Varför kan jag aldrig ha en relation som håller. Kan det bero på min Adhd, bipolar och Asberger

Min fru har samma diagnoser som du, och upplever exakt samma sak. Hon blir mer kär i kärleken, men tappar fort intresse för människor.

Hon upplever nog ungefär detsamma när det gäller mig. Men hon har fått ett liv, runt mig, som hon trivs med. 

Tack för att du svarade. Riktigt tufft. Vill ju ha en familj och stabillt liv. Är riktigt ledsen.

Menar du att du har alla dom där diagnoserna??
Då borde du kanske försöka ta reda på hur du kommer runt dina känslor, för de har ju alla sina karaktärer. Även om även du är en egen människa i botten.

Om ditt "vanliga" sätt inte fungerar så kanske du borde försöka lyssna och lära ett annat sätt. Du verkar ju ha identifierat ett problem.
Kanske våga öppna dig och visa dig "svag" även om det känns svårt. Men vad spelar det för roll om man skulle framstå som svag. Du kanske vinner nåt annat på det. Din partner eller ex, eller vad det nu är, kanske har förståelse för problematiken och ni kan hitta ett gemensamt sätt att dämpa problemet. Och gör han det inte så vet du ju redan från början att det inte kommer att fungera.

Ja jag har alla de diagnoserna. Plus att jag tror jag har ocd. Vill få bukt med detta. För de raserar mitt liv.:(

Jag är ju ingen psykolog och har inga råd att ge hur man blir av med sånt här. Har du sökt hjälp eller är det här något du bara tror?
Inbillar mig att det viktigaste är att du har en kontakt med psykolog för att få hjälp.

Pratade ni någonsin om det här i er relation eller lät du bara din partner "hänga med i svängarna"?
Jag tänker mig att det i en relation då blir ännu viktigare med en fungerande kommunikation och självinsikt om vad som händer. Man kan ju inte kräva av sin partner att fungera psykolog eller ta vilka stormar som helst, men med kommunikation om de tankar och ideer som far runt så kanske man kan ta sig runt problemen.
Jag hakar bara upp mig på att du skriver i din trådstart att du inser att du slarvat bort ditt livs chans. Nu vet jag inte vad som hänt mellan er, men är inte det värt att kämpa för?
Är nog bara en obotlig romantiker som tror att det är bättre att ta till vara på det man har.

Ja jag har en psykolog. Men han är ärligt totalt ointresserad . Så gå dit är lika med att prata med en vägg. Men ska träffa min läkare snart. Ska be henne remitera mig till en klinik. För att kämpa så här tar kål på mig. Ocd tror jag mycket på. Kallas också tvivelsjukan. Hoppas finna något så jag kan bli hjälpt på något sätt.