Hjälp, ÄR det jag som har fel??
Hej! Jag har aldrig skrivit här förut men nu känner jag att jag behöver objektiva kommentarer på ett problem som vi har här hemma. Självklart ska jag försöka vara så objektiv som möjligt också så att ni får en rättvis bild. (Hoppas nån orkar läsa)
Så här:
Jag och min man har varit tillsammans i 8 år och har ett barn tillsammans som är 3 år. de senaste 5 åren har jag studerat = haft mycket hemmatid och lite pengar, medan han har jobbat heltid hela tiden och förståeligt nog tjänat ganska mycket mer än mig. Därför har det fallit sig naturligt att han också har betalat mycket mer än mig hemma, medan jag har tagit ett större ansvar för hemmet. Och jag ska vara helt ärlig - jag har inte alltid gjort ett så bra jobb med det. Det går ju i perioder med ork och humör, och ibland var det mycket i skolan eller med annat som kom i vägen. Sen barnet kom så har det verkligen varit orken som varit det stora problemet.
Till saken hör också att jag har ett fritidsintresse som kostar ganska mycket pengar samt som kräver mycket av min tid, ibland mer och ibland mindre, och som inte är möjligt att utöva på sena kvällar. Detta intresse la jag på hyllan under 2 år när jag var gravid + att barnet var litet. Han har ett intresse som gör honom ganska bunden när han väl utövar det, men det går att utöva hemma och ungefär när som helst.
När jag fortfarande pluggade så tog jag barnet till och från dagis (eftersom jag inte ville ha så lång dagistid) ungefär 85% av gångerna, samt att jag då såklart hade barnet själv både på morgonen samt innan maken kom hem. Innan jag återupptog min hobby så försökte vi dela på nattningarna rätt lika och senare så tog jag nattningarna de flesta gånger som jag var hemma, vilket var de flesta kvällarna i veckan.
Så klart var det tjafs om pengar och hushållsarbete även då, vem har inte det?
MEN. Nu har jag pluggat färdigt och fått ett heltidsjobb fram till sommaren som kräver ganska mycket av mig. både mentalt och av min tid. Så den naturliga följden blir ju att det blir lite mindre tid hemma eftersom hobbyn fortfarande tar lika mycket tid. Dock ska det tilläggas att jag nu har avstått från hobbyn 2 dagar i veckan, ibland oftare vid behov.
Jobbet innebär att jag åker hemifrån antingen kl 6.30 eller 7.10, och kommer hem ungefär 16.30. Eftersom min man åker hemifrån ca 7.30 så är det han som lämnar på dagis varje dag, men de dagar jag börjar sent (vilket är valfritt, men det blir ca 3-4 dagar i veckan) så väcker jag och klär på barnet samt ibland förbereder frukost.
Det är jag som hämtar på dagis för det mesta, men ibland händer det att jag åker direkt till hobbyn och kommer hem senare på kvällen (ca 1 dag i veckan, ibland mer). Annars är jag hemma med barnet till ca 18.15 då jag för det mesta lagat mat och plockat lite hemma, och efter det lämnar jag nattningen till maken och åker. Detta sker max 3 dagar/vecka (vardagar) eftersom jag är hoppyledig 2 vardagar/vecka.
Tilläggas bör att jag tjänar ca 8-10.000:- mindre i månaden än mannen, och denna månad var första gången på länge som vi delade lika på alla gemensamma räkningar. (Har dock bara jobbet fram till mitten av juni)
Jag är ganska stressad p.g.a. allt som det innebär med att vara ovan vid arbetslivet + nytt jobb + att jobbet i sig är rätt stressigt. Jag sitter ofta till sent och jobbar nu och ett tag framöver. Min man å andra sidan är också stressad p.g.a. krävande (8-17) jobb.
På helgerna så får vi varsin sovmorgon till kl. 11. Om det systemet skiter sig så är det oftast mitt fel pga någon aktivitet så att jag måste "offra" min sovmorgon, men då är det ju som sagt jag som inte får sova och rör inte honom så mycket.
Till själva problemet nu då.
