Hur kan barn och ungdomsledare hjälpa barn till missbrukande föräldrar?

Jag hade önskat att skola hade larmat! Nån fritidsgrupp gick jag inte i när jag gick i skolan. Skolan bör kontakta föräldrarna. Sker inte någon bättring så får man hålla ett öga på ungen och försöka tolka ev. signaler. Och kontakta socialförvaltningen. Det är på tok för många barn som far illa! Min familj var perfekt utåt, men pappa krökade hårt. Lyckades dock sköta sitt jobb. Men - pengar till kläder fanns inte. Att vara hemma gick inte för min del. Att ta hem kompisar var omöjligt.

När föräldrar aldrig dyker upp på föräldramöten, någonsin, så är det en stoooor varningssignal.

Poängtera att det finns andra i samma situation. Att man inte behöver skämmas. Jag trodde jag var den enda, och runt omkring mig kändes alla andra föräldrar så himla perfekta i jämförelse. Jag kommer ihåg hur jag önskade så innerligt att vi bara kunde varit en normal familj. 

Har förstått av det jag har läst om detta att det är väldigt vanligt att fasaden utåt är felfri och att det därför är svårt att veta att ett barn inte har det bra. Man tycker att skolan bör agera, när som du säger föräldrarna aldrig är där.

Tack för att du ville dela med dig av dina erfarenheter. 

Philanthropy, jag har läst om att det är vanlig att barn till missbrukare inte berätta om det för andra, eftersom det är en familjehemlighet. Fanns det någon du kunde berätta för om hur du hade det?

Jag önskar att en ungdomsledare hade gjort en anmälan till soc och stöttat mig under den resan.

Berättade aldrig för kompisar, utomstående osv och hade aldrig några planer på det heller. De undrade varför jag luktade rök och varför vi aldrig kunde vara hos mig, men jag kom väl med olika bortförklaringar. Även om farsan bara var helgalkoholist så var det ju ostädat och sådär, så pallade inte ta hem någon därför. Alla andras hem var så perfekta i jämförelse. Närmaste släkten hade ju en aning, och ju äldre jag blev desto mer berättade jag för exempelvis mormor. Men det är ju väldigt komplicerat. Vet inte om det var allvarligt nog för att dra in socialtjänsten liksom, vet inte vad det hade tjänat till... 

Verkligen inte.

Kan tänka mig att vi vuxna borde våga anmäla mer... ingen ska behöva växa upp på detta sätta.

Det är jättesvårt när man inte själv har erfarenhet att riktigt förstå hur ni har haft det men kan tänka att man inte prata om det hur som helst med vem som helst. Låter bra att ha en mormor att kunna prata med. 

Fattade inte det där.

För att det inte ÄR en varningssignal, bara kan vara en varningssignal.
Men det var väl inte så svårt att greppa.

Personligen har jag aldrig varit på ett föräldrar möte(NÅGONSIN), då för jag hatar andra föräldrar när de pratar om sina barn och vad som ska göras.
De är så jävla präktiga och deras barn är så jävla bra och duktiga.
Så istället jag sitter där och är irriterad, så tar deras mamma detta istället.
Så sköter jag andra saker istället, och jag vet att jag inte ensam med vägra gå dit.
Är dom alkoholister som gör deras barn illa, när skulle inte tro detta.
Så NEJ, inte en stor varningssignal.

Fattar du nu?