Hjälp mig med min MAN !

Mitt råd är att ge upp. Tråkigt men sant. Han kommer inte bli bättre om han inte blir tvungen.

Tro mig, att leva med någon med adhd (inte alla men som du beskriver) är som att vara själv men med mer att ta hand om. Skaffar ni familj, bostad osv tillsammans så är risken överhängande att du får sköta ALLT!!

Jag lever själv så och känner mig oftast som ensamstående mamma till 4 ist för delaktig förälder till 3 barn.

Får han medicin? Bor han kvar hemma? Hur klarar han sig ekonomiskt? Vem sköter städning, mat osv?

Va? Vet du inte vad du ska göra? Menar du verkligen det? 

Du lever med ett barn, kom bara ihåg det den dag du funderar på om du ska skaffa barn med honom - du får då två bebisar att ta hand om.

Ytterligare en brud som ska kasta bort sina bästa år på en värdelös pojke. Skaffa barn så ändrar han sig nog... Hahaha..

Han får medicin men mycket mindre än vad han hade innan, Saken är den att han inte alltid varit sån, Vi bor ihop och han får pengar genom abf, Och det är en väldigt bra summa pengar han får, och BARN kära ni det funderar jag verkligen inte på just nu haha, Jag är för sjutton bara 20 år, Så nej inga barn än, Har haft P-stav sen långt innan vi blev ihop för att vara säker :) 

Vi har varit ihop i snart 4 år (3,5exakt) Och det har inte alltid varit så här. Ibland har vi värsta helgerna ihop vi åker till en annan stad till hotell och sånt men så fort vi kommer hem och det blir vardag och han måste göra saker så blir han helt annorlunda nu för tiden.. 

Jag har funderingar på att ''pausa'' internetet som jag fått råd till, 
Han har även suttit inne i 1 år så han borde ju liksom klara sig utan datan, 

Och jag kastar verkligen inte bort mina år, har nog sett mer än vad de flesta gjort i min ålder då jag reser hela tiden :) 

Han lagar mat ofta och kan slänga upp dammsugarn, Men när jobbet e klart hoppar han till datan , typ som ''ja nu har jag varit duktig nu kan jag spela'''

Om det är något som du upplever som ett problem i relationen och han är ovillig att ens diskutera det har du två val:

Acceptera eller lämna

Ställ dig frågan om det är så här du vill leva ditt liv. Han kommer inte förändra sig. Antingen accepterar du det eller så lämnar du honom.

Han är omogen för ett förhållande. Ärligt talat, har du inte upptäckt det själv när han sätter dataspelandet framför dig?

Det är mer regel än undantag att 20 åringar tror att de "sett mer än de flesta" och att de mognat till oanade höjder genom en sommar i kambodja eller av en tripp till nya zeeland som barnflicka eller vad det nu kan vara. Visst får man se och lära sig spännande saker men inre mognad fär man hemma i vardagen. Men det är onekligen lite sött med alla 20 åringar som tror sig vara ovanligt mogna för det tror ni allihop. Som nån slags gruppsykos där alla tror de är unika:)