Idag (onsdag) så hade jag en extra hobbyledig dag p.g.a. att jag kände att jag behövde vara hemma eftersom det är sååå stökigt och maken tagit nattningarna både måndag och tisdag (p.g.a. mitt extrajobb i.o.f.) och ska ta den även imorgon.
Medan jag lagade mat och stökade runt så kom jag att tänka på att det här med "ansvarsområden" kanske kunde vara nått att ha hemma också! Jag tänkte att det blir lättare att fokusera på en mindre del av hushållsarbetet då.
Det mottogs ju inte med det bästa humöret.
- Jaha?! Vad hade du tänkt då?! *suckar och himlande med ögonen*
Det jag föreslog var att han skulle ansvara för köket inklusive disk (vi har diskmaskin) och sopor. Jag skulle ta vardagsrum + badrum inklusive tvätt. Jag antydde väl att även hallen kunde tillhöra mig, men sa inget bestämt. Sovrummen nämnde vi inte ens.
Han menar att han är ju trött efter jobbet och att han ju tar barnet mer och därför inte har tid med hemmet om han ska ha någon fritid alls. För nattningarna är ibland svåra och tar ca 30 min-22 timmar, det varierar, så det är svårt att veta när han kan börja sin fritid.
Mina argument är att jag inte menar att han ska städa hela kvällarna, utan att han kan plocka lite när han kommer hem, INNAN barnet somnar. Eller NÅGON GÅNG (det har aldrig hänt frivilligt vad jag kan minnas) att han städar en stund efter att barnet somnat istället för att sätta sig med sitt. Jag sitter sällan när jag är hemma med barnet, jag plockar nästan alltid med något, eller är med barnet.
Men nej det var inte ok.
Jag har ju minsann tid för mitt intresse jättemycket, och han anpassar sig jämt när jag måste iväg och ibland följer han också med. Och jag VET att han inte tycker att det är så kul och jag försöker visa att jag uppskattar det. Men visst, jag köper att han kanske känner sig tagen för givet ibland. Nu ikväll när han drog upp det så sa jag att jag uppskattar det och försöker säga tack, men det handlade inte om det tydligen utan om att han offrar tid. Men (det är bland annat här vi går mest isär) så följer han ofta med för att det då går snabbare så att jag kan natta när vi kommer hem. Win-Win tycker jag, men det är tydligen ett problem fast han säger ju inget just då.
Vid det här laget var vi jätteosams. Jag försökte säga igen att jag inte menar att han ska städa jämt, men det funkar inte. Då blir jag förbannad och säger att jag ju har gett upp mitt intresse MINST två dagar i veckan, då kan väl han för f*n städa 2 dagar i veckan?! Han skulle kunna sätta sig med sitt intresse efter städningen runt 10 (om han nu promt ska städa så länge). Jag KAN inte åka till mitt intresse så sent.
Han stormar ut och när han kommer in igen så säger han att fine, om jag nu vill ha exakt lika så ska jag få exakt lika. Han vill ha "barnansvar" varannan vecka och "hemansvar" varannan.
Det skulle innebära jättelånga dagar för barnet på dagis, med tidiga morgon på en annan avdelning vid mina barnveckor. Han var så förbannad att han tom sa att han skulle börja jobba kl 7 om det skulle krävas eftersom barn ju inte får gå på dagis då en förälder fortfarande är hemma. Så IDIOTISK är han så att han vill att det ska gå ut över vårt barn BARA för att "ge igen" och "straffa" mig!
"Du får lösa det hur f*n du vill" fick jag slängt i ansiktet när jag ifrågasatte att han satte barnet i kläm.
Då blev jag så ledsen och förbannad att jag började gråta, sa "F*ck you, jag vet inte ens vem du är just nu" och pekade finger. Inte mitt mognaste ögonblick men jag blev så besviken på honom. Trodde aldrig att han skulle "offra" barnet för att hämnas.
Så... nu är vi här. Jag vet inte om det ÄR jag som är dum i huvudet, eller om det är han som har fel.
Hur tänker ni?? (Om nån orkat läsa)
