trolliz skrev 2015-05-24 15:34:09 följande:
Jag har klarat mig skitbra med min supermorsa. Hade nog nästan önskat slippa att ens ha en biologisk far som var som en främling, som vara fått mig att må dåligt för det mesta. De var gifta i flera år men när jag kom förändrades allt.
Hade nog faktiskt hellre velat att mamma skaffat mig och brorsan ensam från början. Hon hade också mått bättre.
Visst, det positiva är att jag vet vilka mina halvsyskon är och jag har chans att lära känna dem.
Ja, fast tänk på att långt ifrån alla av inseminationsbarnen kommer att ha några "supermorsor". Din mamma hade ju ändå fått en karl att gifta sig med henne, redan det är en liten garanti på att mamman inte är alltför avvikande eller underlig. Men med insemination, kan kvinnan leva helt isolerat, och detta med barnet kan vara hennes sista chans att få en människa som älskar henne och vill vara med henne. För att det inte har något annat val, i alla fall inte de första 12-15 åren...
De remissinstanser som har barnperspektiv, rekommenderade att ensaminseminerande kvinnor skulle få genomgå en hemutredning motsvarande den som adoptivföräldrar måste genomgå, just för att säkerställa kvinnans psykiska status, att de nätverk hon påstår sig ha verkligen existerar, att hon inte är rädd för män eller hatar män etc.. Och detta var regeringen också inne på, men sedan blev det ett sådant liv från feministerna i Femmis att de backade... vilket var att sälja ut barnen anser jag. Denna lag som kommer är inte framtagen med barnens bästa för ögonen, utan precis som när homosexuella fick rätt att skaffa barn så går en grupp vuxna före...