DickRex skrev 2015-05-13 08:58:51 följande:
Men för sjutton gubbar! Avgörande är väl inte hur ont man har!!! Knölarna i armhålorna är förmodligen lymfkörtlarna, så ni har fått något skit i kroppen. Eftersom ni båda föräldrar är påverkade så blir det extra krångligt om det skulle bli jobbigt, så för att mota en eventuellt jättejobbig situation så skulle jag inte dra mig för att reda ut detta omedelbart. 1177 omedelbart, men sedan VC eller akuten så fort som möjligt just för att få behandling även om det inte är någon fara för livet.
Jo, det är faktiskt lite av en avgörande faktor när man väljer mellan att åka till akuten eller vänta några timmar och vända sig till sin VC.
Och sen så ska du inte blanda ihop inlägg från olika personer när du svarar, jag skrev aldrig att man bara ska vända sig till akuten när det är ren fara för livet! Läs ordentligt innan du går på.
Till akuten vänder man sig självklart vid fara för liv, men också om man har såna besvär och såna smärtor att man inte känner att man klarar av att vänta tills VC öppnar för en akuttid där. Har man fått en kraftig förkylning eller liknande i kroppen så är det sällan akuten sätter in åtgärder för detta utan de brukar isf hänvisa till ens VC istället. Dessutom är man inte direkt högprioriterad som vuxen när man kommer in med såna symptom jämfört med de personer som samtidigt kommer in med buksmärtor, bröstsmärtor eller brutna armar och ben eller barn som är sjuka. Så många ggr så får man ändå sitta och vänta så pass länge att VC ändå hunnit öppna innan man träffat läkaren på akutmottagningen. Det är tyvärr den krassa sanningen p ga för lite personal på våra akutmottagningar i landet.
Till TS: för mig låter det som reaktion på stress. Då kan man lättare få infektioner i kroppen och få symptom som t ex tinnitus (brus i öronen).
Jag vet precis hur det känns med en krävande liten bebis hemma som förvisso inte vaknar riktigt lika många ggr på nätterna som din gör men som kräver uppmärksamhet och full aktivitet hela tiden på dagarna. Hon vill absolut inte sitta i babysittern, ligga i babygymmet o s v själv trots att jag finns precis så hon ser mig.
Hon gråter mycket och har problem med magen. Läkaren sjukskrev mig 50% pga stress så maken får vara FL 50%, det har varit en bra lösning för vår del. Har även fått samtalshjälp via BVC.
Tycker du ska gå till läkare och säga precis som det, prata med din man och berätta hur du verkligen mår! Gå inte på det där snacket som många försöker komma med, t ex "- men lite gnäll får väl alla föräldrar stå ut med!" eller "- så farligt kan det väl inte vara, bara sov när h*n sover så ordnar det sig". Bara du vet hur du mår, stå på dig och be om hjälp!
Skickar dig många kramar och hoppas att du får lite avlastning i vardagen!