• Äldre 23 May 05:44
    6376 visningar
    10 svar
    10
    6376

    Klarar inte av svärföräldrarna...

    Skriver här eftersom jag bär på så mycket ilska, frustration och känner mig oerhört ledsen men har tyvärr inte någon som jag kan prata med och som kan ge mig lite perspektiv.

    Nu har det hänt igen, sambon har frågat mig om jag har låtit bli att hälsa på hans föräldrar när jag kom hem från jobbet och de var här och hälsade på, de ansåg att jag ignorerade dem och hans pappa hade haft ont i hjärtat hela natten på grund av det. Det skulle aldrig falla mig in att inte hälsa, jag var däremot ganska kortfattad eftersom vårt barn kom framrusandes och ville fånga min uppmärksamhet, hon brukar vilja vara ensam med mig en stund varje dag när jag kommer hem från jobbet, antagligen för att ta igen förlorad närhet under dagen och jag är inte någon stjärna på att driva ett samtal och hantera ett skrikande barn samtidigt (vet att det är många som klarar det utomordentligt bra, jag tillhör inte den kategorin...).

    Sedan vi fick barn för 1,5 år sedan har relationen till dem varit ansträngd. Det har kommit synpunkter på hur länge jag har ammat, om barnet fått tillräckligt med mat genom amningen (kan tilläggas att det har varit mer än uppenbart bara man tittat på henne), om vi inte har provat att ge glass (frågan uppkom redan vid ca fyra månaders ålder), att vi skämmer bort henne, att vi har tagit på henne en ful mössa för hon var ju mycket sötare i en annan osv, att vi hälsar på för sällan osv...

    Utöver det har inte vårt barns behov av närhet till sina föräldrar respekterats, har hon varit ledsen har min svärmor resonerat som så att hon kan ju trösta, t.o.m försökt ta över för det och hon har gått iväg med vårt barn på släktträffar för att visa upp henne vilket har resulterat i att vår dotter har blivit jätteledsen.

    Jag har inte ork att klistra på ett leende och vara jättetrevlig längre när vi träffas, leendet finns där kortare stunder och jag svarar på frågor och försöker att fråga något själv men mer än så blir det inte.

    Min sambo tycker inte att det här rör honom, det är mitt och hans föräldrars problem.

    Jag är verkligen inte en person som söker konflikter och känner att det här är jättejobbigt, att alltid bli bedömd och kritiserat vad jag än gör och nu vet jag inte vad jag ska göra.... Orkar inte ha det såhär, men är inte heller någon vidare bra skådespelare och kan låtsas att allt är bra när vi ses.

    Det här är ju såklart min synvinkel, skulle ni fråga mina svärföräldrar skulle ni få en annan version.

    Tankar, tips, erfarenheter mottages tacksamt.

  • Svar på tråden Klarar inte av svärföräldrarna...
  • Äldre 23 May 07:07
    #1

    Hej! Jag tycker nog att din sambo ska ta sej ett snack med sina föräldrar. Eftersom ert barn är inblandat i detta och ett det är hans föräldrar, så borde det väl ligga i hans intresse att allting fungerar bra.

    Jag känner igen mej i att barnets signaler läses av jävligt dåligt, och att det leder en skrikfest som jag själv får hantera.

  • Birgit­ta02
    Äldre 23 May 11:14
    #2

    Det är inte ett problem mellan dig och svärföräldrarna. Det är ett problem mellan din man och hans föräldrar. Det är HAN som måste ta upp vad de har för problem med dig. De låter inte helt sympatiska och absolut inte lyhörda. Vissa lägger sig i alldeles för mycket och dina svärföräldrar tillhör dom. Men DU ska inte ta konflikten, det ska din man göra. Han tar hand om problem med sina föräldrar, och du tar hand om ev problem med dina föräldrar.

  • Anonym (Känne­r igen mig)
    Äldre 23 May 11:56
    #3

    Skickar över en styrkekram! Jag vet precis vad du går igenom och det tär riktigt mycket på relationen. Jag fundera till och med på att lämna min man då min svärmor kontrollerar vårt liv totalt. Du ska inte behöva ta det där med svärföräldrarna utan det är din man som ska göra det, va bestämd! 

  • Äldre 23 May 20:10
    #4
    lajken84 skrev 2015-05-23 05:44:25 följande:

    Min sambo tycker inte att det här rör honom, det är mitt och hans föräldrars problem.


    vilken feg sambo du har - hans föräldrar = hans problem!
    Eller din sambo tycker det är ok att hans föräldrar klagar på dig och hur NI sköter ERT barn.......
  • Äldre 23 May 20:54
    #5

    Det tär verkligen på relationen, vi har nog båda ifrågasatt vår framtid tillsammans både en och två gånger på grund av det här, många tårar har runnit och mycket ilska har uppstått - vid en tidpunkt i livet som annars hade kunnat vara väldigt fin, vi har ju blivit föräldrar för första gången.

    Ibland försöker jag tänka att jag överreagerar på grund av hormonomställning, sömnbrist osv... Kan dock inte bli kvitt känslan av att ha blivit illa behandlad. Jag märker att det har pratats med andra släktingar om hur konstig och otrevlig jag har blivit, känns jättejobbigt eftersom jag känner mig själv som en ganska omtänksam och lite försiktig människa (eller saknar jag kanske självinsikt...). Jag kan inte längre bete mig naturligt i deras sällskap, även om jag såklart inte ignorerar dem.

