jag går under snart!

Då har min inställt sig till den inte så smickrande situationen av att blivit bedragen! Jag har varit tillsammans med samma kvinna i 17 år, vi har 3 barn och varit gifta i 7 år.  

Detta hände för 10 år sedan, och det skedde med en nära vän till mig. Det pågick flera månader bakom min rygg. Jag fick reda på detta för några dagar sedan och jag är helt förkrossad.

Jag kan på fullt allvar säga att jag hört till kategorin att anse att man aldrig kan förlåta en otrohet, speciellt som om det nu hänt med en vän. Jag hade direkt sagt åt den berörde att ?lämna ludret? eller nåt sånt.

Nu när jag befinner mig i samma situation så tänker jag helt annorlunda! Allt bara snurrar och jag försöker att förstå. Jag tänker tillbaka på tiden som var då med fasa. Jag minns att som jag kände det var ett lyckligt förhållande plötsligt blev kallt och hon blev frånvarande och jobbade och jobbade.

Det var en mycket jobbig tid på alla sätt och vis men det blev bättre och bättre och sedan t om mycket bra och vi skaffade då vårt första barn.

Så här nu i efterhand känns det jäkligt bittert när jag tänker på att samma kille som hon låg med var den som jag anförtrodde mig åt för att jag mådde så dåligt. Jag sade t om att jag var glad att han fanns och lyssnade på mig! Snacka om att jag känner mig extra bedragen. Jag känner det som en kniv i bröstet hela tiden, jag kan inte sova, eller äta! Det var hon som avslutade deras förhållande då hon inte ville såra mig mer.

Min fru är förkrossad nu också! Vi sjukskrev oss när detta kom fram och har nu pratat och pratat och pratat i 2 -3 dagar. Hon vill göra allt som står i hennes makt för att jag inte lämnar henne och svär på att hon inte är samma människa längre. Hon ångrar sig så otroligt mycket!

Jag vet inte hur jag ska tackla detta! Allt är bara en stor röra. Vi bor i en kåk med 3 barn. Vi har precis anlitat en byggfirma som ska bygga ut kåken i sommar. En utbyggnad vi har planerat flera år som nu äntligen blir av ( eventuellt då?).

Ingen av oss kommer att ha råd att bo kvar ensam. Vi har 3 barn och gemensamma vänner. Vi tjänar ganska bra och har ett lyckligt liv.

Det är fan inte bara att lämna det! Samtidigt så vet jag att jag ALDRIG kommer att se henne på samma sätt igen. Den människa jag älskar och har levt nästan hela mitt vuxna liv med visar sig nu vara en annan.

Jag vet varken ut eller in. Jag är bara så otroligt jävla ledsen och skivan med dem tillsammans och när de planerade att svika mig snurrar hela tiden i huvudet.

Hon vet inte varför hon gjorde det, han visade intresse och hon blev smickrad! Sexet dem mellan var inte speciellt bra ( av nån anledning är det viktigt för mig). Det var mer för att hon gillade hans uppmärksamhet. Hon ångrar sig som sagt väldigt mycket och ?gör allt? för att vi ska glömma och gå vidare. Hon vågade inte säga nåt då för att hon ?visste att jag skulle lämna henne? och för att hon fortfarande älskade mig. Fan det låter helt sjukt nu!

Jag och min sida har väldigt svårt att förlåta att hon inte sagt något tidigare. Själva sexakterna dem mellan bryr jag mig faktiskt inte så mycket om ( även det kommer som en chock nu märker jag). Det som gör mest ont är att de planerade det efter de hånglat första gången ( jag sov bredvid då i ett annat rum för övrigt). Och att den människa jag trodde jag kände visar sig vara en annan!