Hur fan tänkte ni när väntade till 40+ med barn.
Ja, berätta hur ni tänkte. Ni som försökte göra första barnet i sen ålder.
Ja, berätta hur ni tänkte. Ni som försökte göra första barnet i sen ålder.
Är inte själv 40+ men känner flera som fått sitt första barn vid den åldern. Gemensamt för dem alla är att de hittat sin partner sent i livet och då upptäckt att de pga pco eller endometrios har svårt att bli gravida. Sen går ju en tid innan man söker vård och inte alltid lyckas det så snabbt sen heller.
Tycker ändå deras val varit vettigt, att inte skaffa barn med första bästa i unga år, utan vänta tills de hittat den de vill leva med resten av livet, och bilda familj med.
Hur fan tänkte du när du skrev den trådstarten?
Alla väntar inte frivilligt vet du! Inte vi heller för nåt ons eller danmarkinsemination var inte aktuellt för min del. Sen när vi började gick det inte. Vems problem är det då? Jo,just det-inte ditt!!
Hur fan tänkte du när du skrev den trådstarten?
OM jag har skaffat barn om tio år så kan jag komma tillbaka och svara ungefär "jag ville inte ha barn, men så sa det *pang* en dag och barnlängtan kom/men så råkade jag bli gravid och vi behöll trots allt".
Här kan du grotta ner dig:
www.familjeliv.se/forum/thread/75171299-varfor-skaffa-barn-sent-tanker-manga-fel
Ja, berätta hur ni tänkte. Ni som försökte göra första barnet i sen ålder.
TS: "Hur fan tänkte ni när väntade till 40+ med barn."
Svar: Med hjärnan istället för fittan och kuken. Ungefär som vettiga, ansvarstagande vuxna gör och inte småungar som ynglar av sig urskiljningslöst bara för att de är för unga för att köpa p-medel, är kåta för tillfället och vill ha en ny leksak eller rädda förhållandet eller binda killen till sig eller slippa arbeta eller slippa studera eller annan valfri korkad orsak.
Ha det gott vännen.
Ja, jag är bara 36, och som jag känner nu vill jag inte ha barn alls. Om jag ändrar mig kommer jag givetvis att försöka, så länge jag är fertil. Och ja, jag är medveten om att det innebär att det kanske inte blir några barn. Det känns som ett bättre alternativ än att skaffa barn nu "för säkerhets skull", när jag inte känner att jag vill ha barn, alls.
Ja, jag är bara 36, och som jag känner nu vill jag inte ha barn alls. Om jag ändrar mig kommer jag givetvis att försöka, så länge jag är fertil. Och ja, jag är medveten om att det innebär att det kanske inte blir några barn. Det känns som ett bättre alternativ än att skaffa barn nu "för säkerhets skull", när jag inte känner att jag vill ha barn, alls.
TS: "Hur fan tänkte ni när väntade till 40+ med barn."
Svar: Med hjärnan istället för fittan och kuken. Ungefär som vettiga, ansvarstagande vuxna gör och inte småungar som ynglar av sig urskiljningslöst bara för att de är för unga för att köpa p-medel, är kåta för tillfället och vill ha en ny leksak eller rädda förhållandet eller binda killen till sig eller slippa arbeta eller slippa studera eller annan valfri korkad orsak.
Ha det gott vännen.
Vad menar du? Jag kan bara tolka det som att du tror att jag inte "kan" få barn eller inte har någon man att skaffa barn med, och försöker rättfärdiga det genom att låtsas att jag inte vill ha barn. Men så är det inte, och det vore onekligen ganska märkligt av dig att dra såna slutsatser av mitt inlägg, så det är möjligt att jag har missförstått dig. Berätta gärna.
Okej, det gick verkligen inte fram av att bara skriva "surt sa räven". Det är ju tråkigt att du anser att det måste vara något fel bara för att man inte vill ha barn. Som tur är behöver man inte göra allt som är "naturligt". Det är knappast naturligt att bo i hus, men det motsätter du dig inte att jag gör i alla fall?
Ha, ha... Är det inte Grind som är i farten igen...
Kan inte alla bara få leva det liv de vill och som passar dem eller är det en omöjlig tanke?