• Äldre 6 May 15:30
    2360 visningar
    28 svar
    28
    2360

    Någon mer som planerar barn trots att det inte är "optimalt"?

    Hej, undrar om det finns någon mer därute som planerar barn lite i hemlighet trots att det inte kanske anses vara riktigt rätt tidpunkt för det... ;) Själva är vi 20 resp 23 i år och ska båda två börja plugga heltid på distans i höst. Trots att vi kanske inte har de mest optimala förutsättningarna längtar vi sååå efter en egen liten familj och har nu börjat försöka så smått! I övrigt har vi hyfsat ordnad ekonomi, vi har båda jobbat heltid innan och har en del pengar sparade. Möjlighet finns också att få fortsätta som behovsanställd på våra nuvarande jobb under studieperioden. Större boende på g till hösten och så, så helt knasigt är det väl inte. 

    Så jag, någon mer som är i ungefär samma sits? Som med största sannolikhet kommer få höra att ni borde väntat osv men som ändå känner att ni är redo för en liten? <3

  • Svar på tråden Någon mer som planerar barn trots att det inte är "optimalt"?
  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 6 May 17:13
    #1

    Ja, vi planerar. Är anonym då jag hänger i diverse trådar på fl.

    Vi har varit tillsammans länge men brutit upp två ggr under 8 år, båda gångerna för att jag inte var redo för det seriösa.

    Nu är jag nybliven arbetssökande efter att ha flyttat ihop i en ny stad, vi är nyblivna sambos. Han går just nu på A-kassa då behovet av jobb inte fanns på företaget han var anställd hos.

    Givetvis har det inte alltid sett ut såhär, jag hade ju jobb för bara en månad sedan och han hade jobb för tre månader sedan. Vi har försökt i över ett år att bli gravida (ja, redan innan vi bodde ihop. Vi letade bostadsrätt stor nog för ev tre) men inte lyckats.

    Vi har inga pengar undansparade, allt gick åt till handpenningen på lägenheten.

    Så optimalt rent ekonomiskt skulle jag säga nej. I andras ögon ses vi inte som ett optimalt par pga våra uppbrott.

  • Äldre 6 May 18:51
    #2

    Här är ett till par som kanske inte har optimala förhållanden för barn, min sambo börjar plugga 60 mil bort i höst och kommer att veckopendla i 1,5 år. Ekonomiskt har vi det väldigt bra och stabilt. Vi bor i en stor och fin 3a så plats har vi, 24 och 26 år gamla och fastanställda båda två. Det var ju det där med veckopendlingen... :) vi har inte börjat försöka än, men kommer att börja under sommaren.

  • Äldre 6 May 19:38
    #3

    För oss är det inte heller helt optimalt att börja till sommaren som vi har tänkt. Jag blir klar med studierna nu i juni och har ännu inte fått något fast jobb, är dock väldigt säker på att jag kommer få vikariera så gott som på heltid till hösten. Min mans firma kommer eventuellt lägga ner i slutet av sommaren. Så det är väl inte den bästa situationen. Annars har vi det stabilt och bor i hus och har varit ett par i över tre år och är 24 år gamla. 

  • Äldre 6 May 19:50
    #4

    Jag tror det sällan finns det ultimata tillfället, finns alltid ngt man borde styra upp först, vi är tex mitt i en flytt men vi kunde inte hålla oss^^sen finns d givetvis föer saker vi borde ta itu med innan, som sparande etc, men vi jobbar båda heltid så vi tro det löser sig i slutänden iaf, nu vet vi iof inte om det lyckats lr inte ;)

  • Äldre 6 May 20:18
    #5

    Åh så härligt att det finns fler!

    Stämmer nog det där om att det inte finns något "rätt" tillfälle. Ändå oroar jag mig om vad omgivningen ska tycka och tänka... Vi har inte varit tillsammans så länge heller vilket såklart också är en faktor som kanske inte är så bra i andras ögon... ;) Och även om man veeeeet att man borde vänta lite till saker och ting ordnat upp sig mer (för vår del skulle vår situation betydligt bättre ut om bara några månader t.ex!) så är det ju så himla svårt att vänta! Vi gjorde ett halvhjärtat försök till plus nu i april, och det är ju med skräckblandad förtjusning som jag hoppas att det tagit sig!

  • Äldre 6 May 20:38
    #6
    lksnigel skrev 2015-05-06 20:18:15 följande:

    Åh så härligt att det finns fler!

    Stämmer nog det där om att det inte finns något "rätt" tillfälle. Ändå oroar jag mig om vad omgivningen ska tycka och tänka... Vi har inte varit tillsammans så länge heller vilket såklart också är en faktor som kanske inte är så bra i andras ögon... ;) Och även om man veeeeet att man borde vänta lite till saker och ting ordnat upp sig mer (för vår del skulle vår situation betydligt bättre ut om bara några månader t.ex!) så är det ju så himla svårt att vänta! Vi gjorde ett halvhjärtat försök till plus nu i april, och det är ju med skräckblandad förtjusning som jag hoppas att det tagit sig!


    Nej, det finns kanske inget "rätt" tillfälle så, men jag tror ändå på en viss stabilitet. I alla fall för min del som behöver mycket trygghet för att må bra, men alla är vi olika. :) 


    Ja, folk ska då alltid tycka och tänka! Hur länge har ni varit tillsammans? 


    Åhå, ni har redan börjat. Så spännande! När är Bim? :)

  • Äldre 6 May 22:28
    #7

    Jag får nog ge mitt bidrag till den här tråden eftersom jag och sambon smider planer utan att omgivningen vet något, mohahaha.

