• Anonym (Knepi­gt)
    Äldre 26 May 07:04
    1925 visningar
    12 svar
    12
    1925

    Folk som är vanliga men knepiga

    Folk som är knepiga, vet de om det?

    Då och då stöter man på folk som man upplever som väldigt knepiga, som inte funkar att prata lättsamt med som man gör med andra. Jag undrar om de här personerna vet om att de uppfattas som rätt knepiga och hur de funderar kring det? Det är sådana som är helt normala och vanliga och inget avvikande på något sätt. Men knepiga.

    Tex några föräldrar i mitt barns klass. Varje gång jag träffar dem (framför allt mamman) känns det som att samtalet hackar oerhört, att hon knappt svarar på frågor, att hon liksom pratar så där avmätt som man kan göra när man inte vill berätta något (även om det handlar om någon enkel skolgrej). Både hon och pappan ser väldigt trevliga och sociala ut men det är något svårt att prata med dem. Vi hade en träff med en grupp föräldrar och barn nyligen, helt frivilligt på helgen. De kom, satte sig längst ut, pratar mest med varandra, svarar på tilltal men gör ingenting för att hålla samtalet igång. Det känns som att man har en morot på näsan eller något totaludda som gör stt hon knappt kan prata med en. En annan mamma frågar henne någonting men får också så där kort svar (dvs det är inte bara till mig). Mamman satt och pratade med en annan ett tag men då typ viskar hon till henne som att ingen annan får höra. Jättesvårt att beskriva men varje gång jag träffar mamman känner jag samma sak. Och min man som var med på samma träff tycker precis samma sak.

    Andra människor är sådana man får tassa på tå med. De är oerhört lättstötta och minsta felsägning leder till att de kniper ihop munnen och ser jättesura ut. Och man förstår inte ens varför det man sa var något problem. Och det är ett par sådana jag träffat på genom åren, i olika sammanhang. Och fast jag gillat dem har det nästan varit en lättnad när våra vägar gått åt olika håll då det är så ansträngande att väga sina ord så.

    En annan personlighet jag funderat på är sådana som bokstavligen skrattar i varannan mening de säger, oavsett ämne. De säger något och så ett kort skratt i slutet av meningen. Jag förstår liksom inte varför man gör så, det är så oerhört konstigt. Hur kan någon se det som naturligt att skratta i varje samtal, på jobbet? Och det här är människor jag kännt i flera år så det är ingen ny bekantskap eller osäkerhet.

    Tankar?

  • Svar på tråden Folk som är vanliga men knepiga
  • audio
    Äldre 26 May 07:18
    #1

    Ja? Människor är olika.


    Gå och dö. Ärligt talat jag bryr mig inte (Ta det inte personligt)
  • Anonym (ånges­t)
    Äldre 26 May 07:29
    #2

    Hon kanske har lite social fobi och anstränger sig men att det inte lyckas så bra... alla kanske inte faller in i flocken lika bra...

  • nytt eller gammal­t
    Äldre 26 May 07:42
    #3

    Det där med skratt har jag läst är tecken på osäkerhet/nervositet. Så det har jag förståelse för. Hade en gång en chef som skrattade mer när han var stressad...lite lustigt men han kunde liksom inte rå för det.

    Jag tycker mig ha märkt att en hel del människor har lite underliga nervositetsbeteenden i större sociala sammanhang som försvinner när de blir trygga i situationen.

    Kam det vara så i dina exempel kanske? T ex att sätta sig längst ut på kanten är tydligt tecken på osäkerhet också - kanske behöver dessa människor tydligare tecken på att de är accepterade i gruppen än vad de fått hittills.

  • Anonym (Mössa­)
    Äldre 26 May 09:38
    #4

    De kanske inte vill prata med dig /småprata alls? Inget knepigt med det öht.

  • Äldre 26 May 09:48
    #5

    Dom kanske inte alls är knepiga utan helt normala, men bara väldigt olik dej till personligheten. De kanske tom tycker att DU är väldigt knepig!

    Man klickar inte med alla människor man träffar, men man behöver inte prata skit om dem för det.

