Tjat dödar sexlusten

Det är nog lite olika.. Jag var tillsammans med en... Som börja med att säga : har aldrig träffat någon med så lite sexlust... Då hade vi minst tre gånger i veckan.., kan också påpeka att jag var gravid... Jag kände mig fetare och fulare och så fort han kunde var han inne på porrsidor... Känner mig mer och mer äcklad!!! Och tjat tjat tjat... Tappade all lust!!! Nu är jag med en som aldrig tjatar eller är på porr, jag vill ha sex varje dag :) Killen får aldrig glömma att göra så att sin kvinna känner sig vacker och sexig, det är inte ett köttstycke som han har rätt att tömma i när han känner för det ;)

I grova drag tycker jag väl att du har rätt i det du skriver. Så upplevs det i alla fall av "den drabbade".

Det jag dock inte tror är så vanligt, det är att den ena parten "bestämmer sig för" att sex inte är viktigt längre i förhållandet. Jag tror snarare att det oftast är en långsam förändring, och att förändringen i sig beror på att personen är mindre och mindre intresserad av/tänd på/kär i sin partner, och då känns det också mindre och mindre kul att ha sex tillsammans. Till slut känns det helt fel. Som att ljuga, och att göra våld på sig själv.

Och jag tror också att den "utan sexlust" ofta inte alls är utan sexlust, utan den vill som sagt bara inte ha sex med sin partner längre.

Jag tror också det är väldigt vanligt att den "utan sexlust" övertygar sig själv om att det är just sexlusten som är problemet, och förtränger att problemet egentligen är att den inte längre älskar sin partner. Och jag tror att det kan ta rätt många år innan man klarar av att erkänna ens inför sig själv att kärleken är borta. Jag tror att många inte släpper fram det förrän skilsmässan är ett faktum.

Apsolut!!! Om det är en härlig man som visar all intresse för en, uppskattar en osv.. Man är öppen om vad man tycker och gillar, man pratar osv... Man inte har några andra problem, gravid, sjukdomsfall, Depp osv... Då tror jag det är mer fel på kärleken en sexlusten... Man är inte ärlig... En kärlek och sex relation är något man alltid måste jobba och kämpa för!!! Men man kan inte dansa tango själv, man måste vara två ;)

Mitt svar däruppe var till TS.

Sss, du gav ju i ditt första svar ett antal exempel på varför kärleken/ömheten/lusten till ens partner kan försvinna, vilket var något jag (avsiktligt) utelämnade helt. Det kan ju finnas tusen orsaker, och de är på sätt och vis oviktiga i den diskussion som TS startade.

Om kärleken försvinner, oavsett orsak, så försvinner nog oftast lusten att ha sex med partnern på köpet. Men, igen, man tror/väljer att se det som att det är sexlusten som är borta, och man stänger av sexlusten, och upplever allt som tjat (lite förenklat). Och den som "blir nekad sex" försöker på olika sätt väcka intresset till liv igen. Och ingen av parterna vill tänka i termen "Det här förhållandet håller på att dö!", utan båda omvandlar det till "vill inte ha sex".

Håller med dig här. Man flyttar fokus från kärnfrågan till att bli ett sidospår.

Vet själv att jag har nekat min man sex när jag varit gravid pga minskad lust men själva kärnfrågan var inte själva sexet utan min syn på mig själv som en oattraktiv kvinna eftersom jag var gravid fast min man såg mig som det vackraste och ville ha sex.

Vid min senaste graviditet som var 20 år senare såg jag mig själv som en attraktiv kvinna trots stor gravidmage och helt plötsligt hade jag en stor aptit på sex. Så stor att min man inte kunde mätta den tyvärr och jag blev frustrerad. Det är så lätt att skylla ifrån sig istället för att titta på sig själv och fråga sig själv varför man inte är ärlig mot sig själv. Är man ärlig mot sig själv gör man inte våld mot sig själv och då möts man av acceptans. Då kan partnern acceptera att man inte vill, orkar, känner för sex nu eller vill ha mer, har ökad sexlust osv. Men berättar man inte varför utan bara nekar så kommer ju den andre tjata.

