Kalla handen
Hej,
Vet inte riktigt vad jag vill få fram med det här. Är bara väldigt ledsen över situationen jag befinner mig i. Då och då träffar jag någon, som jag tycker mycket om och som jag lyckats haka upp mig på rejält. Vänskapen, om man nu klassa den så, inleddes först sen några år tillbaka och det var likadant då. Jag upplever denna någon som omväxlande väldigt varm/kall och mycket komplicerad. Som någon med svårt för närhet. Kan uppleva personen som väldigt på i perioder men andra gånger, när jag verkligen vill prata, så blir jag totalt ignorerad. Blir så låst av det här och kan aldrig säga nej till människan. Att få kalla handen gör bara att jag blir ännu mer mån om att visa mig värdig även om jag inte agerar på känslan att höra av mig när den andra blir tyst.
Det finns ingen kommunikation om det här. Visar mycket lite av mig själv och min personlighet vilket bjuder in till massa missförstånd och att jag blir tagen för given. Skulle jag istället konfrontera tror jag personen skulle springa iväg som ett skrämt rådjur. Jag tycker tydligen det är bättre att låta mig utnyttjas. Är medveten om mina alternativ här och inget lockar. Önskar bara att det vore annorlunda. För dem av er som kan sympatisera..