  • Anonym (Knepi­gt) Trådstartaren
    Äldre 26 May 09:51
    #6
    Anonym (Mössa) skrev 2015-05-26 09:38:18 följande:

    De kanske inte vill prata med dig /småprata alls? Inget knepigt med det öht.


    Fast om jag hämtar mitt barn hos dem för att våra barn lekt eller om vi är på en social sammankomst på helgen i syfte att barn och föräldrar ska träffas, är det inte läge att småprata med folk då?
  • Anonym (Knepi­gt) Trådstartaren
    Äldre 26 May 09:52
    #7
    nytt eller gammalt skrev 2015-05-26 07:42:41 följande:

    Det där med skratt har jag läst är tecken på osäkerhet/nervositet. Så det har jag förståelse för. Hade en gång en chef som skrattade mer när han var stressad...lite lustigt men han kunde liksom inte rå för det.

    Jag tycker mig ha märkt att en hel del människor har lite underliga nervositetsbeteenden i större sociala sammanhang som försvinner när de blir trygga i situationen.

    Kam det vara så i dina exempel kanske? T ex att sätta sig längst ut på kanten är tydligt tecken på osäkerhet också - kanske behöver dessa människor tydligare tecken på att de är accepterade i gruppen än vad de fått hittills.


    Skratt kan absolut vara nervösa tecken. Men alltid, i varje samtal?
  • Anonym (Jag)
    Äldre 26 May 09:57
    #8

    Är man introvert och blyg är det inte alltid lätt att vara öppen med människor man inte känner.

  • Äldre 26 May 10:06
    #9
    Anonym (Knepigt) skrev 2015-05-26 09:52:22 följande:
    Skratt kan absolut vara nervösa tecken. Men alltid, i varje samtal?
    Jag har en kollega som skrattar i varje mening. Det var störande i början, men jag har vant mej. Hon är bara sån. När hon är nervös så skrattar hon dubbelt upp.
  • Äldre 26 May 10:15
    #10

    Hej! Jag förstår exakt vad du menar! Jag upplever att min mamma är sån tyvärr.. Hon lever ett "vanligt" liv med min pappa, har ett bra jobb, gillar att träna och gå på stan och fika osv så hon är inte osocial men det sociala blir väldigt krystat tyvärr. Hon är extremt dålig på småprat och skrattar till i varje mening och kan helt plötsligt avbryta någon för att hon "kom på något" typ. Dessutom undviker hon folk, t ex om vi är på stan och fikar så säger hon "oj, kolla där borta är min kollega" och om jag säger "ska du inte hälsa?" Säger hon "nej Gud nej!!" Typ livrädd. Så ja, jag antar att vissa människor har inte de sociala koderna för småprat och att vara trevlig, de gillar det antagligen inte ????

  • Äldre 26 May 10:19
    #11

    Jodå, jag vet att jag är oerhört knepig. Jag är en sån där som helst sätter mig längst bort, längst ut och pratar helst med mig själv, för då får jag vettigast svar, typ. Att kallprata ligger inte för mig, och är. helt i hemlighet, av åsikten att har du inget intressant att tillföra så är du inte värd min tid eller uppmärksamhet. De flesta har dock något intressant att tillföra, bara de släpper kallpratet. Jag kan prata om nästan vad som helst, bara det är betydelsefullt och intressant på något plan.

    Ja, jag är förmodligen totalt socialt inkompetent, men det stör mig inte det minsta... För resten skulle ingen någonsin hitta mig på sådana tillställningar, så det går nog på ett ut.


    Bokcitat, filmcitat, musikcitat, spelcitat..... har du inget vettigt att säga själv?
  • sextio­talist
    Äldre 26 May 10:43
    #12

    Det knepigast är väl att man inte kan förstå och/eller acceptera att andra fungerar på olika sätt.
    Jag är nog också knepig, då jag ibland är väldigt social och ibland introvert. Jag skulle nog säga att alla jag känner har något knepigt drag, men det är ju det som gör personligheten. Hellre vänner med ett eller knepiga drag än vänner som bara är perfekta (jag har ett par vänner som är så också, bara det är knepígt Flört)

Svar på tråden Folk som är vanliga men knepiga