    Det är så oerhört energikrävande och jag har egentligen inte den energin. Den energi jag har vill jag lägga på vår fina dotter men jag vet inte hur jag ska komma runt det. Låtsas som att det regnar är inte min grej, inte heller att konfrontera...

    Det känns som att jag har gjort mitt i deras ögon på något vis, jag har gett dem ett efterlängtat barnbarn men är mest i vägen nu eftersom jag inte har samma värderingar och syn på uppfostran som dem.

  • Äldre 23 May 21:02
    #6

    Nja...jag tycker ändå att du överreagerar. Svärföräldrar, släktingar och vänner kan lägga sig i för mycket. Folk är så ibland. Ta det inte så hårt.

  • Äldre 23 May 21:03
    #7

    Har ni testat att prata med nån utomstående? Det kan vara väldigt bra att sätta sig ner hos en familjerådgivare och få hjälp med att bena ut problemet.


  • Äldre 23 May 22:12
    #8

    Har haft tanken länge att ta hjälp av någon utomstående, samtidigt känns det så stort.

    Vet ju att alla föräldrar får mer eller mindre synpunkter på sitt föräldraskap och jag avundas folk som har förmågan att bara skaka av sig det.

    Tack så jättemycket för era tankar!

  • Anonym (Tina)
    Äldre 14 Jun 19:56
    #9

    Hur har det gått? Har ni kunnat prata om det?

    Jag befinner mig i en liknande situation. Dock skiljer den sig ifrån att du ständigt kritiseras. Här är det snarare att jag önskar dom någongång kunde öppna käften och säga någonting annat än "hur mår du?". Min svärfar pratar alltid i mun på oss, avbryter och pratar alltid om saker vi inte har en endaste relation till. Annars sitter han tyst. Tilläggas bör att jag är gravid med deras första barnbarn, jag och min sambo har vart i hop i ca 3år och jag kände redan första gången jag träffade dom att det var något speciellt. Jag har hela tiden försökt att tänka att det är min sambo jag älskar, inte mina svärföräldrar. Men jag tror fan bägarn runnit över då jag varje gång dom behagat komma över, alltid ifrågasätter något konstigt som någon utav dom kläckt ur sig. 

    Två människor i 60-års åldern, lever lite gammalmodigt och det märks att barnen (min sambo och min svägerska) är uppväxta på annat vis, än jag själv. Det är världens snällaste människor, inget konstigt med det. Men den där navelsträngen till min 35åriga sambo är långtifrån klippt. Dyker upp i tid och otid, ställer så sjukt konstiga frågor, stannar oftast kvar i hallen om dom har vägarna förbi och kommer aldrig upp till oss på övervåningen (sutterängvilla), dom har alltid fikat/ätit innan besöket och har alltid bråttom härifrån. 

    Min svärmor frågar ibland om vårt barn medans min svärfar inte är ett dugg intresserad. Jag älskar min sambo över allt annat, han är världens snällaste och kommer bli en helt makalöst bra pappa till vårt barn. Men vad gör man när man inte klarar av föräldrarna? Hur många gånger skall jag behöva ifrågasätta min sambo alla konstiga beteenden? 

    Bara senast idag dök dom upp mitt i ett pajbakande, jag erbjöd dom äppelpaj men hade såklart (som vanligt) redan käkat. Vi har fått ärva en studsmatta som min sambo satte upp på baksidan idag och efter 1 timme ståendes i hallen gick min svärfar ut och runt huset för att kolla på den. Komma tillbaka igen och gnällde över att den skulle ta plats när gräsmattan skulle klippas! Jag menar: "HALLÅ, du bor INTE här?". Efter ytterligare 20 minuter åker dom hemåt och jag sätter mig i soffan för att kolla på tv och blickar ut över bakgården. Till min stora förvåning ser jag att studsmattan sitter löst, att den är "urjängad" och sne. Jag ropar på min sambo och frågar var som hänt med mattan, varpå han svarar: "Ja pappa var ju där och kolla på den och har väl lyft och känt på den". Jag ifrågasätter då återigen hur man kan vara så dum i huvudet (då vi har andra barn som använder den) och göra så, varpå han svarar igen: "För att han är sån!"

    Jag håller på att bli galen. Jag blir arg på min sambo för att han inte säger ifrån och låter sig trillskas som en jävla barnunge samtidigt som mina svärföräldarar inte respekterar att vi har ett eget liv. 

    VAD GÖR MAN?

  • Äldre 14 Jun 22:49
    #10

    Av en slump har det blivit så att jag inte har haft kontakt med dem på ett tag men vi får väl se hur det går framöver, har inga stora förhoppningar om att det ska bli bättre men hoppas på att jag kommer att kunna hitta ett sätt att hantera det för min egen del så att det inte tar så mycket energi.

    Som jag känner igen mig i det du berättar när det gäller din svärfar och deras gammalmodiga sätt, det är svårt att bemöta när man själv har en helt annan bakgrund.

    Förstår frustrationen...

Svar på tråden Klarar inte av svärföräldrarna...