Min fru har tappat all lust till sex. Hon sa igår kväll att om hon hade lust en gång i månaden skulle hon vara glad. Jag frågade om vad hon ville var att vi skulle ställa in vårt sexliv helt enligt hennes lustkurva, dvs bara ha sex när hon har lust. Visst kan det låta helt naturligt. Men vad händer med den som har mer lust? Det verkar som de flesta som har minskad lust tycker att den med mer lust utan vidare skall acceptera den minskade lusten hos sin partner, inte klaga på det och trots en enorm minskning av sex i livet skall de inte ha sex med andra.

Jag och min fru hade sex senast i mitten av april. Sedan dess har jag tre gånger tagit upp att jag är sugen på sex. Hon tycker det blir tjat direkt. Om jag sen är lite irritabel någon kväll pga att JAG SVÄLTER PÅ SEX och känner mig helt värdelös så tycker hon bar att jag är kåt och dryg. Att vara kåt på sin fru verkar vara en dålig sak.

Den som inte har lusten med sig upplever allt som har med intimitet att göra som tjat. Det blir jobbigt och irriterande helt enkelt. Sen kan det givetvis vara olika nivåer på det, men utan lust och eller behov blir det tjatigt. En relation är full av kompromisser i de flesta fallen, men om lusten inte finns där för det intima blir det exeptionellt svårt att kompromissa. Vem vill ha se eller intimitet utan lust till det? Vem vill i ärlighetens namn ha sex och intimitet med någon som inte har lust och eller behov till det? Ansvaret bör naturligtvis ligga på båda! Den utan lust bör rannsaka sig själv och fundera ut varför han/hon känner/inte känner som han/hon gör. Jobba med det och på det. Finns ju en anledning till det upplevda "tjatet".

Man måste prata om ämnet. Det är aldrig dåligt. Tjat av typen; ska vi inte ha sex snart är aldrig bra.

Jag förstår absolut att "Ska vi ha sex snart?" ur munnen på någon som är irriterad och frustrerad inte lockar till lust, men som Underhill skrev finns "tjatet" där av en anledning.

Jag tycker det är otroligt svårt när man verkligen älskar en person på så många plan och sen bara vända ryggen till och gå. Livet vi har nu är ju inte bra och livet har varit så här i flera år (typ fem år). Varje försök till diskussion bemöts med ilska och meningar av typen "JAG VET INTE VAD VI SKA GÖRA! JAG FATTAR INTE ATT VI MÅSTE DISKUTERA DETTA JÄMT JÄMT JÄMT!". Jag förstår att det känns som jämt för henne, men det är kanske en gång i månaden jag försöker diskutera det. För det mesta försöker jag verkligen ta upp det vid icke laddade situationer. 

Jag tycker det är ok att lusten kan gå ner, jag tom förstår att den kan göra det. Men när lusten går ner till nästan noll, man är totalt ovillig att göra något åt det och man har en make, som man säger att man älskar och vill leva resten av sitt liv med, som man vet verkligen mår fysiskt dåligt av alla avvisanden, då har jag lite svårt att förstå.

Men som sagt i TS är det ju sällan tjat från början i min erfarenhet, av mitt eget liv och av bekantas liv. Det är när en ändrar villkoren, den andra har svårt att acceptera det det mynnar ut i tjat. 

Tråkigt.

Kanske har du redan gjort det/gör det, kanske inte. Men se till det ni har och försök fundera på varför det är som det är. Vart började det och varför. Ni kanske skaffade barn, ni kanske har olika mycket att göra på jobbet och eller så är en av er föräldraledig så tempot blir väldigt olika...vardagen tillsammans kanske är för malande och samma samma!? Uppskattning och uppmuntran kanske kan bli bättre och mer av!? Framför allt bör din partner få kraft och mod att möta dig med någon form av svar på dina frågor och undringar. Kanske behöver du vänta längre än en månad, kanske har den tiden redan passerat för att du skall kunna göra det!? Låte det komma från din partner i stället!? Ta hand om dig själv. Börja träna om du inte redan gör det, hitta något annat som gör att du mår bättre/bra och som gör att din partner blir lite mer nyfiken på sig och börjar inse att även hon behöver komma igång!?

Förstår dig i din frustration och "maktlöshet"...

Hemskt. :( Jag tror tyvärr inte att du får någon ordning på det där.

Nej det kommer sen när man inte är nykär längre. Tjat och ovillighet att prata om problem är lika illa och bygger ofta på en brist i att kunna kommunicera. För mig är inget av det okej i en relation, det är en signal på brist på respekt.