• Anonym (Kan kalla mig Sara!)

    Ångrar mina barn :(

    Vet inte riktigt vart jag ska börja!

    Jag har alltid varit barn kär och alltid velat skaffat barn tidigt. Mina vänner runt omkring mig blev gravida och jag fick panik och såg till att jag och sambon också blev gravida, eller jag då..

    Jag hade precis fått ett heltids jobb som jag hade bestämt mig innan att jag skulle ha innan jag bildade familj. Hade även bestämt att jag skulle ha två barn relativt tätt, då det är stora ålderskillnad mellan mig och mina syskon.

    Som sagt, jag fick fast jobb på heltid och trivdes med det, älskade att få in lönen och kunna köpa det jag ville både i klädväg och inredningssaker. 

    Sambon har även två barn som var hos oss varannan helg och det funkade bra mellan oss. Jag har alltid gillat han barn, kanske lite för mycket enligt deras mamma och övrig släkt på den sidan. Köpte alltid något till dom i klädväg varje månad och skämde bort dom lite. 

    NU fyra år senare har mitt liv raserat. Har två biologiska barn och så bonusbarnen då. Såhär i efter hand skulle vi inte skaffat några gemensamma främst för bonusbarnen som fått lov att ställa sig åt sidan som dom inte är van vid då dom varåt själv så länge. 
    Jag skadade mig i sammanband med första förlossningen och har fortfarande men efter det och får ingen hjälp av sjukvården så i framtiden kommer det bli värre. Äldsta barnet har även mycket svårigheter i vissa saker så det är mycket "jobb" med honom och åkande till sjukhus. 
    Yngsta barnet håller på utredas för gluten. 

    Jag och bonusbarnen går inte längre ihop då dom tycker jag favoriserar mina biologiska barn. Att jag bla köper mycket kläder till mina barn men inte till dom längre, men har inte råd. 
    När jag har haft ont i kroppen efter skadan med mitt första barn kan jag vara vresig och det har gått ut över bonusbarnen att jag råkat höja rösten åt dom men gör det även år mina barn. 
    Jag har blivit arbetslös så det är kämpigt ekonomisk. och så rullar det bara på?.

    Om jag inte hade skaffat några egna barn hade jag fortfarande haft kvar mitt jobb, inte haft den smärta jag har och får stå ut med hela livet och haft fortsatt bra relation med mina bonusbarn,

    och det som smärtar mig mest är att jag övertalade min sambo om att skaffa gemensamma barn mot hans vilja. Så nu sitter jag här arbetslös med två barn och snart separerad, då min och sambons relation har blvit dålig..

  • Svar på tråden Ångrar mina barn :(
  • Anonym (Jag)

    Oj, det låter onekligen tufft. Min första tanke är att har du sökt hjälp? Kurator/psykolog? Tänker att har man det tufft söker man kärnan till problemen och i ditt fall tycker du att det är barnen. Tar du tag i dina problem, söker nya läkarkontakter, reder ut/pratar med dina bonusar, så kan säkert dina känslor för degens barnen förändras. Vill du ha kvar sambon så säg till honom att du nu ska ta tag i din livssituation...

  • Anonym (fg)
    Anonym (Kan kalla mig Sara!) skrev 2015-05-29 14:39:15 följande:

    Vet inte riktigt vart jag ska börja!

    Jag har alltid varit barn kär och alltid velat skaffat barn tidigt. Mina vänner runt omkring mig blev gravida och jag fick panik och såg till att jag och sambon också blev gravida, eller jag då..

    Jag hade precis fått ett heltids jobb som jag hade bestämt mig innan att jag skulle ha innan jag bildade familj. Hade även bestämt att jag skulle ha två barn relativt tätt, då det är stora ålderskillnad mellan mig och mina syskon.

    Som sagt, jag fick fast jobb på heltid och trivdes med det, älskade att få in lönen och kunna köpa det jag ville både i klädväg och inredningssaker. 

    Sambon har även två barn som var hos oss varannan helg och det funkade bra mellan oss. Jag har alltid gillat han barn, kanske lite för mycket enligt deras mamma och övrig släkt på den sidan. Köpte alltid något till dom i klädväg varje månad och skämde bort dom lite. 

    NU fyra år senare har mitt liv raserat. Har två biologiska barn och så bonusbarnen då. Såhär i efter hand skulle vi inte skaffat några gemensamma främst för bonusbarnen som fått lov att ställa sig åt sidan som dom inte är van vid då dom varåt själv så länge. 
    Jag skadade mig i sammanband med första förlossningen och har fortfarande men efter det och får ingen hjälp av sjukvården så i framtiden kommer det bli värre. Äldsta barnet har även mycket svårigheter i vissa saker så det är mycket "jobb" med honom och åkande till sjukhus. 
    Yngsta barnet håller på utredas för gluten. 

