Barn till föräldrar som begått självmord - vilka är ni?

Jag var 18 år, det räknas väl knappast som barn. Men det var drygt 4 år sedan. Mår fortfarande himla dåligt inombords och har även haft tankar på att själv avsluta mitt liv under sämre dagar, men lever för min sambo och mina älskade djur. På något sätt hittar man en punkt då man ändå klarar av vardagen, även om tankarna alltid finns i bakhuvet. Typ "vad glad pappa hade blivit av det här" eller "åh vad jag skulle vilja ringa pappa". Man får försöka leva på minnen.

Tack för att du berättar. Har du haft något stöd efteråt som du tycker har hjälpt?

Om du pm mig TS så kan jag hänvisa dig till en grupp

Tack för erbjudandet. Verkligen. Men jag skulle inte höra hemma där, är inte ett barn till förälder som tagit självmord.

Men du kan komma i kontakt med dom. Om du pm mig med dina kontaktuppgifter kan jag lägga in dom i gruppen så kan vi se om någon vill ställa upp

Min pappa tog livet av sig när jag var 14.

Konsekvenser: deprimerad mamma trots att de inte varit ihop senaste 12 åren, jag blev deprimerad - började missbruka, var inlagd på psyk till o från, slutade skolan helt, flyttade hemifrån tidigt.

har idag ett bra liv men visst kan självmord framstå som ett alternativ när man mår dåligt. Han har liksom okejat det.

Tio år sen nu.

De första åren stängde jag ute allt, ville liksom låtsas att det inte hade hänt. Fick inte hjälp alls efteråt från något håll, mest pga att jag själv inte ville prata om det. Det är först nu jag inser att jag borde ha pratat med någon direkt efter att det hänt eftersom att det har påverkat mitt liv så mycket.