Min flickvän vill inte berätta!

Men oj, vilket jobbigt läge. Hur länge ska hon bo där hade hon tänkt? Jag hade aldrig pallat det där, har inga problem med att min flickvän är vän med sitt ex men hade inte accepterat att dom bor tillsammans då exet fortfarande har känslor.

Är du beredd att försörja henne om hon flyttar ut från exet? Om inte så tycker jag inte du har något att säga om hur hon lever. Hon har ett tak över huvudet, slipper träffa barnen varannan vecka och kan försörja sig när hon pluggar. Att tala om för exet om dig får enbart dig att känna dig säkrare på er relation, men det hjälper inte din tjej om hon blir bostadslös.

Om du tror att hon har ihop det med exet, gör slut. Om du inte tror det, prata med henne om framtiden och hur länge hon tänkt leva som hon gör idag. Kanske kan ni komma fram till något tillsammans.

Känn efter om du klarar av att hon bor där. Om inte prata med henne om det. vill hon bo kvar så får du välja om det är nåt du klarar av. Givetvis betydelsefullt o ha barnen jämt men blir ju ansträngande och mysko om man har en annan pojkvän

Jag tror tyvärr att hon har något med exet. I alla fall tillräckligt mycket för att inge honom falska förhoppningar. Sover dom i samma säng?

Eller vad sögs om stt hon försörjer sig själv?

Verkar inte bättre än att hon har en relation med honom. 

Jag tror att hon tänkt bo där tills hon är klar med utbildningen och på ett sätt är det bra för hon har ju mycket fri tid då hon kan vara med mig eftersom hennes ex kan ha barnen många kvällar, det hade hon inte kunnat om hon var ensamstående.

Hon har inga kärlekskänslor för honom säger hon och det var ca 5 år sen det tog slut mellan dem - de bodde isär då men har flyttat ihop nu nyligen, typ just ett halvår innan vi träffades.Nej alltså, jag pluggar också så kan inte försörja henne och egentligen är jag okej med att hon bor där så länge som de bara är vänner... det är bara det att jag ibland blir osäker och undrar om de verkligen bara är det eftersom hon inte vill berätta för honom. Samtidigt så förstår jag ju henne också...

Jag tror att hon skulle ha barnen på heltid om hon flyttade ut eller att han kanske skulle ha varannan helg max, de är väldigt fästa vid henne. Hennes ex är arbetsnarkoman i princip.

I framtiden hoppas jag ju att vi ska flytta ihop och så, men efter att vi båda pluggat klart men det är 2-3 år kvar.

Hon har ett eget rum där + eget badrum. I hennes rum står det en jättestor dubbelsäng där hon sover med tvillingarna. Han har eget sovrum med en enkelsäng i andra delen av huset. Nu kan jag ju inte kolla upp hur de sover men det är så hon sagt till mig i alla fall.

När jag har blivit hembjuden dit några gånger när han varit hemma (som en "vän" då) så har jag ju inte sett att han försökt något med henne, typ kyssa henne eller så... har aldrig sett dem kramas ens. Men... ja.

Anonym (Golddigger) skrev 2015-05-23 15:53:56 följande:

Som det är nu så får hon bo där gratis och han betalar hyran (om det är någon sådan, det är ju hus), el, internet... etc och mat plus grejer till barnen. Hon betalar sina egna kläder, nöjen etc och om hon vill ha annan mat än basmaten med sina pengar hon får för att jobba extra några dagar i månaden (hon tar inget studielån). Så det verkar ju fördelaktigt men...

Jag skulle backa många steg och verkligen ta mig en funderare. Hade hon på riktigt velat något så hade ju hon tagit steget att flytta.

Såvida inte du kan vistas där helt och hållet som en pojkvän så är det ju inte bara att ni pang bom flyttar ihop sen. Barnen är vana att bo med båda sina föräldrar och dessutom sova i mammas säng. Inget av det är ju något man bara kan förändra på en dag så frågan är ju hur du/ni tänker er att livet ska se ut tills ni pluggat klart?

Det verkar som att hon både vill ha kakan kvar och dessutom kunna ligga med andra så att säga... Jag skulle ha väldigt svårt att lita på att hon var villig att ge upp allt det. Det mesta verkar ju handla om att hon ska få ha det bra...

Sen måste du också fundera på om du själv vill vara heltidsstyvpappa. Eftersom du inte vet hur mkt ni kommer ha barnen om ni nångång flyttar ihop så måste du ju vara beredd på att ditt liv kan komma att kretsa kring dem 100% av dygnet..

Hej ts!

Jag har nästan varit i din flickväns situation. Jag och min exman bodde ihop i nästan sex år efter vi hade brutit upp. Vi hade varsin privat del av huset och resten var gemensamt. Vi hade strikta sysslor för var och en. Vi diskuterade aldrig vårt "nya" privatliv med varandra.

Otroligt nog funkade det mycket bra och när vi stod lika ekonomiskt och båda hade en bra grund delade vi på oss helt odramatiskt. Barnen visste att vi inte längre var ett par. Jag och exet hade aldrig sex och vi levde inget dubbelliv. Men vi samarbetade bra och vi kunde träffa våra barn på heltid.

