Jag undrar när man kan anse barnen vuxna och ställa vuxenkrav på dem och ge dem vuxenansvar?
Jag vet att lagen säger 18 år men jag ser en del som säger att man kan inte se barnen som vuxna bara för att de fyllt 18. Vilken ålder kan annars ses som lämpligt att se dem som vuxna? När de fyllt 45? När de fått plats på äldreboendet?
Det gör man väl gradvis.
Vet inte vad du menar med vuxenansvar. Jag har i alla fall fått mer ansvar allt eftersom... Jag tror jag var 13 när jag fick ha mitt barnbidrag och köpa mina egna kläder. Jag fick hjälpa till med hushållsarbetet från att jag var ganska liten, kanske var mer till besvär då men så småningom kunde jag ju göra det själv.
Men vuxenansvar, vad är det egentligen? Alla är ju olika. Det är ju mer att tänka på om man bor i hus jämfört med lägenhet, Är man då mer vuxen när man bor i hus? Att ha barn kräver ansvar, men visst är man vuxen även om man inte har barn.
ska man försöka se en övergång, så är det nog ett vuxet steg att flytta hemifrån, skulle jag säga. När man lärt sig ta ansvar för hushållet, med dess sysslor och det ekonomiska ansvaret.
Jag anser att en människa är vuxen när hjärnan vuxit färdigt. Vid 23-24 års ålder.
När man kan ta ansvar för sin egen ekonomi, sitt eget sparande och sköta sitt arbete - DÅ är man vuxen.
Jag anser att en människa är vuxen när hjärnan vuxit färdigt. Vid 23-24 års ålder.
När man kan ta ansvar för sin egen ekonomi, sitt eget sparande och sköta sitt arbete - DÅ är man vuxen.
Myndighetsålder har inget med att vara vuxen att göra. Vissa blir ju aldrig vuxna.
Nu tramsade jag lite men att jag ställer frågan är för att jag ser en del som förminskar vuxna barn, ställer mindre krav på dem bara för att föräldern själv anser att det är ju bara ett barn. Såg en kvinna i en frågespalt en gång som skrev att hon och hennes fd man hade gemensam vårdnad om deras barn, 24 och 26 år gamla! Hur länge tror en del att deras egna och andras vuxna barn är barn? Om man förväntar sig att ens vuxna barn inte är kapabelt att ta ett vuxenansvar så kommer det inte heller att göra det, man har blivit en helikopterförälder.
Jösses :)
Jag tänker att vår uppgift som föräldrar, från start, är att fostra våra ungar så de blir bra, trevliga vuxna och har koll på samhälle och ett sunt ekonomiskt tänkande. Bland annat. När de flyttar hemifrån - vid 18 eller 25 - så skall man också som förälder känna sig trygg med att de har koll på vad som krävs av dom. Dvs man betalar räkningar i tid. Man har ett visst hum om matlagning. Man städar inte toan en gång om året, utan man gör sånt regelbundet. De ska klara av att sortera tvätten rätt och dessutom tvätta. Kan det detta så kommer resten av sig själv.
Helikopterföräldrar fixar jag inte. Ungar kommer till en om det krisar, under förutsättning att man bäddat för en god kommunikation och inte dömer dom så fort något blir fel.
Det är komplext. Själv kände jag mig inte vuxen förrän jag lämnade studenttiden.
Rent juridiskt är man vuxen när man blir myndig, men hjärnan inte förrän vid 25.
Sedan finns det föräldrar som aldrig kommer se sina barn som vuxna
Det är komplext. Själv kände jag mig inte vuxen förrän jag lämnade studenttiden.
Rent juridiskt är man vuxen när man blir myndig, men hjärnan inte förrän vid 25.
Sedan finns det föräldrar som aldrig kommer se sina barn som vuxna