Kort stubin

Ni pratar inte med varandra som två vuxna som möts på samma linje, ni pratar båda två uppifrån och ner till den andra som förälder -barn. Lite påpekande och förmanande. Försök tänka er hur ni pratade Med varandra och inte Till varandra så märker ni skillnaden.

När ni träffades, ska det stå efteråt. Stresskrev lite.

Jo, jag blir ledsen att min man pratar med mig på det viset. Menar du att jag pratar fel med min man också? Jag påpekar inte och inte förmanar heller. Min man tycker inte att han gör fel, han tycker att det är fel på mig. Jag förstår inte riktigt hur jag kan ändra på hans attityd. Jag tror inte att det är i min makt att göra. Det enda jag kan göra är att gå så får han fajtas med någon annan istället. Om jag pratar om det men min man då blir han arg, pratar med höjd röst och säger att han visst inte arg. Jag förstår inte vad är det jag kan göra för att inte bli behandlad på det sättet. 

Jag tänkte bara att du påtalar att saker är för dyra och han behandlar dig nedlåtande och säger saker som att det där kan ett barn begripa. Som föräldrar pratar med barn. Men jag känner igen det där med att mannen höjer rösten och kör över, min man gör likadant. Vi satt härom kvällen och pratade om just det hur allt det här hade börjat. Det hade börjat med att vi lite lekfullt naggat lite och pikat varandra, ofta väldigt sarkastiskt. Sen eskalerade det och tonfallet mellan oss hade blivit hårdare. Vi kom överens om att ge akt på när vi börjar med naggandet och försöka bli lite vänligare mot varandra. Vi är båda väldigt ironiska och sarkastiska av oss men det är lätt att det spårar ur och blir elakheter.