• Anonym (Ömses­idigt)
    Äldre 22 May 06:56
    574 visningar
    5 svar
    5
    574

    Ömsesidigt

    Jag och min fru har separerat. Vi gjorde det för 18 månader sen. Orsakerna var flera. Sexlivet var en stor orsak. Ta för givet var en annan orsak. 

    Men vi vill egentligen inte leva utan varandra. Vi vill leva ihop. I december började vi ses igen. Vi fick tillbaka åtrån för varandra, intresset för varandra. Men de senaste två månaderna börjar det förändras igen.

    Vi bestämde att vi skulle vara särbo tills mina barn var vuxna. Vi bor bara typ 5-6 km från varandra. 

    Det jag lagt märke till är att vi har hamnat i ett läge där allt är på hennes villkor.

    Hon vill inte komma till mig. Vår katt bor hos henne och hon säger att hon inte vill lämna den ensam för länge. Men hon kan lämna den ensam från kanske 18-tiden en kväll till 10-tiden dagen efter när hon hälsar på sin mamma långt på andra änden av Stockholm och sover över. Men kan inte göra det för att komma till mig (och stanna över). Alltså blir det så att skall vi ses så blir det hos henne. Vill jag en kväll vara hemma innebär det att vi inte ses.

    Hon hör inte av sig och frågar om vi skall ses. Detta kan ju låta lite småsint av mig men jag åker inte bara dit och räknar med att hon vill ses, jag hör av mig och rågar om hon vill ses. Men gör jag inte det blir det ingen träff denna kväll. Inte ens ett SMS där det står "Älskling, vad gör du? Vill du ses ikväll?". När jag tar upp det vänder hon på det och säger att varför skulle hon inte vilja ses, det är ju bara att komma över. Men när vi levde ihop var det otroligt viktigt med hennes egna tid, men nu är det självklart att hon vill ses. 

    Även sexlivet har dött ut igen. De första fyra månaderna hade vi sex ett par gånger i veckan men de senaste två månaderna har det kanske blivit av två gånger totalt. 

    Men hon säger att hon älskar mig över allt annat, och planerar saker som ligger ett år framåt i tiden, osv. 

    Jag tycker det är svårt. Är det för mycket begärt att få ett samtal eller SMS med en fråga om vi skall ses? Är det för mycket begärt att få ett spontant SMS med "Jag älskar dig" och inte bara svar där det står "Jag älska dig också"? 

    Jag vill vara med henne men jag har testat att inte höra av mig på ett par dar, då kan hon ringa och prata lite. Men inget "Vill du ses ikväll?" eller "Jag längtar efter dig".

  • Svar på tråden Ömsesidigt
  • Anonym (Hmmm)
    Äldre 22 May 07:32
    #1

    Hon låter inte så seriöst intresserad. Mer som att hon har dig tills hon träffar en ny, den rätte.

    Katten och dina barn använder hon som undanflykter.

    Du är bra att ha när hon känner sig ensam.....men bara tills....

  • Äldre 22 May 08:34
    #2

    Hon låter inte alls engagerad.

    Även om det finns kärlek betyder inte det att det funkar med ett förhållande.

    Hitta någon annan som verkligen älskar dig, på riktigt.

  • Anonym (sara)
    Äldre 22 May 09:08
    #3

    Om hon inte är intresserad av att jobba på sin del av förhållandet så är det helt enkelt så du kommer att få ha det.

    Det kanske är dags att komma till insikt om hur verkligheten egentligen är . Tyvärr.

  • Anonym (Ömses­idigt) Trådstartaren
    Äldre 28 May 15:24
    #4

    Jag har med en psykolog sista året (av och till) gällande mitt liv. Hon ritade lite på tavlan senast jag var där. Hon sa att vissa människor som har väldigt svårt med anknytningar agerar ofta med att dra folk till sig när de känner sig ensamma eller när den andra börjar visa tendenser att gå för gott. Då vill de ses, ha sex, är intresserade och så vidare. Men sen när säkerheten kommer och framförallt den andra börjar ställa krav på olika saker (intresse, sex, närvaro) så knuffar de bort för de känner sig trängda. 
    När de knuffat bort ett tag känner de sig ensamma eller blir rädda att bli lämnade så börjar de dra tillbaka den andra personen igen. De visar intresse, vill gärna berätta om sitt, i vissa fall om det är illa vill de ha sex. Sen när den andra personer är för nära och börjar ställa krav så knuffar de bort igen. 
    Hon (psykologen) säger att de är inte medvetet elaka utan de vet helt enkelt inte på vilket annat sätt de skall agera. Men det blir extremt jobbigt för den andra.

  • Äldre 28 May 15:57
    #5
    Anonym (Ömsesidigt) skrev 2015-05-28 15:24:39 följande:

    Jag har med en psykolog sista året (av och till) gällande mitt liv. Hon ritade lite på tavlan senast jag var där. Hon sa att vissa människor som har väldigt svårt med anknytningar agerar ofta med att dra folk till sig när de känner sig ensamma eller när den andra börjar visa tendenser att gå för gott. Då vill de ses, ha sex, är intresserade och så vidare. Men sen när säkerheten kommer och framförallt den andra börjar ställa krav på olika saker (intresse, sex, närvaro) så knuffar de bort för de känner sig trängda. 
    När de knuffat bort ett tag känner de sig ensamma eller blir rädda att bli lämnade så börjar de dra tillbaka den andra personen igen. De visar intresse, vill gärna berätta om sitt, i vissa fall om det är illa vill de ha sex. Sen när den andra personer är för nära och börjar ställa krav så knuffar de bort igen. 
    Hon (psykologen) säger att de är inte medvetet elaka utan de vet helt enkelt inte på vilket annat sätt de skall agera. Men det blir extremt jobbigt för den andra.


    att komma till bukt med det problemet hos henne kräver åratal av arbete med terapi och under den tiden hinner du gå under .   

    Du ser ju själv hur det ser ut i praktiken och hon verkar vara en sån människa som psykologen pratar om.  Du kommer att trasas sönder totalt av att ha en sån relation och det är ingen människa värd.  

    Du behöver se till dina egna behov först. 
Svar på tråden Ömsesidigt