    Jag och sambon är 20 och 25 år gamla och har varit tillsammans i nästan två år. Vi har inte tröttnat en sekund på varandra, även fast bekanta som varit tillsammans nästan lika länge pratar om att de börjat tröttna på varandra. De flesta i vår omgivning skulle nog inte reagera något nämnvärt då vi ändå har varit tillsammans ett tag. Jag kan däremot tänka mig att mina föräldrar inte kommer reagera så positivt med tanke på min ålder.

    Till hösten blir min sambo klar med sin utbildning och då får vi se hur länge han väljer att arbeta som det han är utbildad till, eller om han väljer att plugga vidare. Själv ska jag plugga till civilingenjör (eller ja, det får jag veta i juli) men annars blir det en kandidatexamen+master. 

    Vi har en del sparade pengar och kommer till hösten flytta till en större lägenhet (bostadsrätt) på en ny ort. Man har ju hört om andra som inte haft något alls, och då tycker jag att vi borde klara oss eftersom vi har både bostadsrätt (utan lån), egen bil och båda har körkort. 

    Så i augusti eller september ska jag ta ut min p-stav och jag ser fram emot det väldigt mycket. Jag och sambon ska inte direkt försöka utan vi följer mer filosofin att "händer det, så händer det". 

    Det som är rätt roligt är att för mindre än tre månader sedan ville sambon verkligen inte ha barn nästa år, utan möjligen om fem år. Tror att det är för att hans mamma alltid pratar om när vi ska skaffa barn och att hon längtar efter ett till barnbarn. Jag tycker det är roligt att efter mitt prat om barn att han vill slå sig ner med mig och att det är han som självmant dragit upp ämnet om att han vill att jag tar ut p-staven. Ska ringa i nästa vecka och se om man kan boka en tid så pass långt fram.

  • Äldre 7 May 08:57
    #8
    lksnigel skrev 2015-05-06 20:18:15 följande:

    Åh så härligt att det finns fler!

    Stämmer nog det där om att det inte finns något "rätt" tillfälle. Ändå oroar jag mig om vad omgivningen ska tycka och tänka... Vi har inte varit tillsammans så länge heller vilket såklart också är en faktor som kanske inte är så bra i andras ögon... ;) Och även om man veeeeet att man borde vänta lite till saker och ting ordnat upp sig mer (för vår del skulle vår situation betydligt bättre ut om bara några månader t.ex!) så är det ju så himla svårt att vänta! Vi gjorde ett halvhjärtat försök till plus nu i april, och det är ju med skräckblandad förtjusning som jag hoppas att det tagit sig!


    Äh ni är juh vuxna och tillåtna att tänka själv^^ skit i vad andra säger, låt d bli deras bekymmer inte ert:)
  • Äldre 7 May 08:59
    #9
    camomill skrev 2015-05-06 22:28:19 följande:

    Jag får nog ge mitt bidrag till den här tråden eftersom jag och sambon smider planer utan att omgivningen vet något, mohahaha.

    Jag och sambon är 20 och 25 år gamla och har varit tillsammans i nästan två år. Vi har inte tröttnat en sekund på varandra, även fast bekanta som varit tillsammans nästan lika länge pratar om att de börjat tröttna på varandra. De flesta i vår omgivning skulle nog inte reagera något nämnvärt då vi ändå har varit tillsammans ett tag. Jag kan däremot tänka mig att mina föräldrar inte kommer reagera så positivt med tanke på min ålder.

    Till hösten blir min sambo klar med sin utbildning och då får vi se hur länge han väljer att arbeta som det han är utbildad till, eller om han väljer att plugga vidare. Själv ska jag plugga till civilingenjör (eller ja, det får jag veta i juli) men annars blir det en kandidatexamen+master. 

    Vi har en del sparade pengar och kommer till hösten flytta till en större lägenhet (bostadsrätt) på en ny ort. Man har ju hört om andra som inte haft något alls, och då tycker jag att vi borde klara oss eftersom vi har både bostadsrätt (utan lån), egen bil och båda har körkort. 

    Så i augusti eller september ska jag ta ut min p-stav och jag ser fram emot det väldigt mycket. Jag och sambon ska inte direkt försöka utan vi följer mer filosofin att "händer det, så händer det". 

    Det som är rätt roligt är att för mindre än tre månader sedan ville sambon verkligen inte ha barn nästa år, utan möjligen om fem år. Tror att det är för att hans mamma alltid pratar om när vi ska skaffa barn och att hon längtar efter ett till barnbarn. Jag tycker det är roligt att efter mitt prat om barn att han vill slå sig ner med mig och att det är han som självmant dragit upp ämnet om att han vill att jag tar ut p-staven. Ska ringa i nästa vecka och se om man kan boka en tid så pass långt fram.


    Jag har dålig koll vad gäller p-stavar men dom borde väl bara bli glad att ni är ute i god tid då det verkar vara tider som är svåra att få ^^ håller tummarna!
  • Äldre 7 May 09:00
    #10
    lksnigel skrev 2015-05-06 20:18:15 följande:

    Åh så härligt att det finns fler!

    Stämmer nog det där om att det inte finns något "rätt" tillfälle. Ändå oroar jag mig om vad omgivningen ska tycka och tänka... Vi har inte varit tillsammans så länge heller vilket såklart också är en faktor som kanske inte är så bra i andras ögon... ;) Och även om man veeeeet att man borde vänta lite till saker och ting ordnat upp sig mer (för vår del skulle vår situation betydligt bättre ut om bara några månader t.ex!) så är det ju så himla svårt att vänta! Vi gjorde ett halvhjärtat försök till plus nu i april, och det är ju med skräckblandad förtjusning som jag hoppas att det tagit sig!


    När har ni BIM förresten? Vi har 14/5 och vill så gärna att första försöket visar plus \(^^)/
Svar på tråden Någon mer som planerar barn trots att det inte är "optimalt"?