    Jag och bonusbarnen går inte längre ihop då dom tycker jag favoriserar mina biologiska barn. Att jag bla köper mycket kläder till mina barn men inte till dom längre, men har inte råd. 
    När jag har haft ont i kroppen efter skadan med mitt första barn kan jag vara vresig och det har gått ut över bonusbarnen att jag råkat höja rösten åt dom men gör det även år mina barn. 
    Jag har blivit arbetslös så det är kämpigt ekonomisk. och så rullar det bara på?.

    Om jag inte hade skaffat några egna barn hade jag fortfarande haft kvar mitt jobb, inte haft den smärta jag har och får stå ut med hela livet och haft fortsatt bra relation med mina bonusbarn,

    och det som smärtar mig mest är att jag övertalade min sambo om att skaffa gemensamma barn mot hans vilja. Så nu sitter jag här arbetslös med två barn och snart separerad, då min och sambons relation har blvit dålig..


    Tråkigt
  • Anonym (Kan kalla mig Sara!)
    Anonym (Jag) skrev 2015-05-29 14:45:21 följande:

    Oj, det låter onekligen tufft. Min första tanke är att har du sökt hjälp? Kurator/psykolog? Tänker att har man det tufft söker man kärnan till problemen och i ditt fall tycker du att det är barnen. Tar du tag i dina problem, söker nya läkarkontakter, reder ut/pratar med dina bonusar, så kan säkert dina känslor för degens barnen förändras. Vill du ha kvar sambon så säg till honom att du nu ska ta tag i din livssituation?


    Har försökt få läkartider men får inte träffa någon läkare då dom som svara i telefon på vårdcentraen inte tycker mitt problem är ett problem och där är jag fast.. Får ingen hjälp
  • Anonym (Kan kalla mig Sara!)

    Jag funderar skarpt på att bara försvinna så sambons får ta hand om barnen.. Dom har det bäst med honom känner jag..

  • Anonym (O)

    Jag tror att du är deprimerad. Ni är inne i en period där du mår väldigt dåligt och skulle behöva vila själv. Finns det alls möjlighet till det?

  • Tow2Mater
    Anonym (Kan kalla mig Sara!) skrev 2015-05-29 14:39:15 följande:

    Jag och bonusbarnen går inte längre ihop då dom tycker jag favoriserar mina biologiska barn. Att jag bla köper mycket kläder till mina barn men inte till dom längre, men har inte råd.


    Just det ska du inte ta åt dig; klart du forsorjer dina egna barn, pappan ska ju forsorja bonusbarnen.
  • mammalovis

    Det låter som att dina barn fortfarande går på bvc. Ta kontakt med dem, så kan du kanske få en tid till kurator/psykolog den vägen. Annars kan det vara en idé att ni tar hjälp av familjerådgivningen för att lösa era bekymmer.

    Jag förstår att det är tufft med din skada och att bonusbarnen vant sig vid att bli bortskämda, men de får ju lära sig att acceptera läget. Det är väl inte konstigt att era gemensamma barn får mer saker som bor på heltid än bonusarna som bor varannan helg. Min bonusdotter har kläder för ungefär en halv vecka hos oss, om hon byter varje dag. Hon får nytt när hon vuxet ur eller slitit ut de gamla. Å andra sidan skyltar jag inte med de andra barnens kläder heller. Mina barn får en blandning av begagnat och nytt, det mesta köpt på rea eller till nedsatt pris om det är nytt.

  • teessii

    Hur fan kan man ångra sina barn bara för att man möter motgångar? Du har rätt, lämna din familj- dom har det antagligen bättre utan dig!

  • Alexi

    Ni borde gå på familjerådgivning! Finns via kommunen i alla kommuner så läs på deras hemsida!

  • fluu
    teessii skrev 2015-05-30 11:44:12 följande:
    Hur fan kan man ångra sina barn bara för att man möter motgångar? Du har rätt, lämna din familj- dom har det antagligen bättre utan dig!
    Väldigt hjälpsamt. Eller inte...

    Vad jobbigt för dig ts! Jag säger som andra, kontakta bvc. Hoppas allt löser sig för er!
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Thyla

    Du kan snacka med en kurator, psykolog, ring en annan vårdcentral btw, utbrändhet, depression, är lite saker du verkar ha. Du kan ju även kontakta någon familjerådgivning eller parterapi osv.

Svar på tråden Ångrar mina barn :(