Min kille har tappat sexlusten.

Du kan inte göra så mycket mer än att finnas där och stötta, som du verkar göra, tror jag. Mycket av det andra måste din partner ta tag i själv. Kan han prioritera annorlunda? Kan han balansera jobb och hemmaliv bättre? Förstår din frustration även om jag inte är kvinna. Inge kul. Stress är direkt obra för lusten.

Hej ! Jag lider med dig ... Jag har precis samma bekymmer fast med min tjej/sambo det började också vid första graviditeten sen har de håller i sig , de vart lite bättre ett tag sen vart hon gravid igen och nu är vi här med en 6 månaders bebis och inget sex :( hon säger att hon hatar allt med sex:( men annars älskar hon mig :/ de vart av en gång för 2,5 månader sen å då låg hon på rygg i soffan sa inte ett knyst :((( jag har sagt till henne att jag inte kan leva med någon som inte vill ha sexuell närhet... Precis som du säger så pussas å kramas vi men där är de stopp:( känner mig överkörd . Vill inte bara duga när det ska göras barn...

Tack för svar. Han har gjort lite förändringar på sitt jobb vilket medfört mer tid hemma med mig och bebisen, men han är fortfarande under mycket stress då han har en svår position på jobbet ( mellanchef). Han äter tabletter mot magkatarr flera gånger om dagen och somnar så fort han lägger sig men sover väldigt oroligt. Jag förstår att han mår dåligt och verkligen försöker hålla ihop saker och ting. Känner mig egoistisk som mår dåligt över utebliven närhet när han mår så dåligt. Jag gråter i duschen på kvällarna och känner mig så ledsen. Vill ju så gärna hålla om och älska med honom. Sex är för mig läkande när jag mår dåligt. Han säger att han runkar och det gör mig också ledsen för då har han ju behov av att tillfredsställa sig. Jobbigt när han väljer bort mig som älskar att ha sex och istället väljer att runka.

Till ledsen man: hur länge har ni varit tillsammans? Har hon alltid hatat sex eller började det i samband med graviditeten? Tror du att det kan bli bra? Om inte, kan du leva utan den fysiska kontakten?

Låter bra ändå att ni vet om det hela och försöker ordna till det på bästa sätt. Förstår att det är surt när han ändå tillfredsställer sig själv...hm...vad säger han om det? Enklare och snabbare än att låta er tillfredsställa varandra? Jo, sex sägs vara bra för hälsan. Schemaläggning ev.!? Starta i det lilla och jobba efter det kanske kan vara en idé?

4år är . Nej det började vi första graviditeten! Jag hoppas verkligen de men kan inte vänta i all evighet..... Nej det kan jag inte . Men är så jäkla kluven hur jag ska göra ,hoppas verkligen de ska vända men när??? Sj hur tänker du?

Det var jag som frågade honom om han inte har något behov av att bli tillfredsställd, jag frågade om han runkar och det sa han att han gör men att det känns inte så skönt som det brukar. Han tittar mycket på porr i sin mobil (vet det då vi båda lånar varandras telefoner ibland för att ringa och surfa, vi använder den mobil som ligger närmast till hands). Är så rädd för att prata mer om det och att närma mig honom, blir så ledsen varje gång han avvisar mig. Jag ser ju att han inte njuter av närheten längre. Ändå planerar han så mycket för oss och vår framtid. Säger att han älskar mig och vill leva med mig. Innan detta hände så hade vi ett jättebra sexliv. Det slog gnistor verkligen och jag har aldrig varit så attraherad innan av någon man. Även han tände på mig och ville ha sex varje dag och tog initiativ till det. Vet varken ut eller in längre. Tack för dina fina svar.

Vi var varit ihop i cirka 3 år här och i början var det toppen med allt. Nu när man läst runt på lite trådar här så känns det ju inte så lovande. Ingen verkar ha fått till sitt sexliv efter en sådan här svacka. Jag har funderat på att ge detta förhållandet några månader till. Kanske ett halvår men om vi inte lyckas vända på det till det bättre så kommer jag lämna. Tanken får mig att gråta för jag vill så gärna hålla ihop familjen och mina känslor till min sambo är så starka. Men.. I längden blir det ohållbart att sakna sin partner.. Jag dör inombords och är inte lycklig. Kanske att både jag och min sambo skulle må bättre med någon annan? Men som sagt, det gör mig så ledsen att tänka såhär. Vet inte vad som är svårast, att leva med honom och utan sex eller att leva helt utan honom. Det är en plåga att ligga i samma säng och titta på honom och längta och varje gång man sträcker ut en hand så vänder han sig bara om och somnar. ????

Han har inte testat om han behöver antideppmedicin? Han låter ju väldigt deprimerad i alla fall.

Har du föreslagit parterapi?