Rättssäkerheten hotas när anmälningarna ökar

Allt fler kommuner har inlett samarbete mellan socialtjänst och skolor/förskolor för att få fler att anmäla. Detta leder självklart till att många familjer anmäls i onödan. De allvarliga fallen tror jag skolor och förskolor hade anmält ändå.

När många onödiga anmälningar görs blir belastningen på socialsekreterarna mycket hög, vilket kan leda till att kvaliteten i utredningarna blir sämre och att misstag begås och rättssäkerheten hotas. Det kan leda till att ett barn som verkligen behöver samhällets skydd missas eller att en fullt fungerande familj blir av med sina barn. Det är mycket, mycket tragiskt både för föräldrarna och för barnen. Socialstyrelsen har kommit fram till att barn som växer upp i familjehem får sämre utbildning, sämre sjukvård, oftare hamnar i kriminalitet, mår psykiskt dåligt, oftare begår självmord etc etc.

Socialtjänsten ska göra en opartisk utredning, dvs bedöma anmälaren och den anmälda opartiskt. När skolor och förskolor har ett nära samarbete blir inte socialtjänsten en oberoende instans. Detta är ett hot mot rättssäkerheten.

Socialtjänstens vilja att samarbeta med skolor och förskolor kan inte tolkas på annat sätt än att de ser föräldrar som onda och skol- och förskolepersonal som goda. Så är det naturligtvis inte. Möjligheten att anmäla används ibland av förskolor och skolor för att få tyst på ?jobbiga? föräldrar. Föräldrar som har synpunkter på miljön eller verksamheten får man på ett enkelt sätt tyst på genom att göra en anmälan. Om socialtjänsten var en från skolan/förskolan oberoende instans utan personliga kopplingar skulle de snabbt ana vad som låg bakom anmälan. Samarbete mellan skola/förskola och socialtjänsten gör naturligtvis att de anställda får personliga kopplingar. Risken är då att man hellre tror på en kollega än en okänd förälder. Detta är ett hot mot rättssäkerheten.

Om skolor och förskolor ?peppas? att göra anmälningar görs självklart många onödiga anmälningar. Personalen uppmanas att gå på magkänsla. Då är det lätt gjort att anmäla någon man inte riktigt tycker om eller som är lite annorlunda utan att ha något konkret att anmärka på.

När en anmälan kommer från skolan/förskolan tas den på mycket större allvar än när det kommer en anonym anmälan. I de allra flesta fall leder anmälan till utredning när den kommer från en skola/förskola. En utredning ses av de allra flesta föräldrar som ett hot om att man kan komma att bli fråntagen sitt barn. Detta hot ska familjen leva med under fyra månader, som en utredning maximalt får ta. När socialsekreterarna är överbelastade är risken stor att det tar längre tid. Den som har varit med om en utredning kan intyga att det inte är det bästa för barnen. En barnavårdsutredning är något fruktansvärt för de flesta familjer, något en helt vanlig familj inte ska behöva utsättas för. För barnens bästa borde förskolor och skolor uppmanas att inte anmäla i onödan, i stället för som nu, att anmäla allt för minsta lilla.

Enligt en artikel i Metro den 16 april har "endast 70 % av personalen som utreder barns behov av stöd en socionomutbildning och tre års erfarenhet inom området." "Flest barn berörs i storstäder där mellan 17 och 100 % av handläggarna uppfyller kriterierna." Detta innebär att det i vissa fall endast är 17 % som har rätt utbildning och erfarenhet. 83 % har det alltså inte. Skrämmande siffror. I samma artikel står följande: "Undersökningar visar också att 55 % av placerade barn går ut skolan med gymnasiebehörighet, jämfört med 88 % bland övriga barn."

Den som har varit med om att få ett brev eller telefonsamtal från socialtjänsten blir oftast mycket rädd (inte helt obefogat), nervös och får svårt att sova tills det är dags att gå på första mötet. När det väl är dags för mötet är föräldern inte den gladaste och piggaste. Tvärtom är personen mycket trött efter kanske en veckas sömnlöshet, extremt pressad och nervös och rädd. Tror ni föräldern gör ett bra intryck på socialsekreteraren? Nej, troligen inte. En person som är extremt pressad kan reagera med irritation, ilska, börja gråta och bete sig på ett sätt som han/hon inte gör i vanliga fall. Den mest stabila och bästa föräldern i världen kan reagera på detta sätt. Detta tror jag en handläggare utan vare sig rätt utbildning eller erfarenhet har svårt att förstå. Handläggaren skriver då i utredningen något i stil med "föräldern uppträder irriterat och med ilska vid mötena och kan därmed bedömas vara irriterad och ilsken mot barnen".

Enligt 2 § LVU skall vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. I Sverige räcker det alltså med att det finns en RISK för att den unges hälsa eller utveckling skadas. I många andra länder måste det vara bevisat att hälsan eller utvecklingen skadas. Även "något annat förhållande i hemmet" ger utrymme för godtycke, och handläggaren behöver inte ens ange i beslutet vad det är för "annat förhållande" som avses.

Det pågår just nu en utredning för att ta fram ett lagförslag till ny socialtjänstlag. Denna utredning presenteras den 15 juni. Det är därför viktigt att detta ämne debatteras så att folk blir medvetna om denna rättsosäkerhet enligt nuvarande lagstiftning och kan ha synpunkter på det nya förslaget så att situationen blir bättre än den är nu.

På lördag hålls en demonstration i Oslo mot att norska Barnevernet tar alldeles för många barn från sina familjer på lösa grunder. Den 2 juni ska EU-parlamentet diskutera den norska myndigheten.  I Norge tas 5,6 barn per 1 000 barn från sina föräldrar (2013). Motsvarande siffra i Sverige är 9,9 barn per 1 000 barn (2013). Allt fler studier visar att barn traumatiseras när de tas från sina föräldrar. Barn som utsätts för våld eller övergrepp ska naturligtvis få hjälp av samhället. De verkligt allvarliga fallen riskerar att missas när socialtjänsten överhopas av anmälningar om småsaker.