• alexander90

    Varför gillar jag inte barn?

    Hej!

    Var osäker vilken kategori tråden tillhör men jag kör under "förälder" eftersom de har nog svar på frågan;

    Varför hatar jag barn? 

    Många av mina bekanta/kollegor/vänner har barnoch säger hur underbart det är, men jag har mina egna tankar, och undrar om de är sunda.

    Jag tänker bara att barn är en börda, att de tillför ingenting och att allting kan gå fel, att det spelar ingen roll hur bra man uppfostrar de - de kan fortfarande blir en pundare på gatan.
    Just nu känner jag att jag skulle kunna leva utan barn och inte ångrar nånting, för jag får ingen "värm känsla" när jag ser ett spädbarn, jag blir bara uttråkad. Jag har ingenting att prata om med barn, och det känns som att livet förstörs när man får barn; jag menar man har ingen frihet längre, och det är ett enormt ansvar.
    För mig känns det som att folk tar beslutet att ha barn alldeles för lättvindigt, att det är naturligt och sunt. Varför känner inte jag så? Folk blir ju chockade när jag säger vad jag känner om barn. 
    En kvinna på jobbet pratade om sina barn och sa att det var det bästa hon hade gjort (att skaffa barn) och jag frågade "men är du inte tvungen att säga så för att du har barn?" - gud vilket liv det blev sen!

    Jag är inte ute för att provocera, och har hört "äsch, du är en 25 årig kille, självklart vill du inte har barn Nu!", men för mig känns det djupare än så, att jag föraktar barn och allt som har med barn att göra. 

    Hälsningar,

    En 25 årig kille. 

  • Svar på tråden Varför gillar jag inte barn?
  • Tow2Mater

    Kan du skilja mellan att känna dig uttråkad och likgiltig, hata, och förakta? Har du alla de känslorna ska du naturligtvis aldrig skaffa barn, eller träffa en kvinna som har barn, eller jobba med barn. Inget konstigt, så länge du håller dig ifrån barn så mycket du bara kan.

  • Cornellia

    Jag gillar inte barn i allmänhet, andras barn är riktigt trista, och jag har aldrig varit intresserad av ungar. Mitt eget barn är dock solstrålen i mitt liv, det bästa som hänt mig.

    Skulle dock inte påstå att jag hatar barn, hat är en alldeles för stark känsla, likgiltighet skulle jag snarare säga. Det är väl inget konstigt? Alla är olika, man kan inte gilla allt och alla. 

  • sextiotalist

    Jag skulle nog säga att jag lite förstår hur du menar. Barn, som fenomen, är ointressanta. Väldigt tråkiga och nej, jag faller inte heller för ett spädbarn. Men sedan finns det individer som man gillar, barn som vuxna.

    Jag har själv ett barn, numera nästan vuxen. Självklart är han, rent objektivt ;), den mest fantastisk, charmigaste, besvärligaste, mest utmanande killen på jorden ;)

    Jag tänker inte säga vänta så ändrar du dig. Däremot så är det inga konstiga känslor i din ålder. Du kan känna så resten av ditt liv, du kan en dag bli pappa till just det där barnet som är det där underbaraste i världen (efter min son då).

    Mitt råd är. Häng inte upp dig om du gillar eller ogillar barn, du behöver inte tycka något just nu.

  • Frontline

    Är TS singel eller har du nån kvinna i ditt liv?

    Var heller inte speciellt sugen på barn när jag var singel dom var bara skitjobbiga i mitt tycke..
    Men det ändrades fort när man hittade kärleken så nu sitter man här med 3 underbara små djävulsmaskiner och tycker det är roligt..


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • Litet My

    Jag tyckte också ungar var pest innan jag fick egna barn. Är fortfarande inte direkt någon barnkär människa men tycker om de flesta av mina barns kompisar. Resterande barn är ganska ointressanta. Jag är inte den typen som vill veta allt om andra barn, hålla andras bebisar, passa andras barn osv.

Svar på tråden Varför gillar jag inte barn?