Behöver hjälp utav lite äldre till en uppsats!

Har du inte fått hjälp tills ikväll när jag slutat jobbet så ska jag berätta lite om min barn- och ungdom. Jag är född 1963.

Nu har jag lunch, lika med inte tid.

Jag spelade tvärflöjt i Stockholms kommunala musikskola, gick i scouterna och på teater...
Annars spelade vi kanske brännboll. Jag älskade att sätta mig och läsa en god bok (typ Enid Blyton "Vi fem" eller några andra sådana där bokserier). Satt och åt mellanmål och läste ett tag sen man kommit hem.
Inga datorer där.
Satt och ritade. Ringde och pratade med kompisar. Hade tråkigt ibland. Gick ut med grannens hund. Hoppade tvist, med kompisar.
Lyssnade på Abba. Skrev dikter. Drömde om killar och var olyckligt kär hela tiden. Tjuvläste Fib-Aktuellt eller Se (porrtidningar i pappersformat). Bakade. Lyssnade på talböcker. Gick på Hennes och Mauritz och handlade.
Inte så mycket skillnad mot nu. Förutom att det inte fanns några datorer.
Jag tror faktiskt inte det var så mycket skillnad på de som var 10 år äldre än mig, vad de sysslade med gentemot mig. Jag har ju äldre syskon.

Ja just det. Nu kom jag ihåg. Jag och en kompis ringde "Heta linjen", en telefonlinje. Där var det mest flåsiga gubbar, som sa snuskiga saker, som vi tyckte det var kul att driva med. "Puss på snoppen" avslutade vi samtalen och garvade.
En hel del snuskiga lekar höll man på med på den tiden. Klädde av sig, lekte sex som vuxna, pillade på varandra o s v. Sexlekar med kvartersungar var säkerligen mycket vanligare då än nu. Var även med om sånt som urartade, som man säkerligen idag skulle få som en övergreppsituation.
Det var ingen koll alls på sånt, på den tiden.

Vad vill du veta? Jag är född -64.

Det var toppen att vara på ungdomsgården förresten. Där lärde jag mig dansa foxtrot, bugg och sådan modern dans, i ett projekt "Våga stuffa".
Jag började jobba på en kursgård, när jag var 14 år.
Stora farliga köksmaskiner att hantera.
så det höll jag då på med på helgerna. Bädda sängar och städa, så man fick ont i ryggen. Men kul att vara i köket.
Flyttade hemifrån när jag var 17 år, till eget inneboende hos en tant.

Det var lite annorlunda då...

Varje lördag spelade vi in svensktoppen. Vi satt med en bandspelare och mikrofon som vi riktade mot radion. Ingen fick säga ett ljud, eftersom man då fick in det i micken också.
Vi hoppade hage och vi hoppade rep och twist. Vi spelade fotboll med killarna. Vi var ute på sommarkvällarna tills våra föräldrar ropade in oss. Vi byggde trädkojor :).

Ordet mobbing fanns inte. Fast jag blev mobbad av min klasslärare i fyra år. Jag talade skånska och var nyinflyttad upp till Norrland. Ingen såg. Ingen brydde sig. När jag flyttade överflyttades mobbingen till tre av mina klasskamrater. Okunnigheten var enorm!

Sportade gjorde vi mycket. På vintern var det spark och skidåkning. På sommaren var det simning, segling, lek och bus i skogen. Vi hoppade hopprep. Och hade man tråkigt så lirade vi fotboll. Alltid fanns det nån unge som hade lika tråkigt som jag.

Vi satt aldrig nånsin inne. Vi hade EN kanal på tv:n. Dator etc fanns ju inte. Vid otjänligt väder så pluggade man eller läste en bok. De flesta av oss som växte upp på den tiden är fortfarande ganska ivriga läsare. Och relativt allmänbildade. Och eftersom ingen unge satt inne, så fanns det alltid alltid nån att leka med.

I skolan hade vi välskrivning och rättstavning. Det var mycket viktigt. I välskrivningsboken, övningsboken, fanns lutande linjer som visade hur höga staplarna i ett skrivstils-f skulle vara t ex. Många av oss fick otroligt vackra handstilar. I dagens skolor har man inte välskrivning.

Rättstavningen i åk 1-3 gick till som så att fröken (eller magistern) sade ett ord, så fick vi skriva ner det ordet i våra skrivböcker. Det kunde vara 30-40 ord som vi skulle skriva. Jag har alltid varit otroligt duktig på rättstavning, och tror att det berodde på de lektionerna. Två timmar i veckan ägnades åt välskrivning och rättstavning (om jag minns rätt).

Jag skulle vilja påstå att mobbing fanns mycket. Skolan var en plåga där folk skulle välja lag på gymnastiken, och alltid samma "lite kassa" personer blev sist valda. 
Det var dålig "koll" på personer i kvarteret som var översittare och mobbare. Och otäcka typer, som man var rädd för.
Kan nog säga att de läskiga killarna gjorde saker som idag skulle blivit rättssak och dras inför åtal, men på min tid, var man bara rädd för sådana typer. De kunde härja fritt. Man hade dålig koll. 
I skolan kunde mobbing härja mer fritt än idag. Idag har jag iallafall upplevt att skolor där vi haft barn har så gott som stenkoll. Det blir prat efter raster och om incidenter efter minsta småsak och man är väldigt noggrann med att barnen inte ska bli utanför. Kompissnack och grupper och samtal om hur man ska vara mot varandra. 
Men det kanske är olika på olika skolor då?
Här kommer det ut brev så fort det varit något som inte gått rätt till bland barnen.
I skolan var det en extrem hierarki, likt Anna Odells film.
De coola tjejerna var högst. Vissa hörde till töntgänget.
Det satte starka spår med högstadiet.

Men på mellanstadiet var det mer sammanhållning, där vi gjorde saker tillsammans på rasterna. Hoppade extremt mycket slängrep, twist och hittade på lekar på rasterna.
Supercoola tjejer i klassen blev av med oskulden vid 14 år, och det var ens högsta dröm, att fixa bort den där oskulden.
Man läste "Starlet" och "Vecko-Revyn", som tjej, och drömde om killar.
Om Stenmark åkte, så stannade hela Sverige. På mattelektionen satt man och lyssnade på hans åk, istället för att ha lektion.

Matteläraren som var lite cool, hörde man att han haft sex med en tjej i nian. Ingen lyfte på ögonbrynet över sådant.
(också en rättssak-grej idag)

Så extremt obevakat allt var. På ett vis lite skönt, på ett annat sätt så var ju inte säkerheten och tryggheten för barn och ungdomar lika bra.