Med detta sagt vill jag berätta att det inte behöver vara så konstigt. Om hon har ordnat sitt liv på ett bra sätt så ska du inte sätta henne i knipa. Men om det inte funkar för dig så ska du ju inte stanna.

Jag hade några pojkvänner under den tiden. Alla utom en accepterade mitt livsval. Han var övertygad om att jag och exet fortfarande hade ett förhållande trots att jag var mycket öppen med hur jag levde.

Och så jäkla ovanligt är det inte. Jag vet tre par i min närhet som har liknade upplägg. De har det ju bra ekonomisk och med barnen. Det är bara med varandra det inte går.

I min värld kan inte en tjej bo ihop med en man och ha ihop det med en annan, det låter helkonstigt. Dessutom har tjejen tvillingar ihop med den fd mannen.

TS känns väldigt mycket utnyttjad toffel, jag tror att tjejen kan styra upp honom en hel del och intala honom att allt står rätt till, fast han själv känner sig tveksam. 

Är det verkligen så ont om singeltjejer att TS måste bli ihop med en tvillingmamma som bor hos sin fd  man ?

Så länge har vi inte varit ihop ännu att hon skulle ge upp sina barns trygghet tänker jag. Hon vill bo med mig i framtiden förstås och kanske att hon tänker bo själv en period först när hon är klar med studierna. Jag har ingen riktig brådska där heller.

Sen har jag inget problem med att barnen är vana att sova i hennes säng. Jag har fått sova över där en gång när hennes ex var bortrest - då nattade vi barnen i hennes säng tillsammans, sedan smög vi över till vardagsrummet och hade massa sex, sedan sov vi i hennes säng med barnen (jag sov bredvid henne, barnen på andra sidan) och det var helt okej för min del.

Jag har inget emot att vara heltidsstyvpappa heller, jag gillar barn och hennes tvillingar är lättsamma och roliga individer. Jag tycker om hur hon är med dem och blir helt varm av att se hur moderlig hon är, och de är ganska lika henne så jag ser mycket av henne i dem också. De verkar tycka bra om mig också även om de är lite avvaktande eftersom vi inte känner varandra så bra ännu. Så länge jag får ett biologiskt barn själv så hjälper jag gärna till med hennes barn och ser oss som en familj allihop i framtiden.

Men jag är nog inte beredd att bo med henne och barnen på heltid nu direkt utan tänker att jag kan lära känna barnen i lugnt tempo och efter utbildningarna är klara så känns det mer naturligt att flytta ihop allihop. Just nu skulle det vara mycket för mig med två barn i huset när jag är ovan. Barnen vet dock att vi är ihop och så redan nu, så hon framställer ju inte mig som en kompis inför dem.

Det känns jättebra att höra! Det är så här jag hoppas att hon har det för det skulle vara helt okej med mig! Hur gick det med killen som trodde att ni hade ett förhållande fortfarande? Försökte du bevisa för honom på något sätt att ni inte hade det och hurdå i så fall?

Hon säger att hon fortfarande tycker om sitt ex som en vän men att hon inte vill ha den närheten och intimiteten med honom längre och att de har separata liv och att hon bara har vänskapskänslor för honom.

Tycker du att jag borde "tvinga/övertala" henne att berätta om mig för sitt ex? Det skulle kännas bättre om han visste men hon verkar tycka att det vore jättejobbigt.

Hon är inte vilken tvillingmamma som helst. Jag är inte en kille som har svårt att hitta singeltjejer. Jag har haft flera korta förhållanden tidigare och många ons och så. Tjejer kommer ofta fram till mig på fester och flirtar... men, någonting har ändå saknats och jag har inte känt de där rätta känslorna. Med den här tjejen så kändes allting rätt direkt. Hon är helt underbar helt enkelt. Världens varmaste, intelligentaste, vackraste, attraktivaste person som får mig att känna mig som den bästa och lyckligaste killen i världen när hon ser på mig. Hon har en kropp som en gudinna trots att hon fött tvillingar och sexet med henne är en helt annan dimension än de andra tjejerna jag varit med. Jag är jättekär i henne och hon är den underbaraste person jag har träffat. Inom en månad av att jag började träffas så kunde jag berätta för henne om mina innersta tankar och känslor och hon förstod och verkade tycka mer om mig för det, där andra tjejer tidigare har backat om jag börjat nämna något. Tvillingarna är inget problem heller, då ser jag ju hur bra mamma hon är och vet att hon skulle bli det även för mitt/mina barn. Jag jobbar faktiskt som lärare så jag är ganska van vid att ta hand om andras barn om man säger så.

Sen är det en jobbig situation med hennes ex (de har aldrig varit gifta) men det kanske finns något jobbigt i alla relationer. Jag vill bara veta det bästa sättet att ta mig igenom det här och om det är som hon säger eller om det är något lurt.

Oj bara så det inte blir något missförstånd. Jag menade att skriva att jag jobbade som lärare, just nu studerar jag vidare.