anros skrev 2015-05-06 12:26:19 följande:
Tack för din synpunkt! Jag är av samma idé att man måste börja någon gång men sambon är det inte. Igår slängde han ur sig "vi börjar efter sommaren". För att vara säker att han inte slängde ur sig det bara för att jag skulle vara tyst så frågade jag varför han är mer redo efter sommaren men inte nu. Det visste han inte.. Han säger att han vill ha barn men inte nu.. Innerst inne känns det som han bara är rädd att försöka på riktigt, det blir mer verkligt på något sätt.
Det är ett stort steg och till skillnad från det mesta i livet är föräldraskap oåterkallerligt, så det är klart att man är rädd. Man vet vad man har, men inte vad man får. Jag sköt det också framför mig tills min sambo hjälpte mig med beslutet.
Det finns nog inget magiskt att säga, det viktigaste är att man känner sig trygg i situationen, att man kommer att klara ansvaret och att livet inte tar slut. Det är mycket mindre konkret för papporna innan förlossningen så jag tror att är ganska vanligt att känslorna inte svallar över förrän man träffar sin avkomma på riktigt.