• Anonym (Less)

    Snart låter jag dem ta våra barn

    Är så trött på livet. Orkar snart inte kämpa mer. Allt går emot oss hela tiden. Idag kom sista droppen. En person har hotat att anmäla oss till soc. Jag orkar inte kämpa för mitt liv mer, ta dem. De skulle ändå få det bättre hos vilka andra som helst. Det var sista beviset på att jag är totalt värdelös. Inte ens mamma klarar jag tydligen av att vara. Bebisen i magen kommer vi väl inte ens få röra på förlossningen innan några fosterföräldrar har anlänt och sett henne som sin egna. Jag hoppas bara de blir lyckliga. Älskade ungar. Fan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Finns bara en sak jag tänker på konstant nu men kan inte göra det ifall jag inte vet att de får det bra. Det räcker snart. Livet kommer ändå aldrig bli bättre. Har tänkt att det borde bli det i över 15 år men det blir bara sämre :(

  • Svar på tråden Snart låter jag dem ta våra barn
  • Anonym (******)

    Tänk så här, att dina barn får det bättre. Då har du åstadkommit något.

  • Almina

    Att någon anmäler er till soc behöver ju inte betyda att era barn tas ifrån er. Hur har era barn det hos er? Finns det något ni kan behöva hjälp med för att ni bättre ska kunna ta hand om barnen? Kanske soc kan bli en hjälp?

  • Anonym (Less)

    Den som vill anmäla oss tycker vi har det för stökigt. Han har bara varit här två gånger och det är just de dagarna det sett värst ut. Så han tror att vi aldrig städar. Hur ledsen jag än är att han sa så har jag tänkt att det är välkommet. Barnen förtjänar att huset alltid är välstädat och att slippa två deprimerade föräldrar som inte alltid orkar. De kommer få det bättre, jag vet det och det gör ont. För de är den enda anledningen till att jag inte avslutat detta tidigare. Men då kan jag äntligen få ro. Och de kommer få det bra. Tvillingar är så små att de kanske inte ens minns mig. Jag hoppas de kan bli adopterade av två höginkomsttagare som längtat efter barn länge.

  • Anonym (Less)

    Jag har själv arbetat på soc så skulle vi få hjälp därifrån skulle jag skämmas så mycket. Det viktigaste är att barnen får det bra. Men hur jag än vrider och vänder på skiten måste mina fd kollegor få veta hur jag mår.

  • Anonym (Less)
    Anonym (******) skrev 2015-05-31 15:31:46 följande:

    Tänk så här, att dina barn får det bättre. Då har du åstadkommit något.


    Jo, jag vet. Det är bara så jobbigt :( men barn förtjänar mer än att se sin mamma gråta ...
  • Almina

    Har du och din man fått någon hjälp för era depressioner? Vore inte det allra bästa för era barn att ni skulle må bättre?

  • Anonym (:))
    Anonym (Less) skrev 2015-05-31 15:46:44 följande:

    Den som vill anmäla oss tycker vi har det för stökigt. Han har bara varit här två gånger och det är just de dagarna det sett värst ut. Så han tror att vi aldrig städar. Hur ledsen jag än är att han sa så har jag tänkt att det är välkommet. Barnen förtjänar att huset alltid är välstädat och att slippa två deprimerade föräldrar som inte alltid orkar. De kommer få det bättre, jag vet det och det gör ont. För de är den enda anledningen till att jag inte avslutat detta tidigare. Men då kan jag äntligen få ro. Och de kommer få det bra. Tvillingar är så små att de kanske inte ens minns mig. Jag hoppas de kan bli adopterade av två höginkomsttagare som längtat efter barn länge.


    Herregud, vem har inte det stökigt då och då? Det viktigaste är att hemmet inte är direkt hälsofarligt, dvs med ohyra, mögel, glasskrävor på golvet, trasiga sladdar etc.

    Och att höginkomsttagare skulle kunna ta hand om dina barn bättre? Vad spelar ekonomin för roll? Bara man har tak över huvudet, mat på bordet och en skön säng att sova i så är allt lugnt. Barn behöver inte iphones, paddor osv.

    Du och din sambo måste få hjälp för era depressioner. Kräv en läkartid på vårdcentralen. Berätta att läget är akut. Om vårdcentralen inte är behjälpliga kontaktar ni psykakut.

    Du kommer inte må bättre av att dina barn omhändertas. Vad du behöver är psykologhjälp, eventuell medicinering för din depression, samt stöd i hemmet.


  • Anonym (Less)

    Problemet är att vi städar så det är jättefint sedan blir det stökigt och ju stökigare det blir desto mer ger vi upp. Jag har fysiska problem som gör att jag inte kan plocka hela dagen. Barnen skräpar ner snabbare än vi hinner plocka upp. Så det ligger saker på golvet. Ibland smulor och ibland papper och sånt som barnen river ut på golvet. Ibland är det insekter på golvet men de städar vi ju bort så de försvinner. Jag har gett upp med att må bra. Min sambo har fått hjälp i flera år men mår aldrig bättre. Jag vill inte ha medicin och samtal hjälper inte.

Svar på tråden Snart låter jag dem ta våra barn