Jag blir väldigt lätt knallröd i hela ansiktet när jag tränar. Har faktiskt tyckt att det har varit väldigt jobbigt. Det har till och med fått mig till att inte vilja träna. Det tar ju en bra lång tid innan det försvinner också...
Jag tycker fortfarande att det är jobbigt.
Är 27 år nu.
Hur tycker du att det känns? Skäms du eller struntar du i det?
Jag säger som min dotter: Vem bryr sig?
Kom igen nu, du tränar ju för din egen skull! Strunta i om du blir röd i ansiktet, det visar väl bara att du har varit väldigt duktig och tagit i?
Men vad i alla världen spelar det för roll? Så sorgligt att du ens tänker på det. Vad har utseendet över huvud taget för betydelse när man tränar?
Jag blir också röd om ansiktet, när jag tränar och hamnar i obekväma situationer. Jag bryr mig inte när jag tränar, däremot undviker jag andra situationer där jag vet att jag kommer rodna.
Jag säger som min dotter: Vem bryr sig?
Kom igen nu, du tränar ju för din egen skull! Strunta i om du blir röd i ansiktet, det visar väl bara att du har varit väldigt duktig och tagit i?
Men vad i alla världen spelar det för roll? Så sorgligt att du ens tänker på det. Vad har utseendet över huvud taget för betydelse när man tränar?
Jag blir också röd om ansiktet, när jag tränar och hamnar i obekväma situationer. Jag bryr mig inte när jag tränar, däremot undviker jag andra situationer där jag vet att jag kommer rodna.
Jag blir alltid röd som en tomat med typ vita/ljusa streck. Flammig helt enkelt. Jag gillar det, då vet jag att jag har tagit i ordentligt och jag älskar hård träning!
ja, jag blir helt knallröd i ansiktet! har alltid blivit. att rodna syns så himmla tydligt, den biten gillar jag inte. inte heller att det syns så när jag bara har gjort något lite halvansträngande, typ gå upp för några trappor. det tycker jag är onödigt, men finns ju inget att göra åt. vid träning blir jag verkligen som ett stoppljus. när jag var yngre tyckte jag det var hur pinsamt som hellst. men jag gillar verkligen att träna! och om det då ser lite utmärkande ut att vara helt röd eller svettig eller annat så visar det ju egentligen bara på att jag verkligen tar i på mina träningspass! min mamma som tränar med mig ser ut som hon inte gjort något alls, men sen tar hon inte i lika bra heller.
vi rodnande får väl heja på varandra på gymmet om vi ses ;)
(sen kanske jag skulle känna mig lite mer obekväm om det var några riktiga snyggingar på gymmet..men då kan de ju titta på mina muskler istället~)
Man tänker nog mer på det själv, än vad andra gör. Man lägger ju ofta märke till småsaker själv, men som andra inte märker alls. Jag blir rätt röd tror jag, men bryr mig inte. Man anstränger sig när man tränar, därav blir man röd. Inget konstigt alls :)
Jag blir också helt illröd i ansiktet och rödflammig på hals och bröst. Det såg verkligen inte ut som om man varit "duktig" utan mer som en brännskada. Kunde ta två timmar innan det gick bort, och visade man sig för folk blev de helt "men gud vad har du gjort, vad är det som hänt, mår du bra?" Så fick planera in träning på vägen hem, när man inte skulle träffa nån mer den dagen.
Jag blir också röd. Jag har löst det så att jag tränar hemma eller tränar när jag inte ska träffa någon.
Jag känner mig lite begränsad faktiskt, jag vågar inte cykla till jobbet. Men får man frågor om det varenda gång så fastnar man lätt i det.
Jag bryr mig inte, är där för att träna inte för att va snygg ;)
Jag har mycket blek hy och blir knallröd av minsta ansträngning. Det skiter jag fullständigt i och tränar så mycket jag vill ändå. Men eftersom det tar ett tag innan det går ner så skulle jag inte träna strax innan jag skulle iväg på något.
Under tiden jag tränar så bryr jag mig inte. Men det är jobbigt efteråt. Det tar lång tid innan jag ser normal ut igen så jag åker helst hem efter träningen och undviker morgonträning om jag ska till skolan direkt efter.
Jag blir röd i ansiktet bara av en snabb promenad(trots att jag inte ens blir andfådd), har alltid haft det så och mamma är likadan. När jag var liten tyckte jag att det var pinsamt eftersom jag var rädd att folk skulle tro att jag var svag eller något. Nu bryr jag mig dock inte alls.
Jag hade ruskiga bekymmer med det när jag var yngre (runt 20) eftersom en tjej (rysk utbytesstudent, om nu det gör någon skillnad - kanske har de andra kulturella normer där, där man faktiskt säger till främlingar att "Oj vad röd du är") sa just "Oj vad röd du är - det kan inte vara nyttigt, har du fel på blodtrycket?"
Fast det har jag inte, och egentligen menade hon ju väl eftersom hon oroade sig, snarare än att mena det som en förolämpning, och nu har jag vant mig - jag blir grisrosa så fort jag rör på mig alls och knallröd vid minsta aktivitet, och så funkar jag.
Jag tänker att jag har bättre saker för nig än att oroa mig för något jag inte kan påverka :)
Jag blir också knallröd av att träna, har inte ens tänkt på att det skulle vara ett problem...