att det inte är dem det är fel på.

(och likadant som i sagorna så kan man ju fundera på var de biologiska papporna är och varför de inte tar sina barn mer i försvar)

Hehe, precis det samma hade nog Askungens styvmor sagt....

Det har ingenting med barnen att göra utan det faktum att styvmamman känner sig hotat i sin relation med barnens pappa.