Hjälp!!

Hej!

Jag var så himla rädd inför förlossningen så att jag grät varenda dag i 10 veckor, jag ville inte prata om någonting annat än förlossningen och jag ville bara höra någon säga "det gör inte ont alls", men såklart så fick jag ju aldrig höra det...

Sent under graviditeten (v.38) fick jag veta att bebisen låg i säte och jag fick göra kejsarsnitt, då blev jag väldigt ledsen eftersom jag nu bestämt ville känna smärta, jag ville verkligen föda. Så med andra ord, efter mycket stöttning från familj och vänner så släppte rädslan. hoppas det går bra för dig, lycka till :)

Jag blev igångsatt samma dag jag hade 40 veckors kontrollen pga för lite fostervatten. Låg 3 dygn utan att nåt hände, stod stilla på 7 cm i 1,5 dygn så de valde att snitta mig. Var alltså inget akut snitt och jag minns hur glad jag blev när de kom in o sa att de vill avbryta försöken med igångsättningen och snitta mig. Det jag vill komma fram till är att mitt snitt var så otroligt bra, trots att jag fick en liten infektion efteråt som försvann med antibiotika men det var inte ett dugg farligt alls.

När de förberedde mig på operationsbordet så låg jag och log, skrattade och var så ivrig i att få träffa min son.

Finns inget med förlossningen jag inte gillade, mer än att det var jobbigt att ha träningsvärk i magen nåndag efteråt men så värt det :)