Ni som har barn med ADHD: vilket rad har ni fatt gällande matvägran. Min son vill inte prova nya saker och antalet maträtter han tycker om är inte manga. Det är ett problem när han ska äta i skolan och borta hos andra. Är det vanligt att det är sa?
ingen?
Ja, vi har det så, och detta beteende förvärras avsevärt vid stress. Skolmat, släktmiddagar, osv är besvärliga.
Hemma kan prova smaka udda smaker, men inte i en mer krävande miljö.
Vi har slutat att bråka om mat, och klipper av släktingar direkt om de försöker "uppfostra" barnens smaklökar. "Nej hen har lite svårt med okänd mat när det är mycket folk" eller" Ja, hen gör så, och det vet vi om, tack!". Det är mycket "Sitt på stolen!" och "Nu äter du upp, annars får du ingen efterrätt"-tjat från släktingarna, och självklart är de normalstörda kusinerna extremt petiga med mat, det är ju helt enkelt inte roligt att äta när föräldrar hela tiden skäller!
Vi brukar se vad för slags dagsform barnen har, förbereda med mkt mat innan vi åker, och ev. ta med något som vi vet att de äter.
Hemma går det i perioder, när det är en stressig period accepterar vi att det blir mest makaroner med Felix köttbullar.
I skolan har vi sagt till om specialmat, men det går lite trögt, jag kan inte fatta varför man vill jobba som kock i en skola om man inte kan laga lagom mild mat (mina ungar äter ganska kryddad mat, men inte brännstark som en soppa var sist jag hälsade på i skolan, suck!).
Ta ett snack med skolsköterskan, och om det inte hjälper, kontakta BUP eller BNK, var ni fick diagnosen, och be dem ringa och tala med skolan.
Hej, jag jobbar i köket på en lågstadieskola och i vår kommun så har barn med neuropsykiatriska diagnoser rätt till "önskekost/alternativkost" då kan dom gå till barnmedicin och få ett intyg från läkaren där det står varför barnet inte kan/ vill äta viss typ av mat. Så får dom tex köttbullar, korv, pannbiffar.
Lite mer favoritmat för att klara av sin skoldag.
Ta kontakt med den som är kostsamordnare i kommunen och fråga vad er kommun har för bestämmelser.
Jag har fått rådet att inte ge efter. Det som serveras, det serveras. Annars står man där en vacker dag och steker pannkakor varje dag. Var Habiliteringen som sa så...
Har två barn med diagnos, en med asperger, en med adhd, och särskilt barnet med asperger krånglade med maten. Jag gav aldrig efter, och idag äter hon allt, förutom vissa saker som lever...men vilken vuxen person har inte ngn maträtt han/hon inte äter? 
Sedan har vi varit mer noga med att man äter, inte hur man äter. Man får gå direkt när man är klar, man får vara lite slarvig med bordsskicket så länge maten inte hamnar överallt..
Helt rätt :)