• Anonym (ett ex)

    ni med gemensama barn som blivit lämnade för någon annan

    fick i dag besked om att min sambo sedan 14 år lämnar mig och barnen för någon annan, för att göra ett tråkigt besked ännu tråkigare så visar sig denna någon vara någon jag räknade som min bästa vän.

    jag känner mig just nu oerhört arg,bitter och förråd.

    för att göra det ännu krångligare så vet jag inte hur det kommer att fungera med mitt arbete, jag jobbar inom vården och det är både tidiga mornar, sena kvällar och helger och jag känner ingen som jag kan be vara barnvakt, inte så pass regelbundet i alla fall.

    jag hade hoppats på att min sambo hade tänkt sig bo kvar i närheten så att han kunde ha haft barnen när jag måste jobba och fritids/dagis inte har öppet men det var tydligen inte alls att räkna med. han ville gå vidare med sitt liv.

    jag vill för barnens skull ha en bra relation till honom, men vet inte hur jag ska lyckas då dom dessutom planerar att flytta i hopp snarast möjligt.

    hur har ni gjort för att lyckas med det?

  • Svar på tråden ni med gemensama barn som blivit lämnade för någon annan
  • lizanilander

    men oj vilken tuff sits du är i :( jag hade kontaktat min chef snarast och bett om hjälp att kunna lösa det tillfälligt med att bara arbeta dagtid, men annars hade jag mitt uppe i smeten försökt hitta ett mån-fre jobb, kanske på en VC? Är du Usk? Jag hade tyckt det varit mycket märkligt om mannen som är pappa till barnen inte kan tänka sig att bo nära dom, ens för deras skull. Då hade inte jag kämpat för att hålla en god kontakt med honom för deras skull, om han inte ens vill det. (verkar det som) Hade min chef inte kunnat hjälpa mig på ett iaf tillfälligt plan så hade jag gått och sett till att bli sjukskriven. Inkomst måste man ju ha. Sen hade jag nog försökt hitta/flytta till ett ställe med nattdagis eller om jag hade anhöriga som kunde hjälpa mig om jag bodde närmre. Plugga är också ett alternativ (ta tjänstledigt från jobbet). ja shit vilket ståhej.....men detta är ju allt det praktiska som jag hade gjort. Sen har man känslor uppe i allt detta med :( Förstår att du känner dig bedrövad. Lycka till!!!!!! Verkligen! Kram

  • Anonym (Ozzy)

    Usch vad elakt!
    Vadå gå vidare med sitt liv, barnen då?
    Nej nu ska du förbereda din framtid så gott du kan med ditt eget och barnens bästa i åtanke. Bråka inte med exet och främja ett gott samarbete så att du har ryggen fri. Det är HAN som kommer ångra sig om x antal år om han inte ser till att vara en god far för sina barn.

    Jag blev lämnad med en niomånaders bebis efter 13 års förhållande så jag vet precis hur det känns. I vårt fall var det dock han som hade skiftjobb som blev beroende av att samarbeta med mig. Så där hade jag ett upp kan man säga. Inte för att det gjorde saker och ting bättre men han var hur som helst väldigt tillmötesgående i övrigt eftersom jag hjälpte honom mycket med det vardagliga.

    Nu får du bara försöka sätta känslorna åt sidan och bli en varghona. Du fixar det! I början är man jätteledsen, jag mådde skit i en månad drygt. Sen vaknade någon sorts primitiva drifter som gjorde att jag bara körde på. Nu jävlar liksom!

    YOU CAN DO IT!

Svar på tråden ni med gemensama barn som blivit lämnade för någon annan