Hur många känner att ni halvälskar er man/fru och håller ihop bara för era barns skull?

jag älskar verkligen min man men hans kärlek till alkohol har tagit överhanden och det är inte hållbart längre. Han är världens underbaraste och snällaste men dom gånger han väljer att dricka så raserar han hela vårt äktenskap och vår familj. 

För varje gång dör en bit av min kärlek till honom.  Jag måste lämna honom innan jag börjar förakta honom och bli bitter.

Här är det beslutat ATT jag ska lämna honom. Det är jag helt på det klara med. Men jag har ännu inte beslutat när.
För mig är det mer förnedrande att stanna än att rakryggad starta om och inte ta mer skit.

Hur många av er känner att ni halvälskar er man/fru men håller ihop för era barns skull?
Det kan ju lätt bli så att man inte orkar ge upp hela sitt liv trots att man bråkar med sin man/fru och man har gemensamma vänner, släkt och allt bara rullar på i vardagen. 
Att det blir för stor sak med att lämna och det blir för stor skam på något sätt och kostsamt med separation, barn varannan vecka osv..

Kom ihåg att barnen INTE tackar er för att ni håller ihop pga dom!  Vilket oerhört egoistiskt ansvar det är att lägga på dom stackars barnen! 

Många är dom vuxna som sitter här på Familjeliv eller omkring er på arbetsplatser o dyligt som önskar innerligt att deras föräldrar hade vett att skiljas under deras barndomstid.  Hur lessna och besvikna många är för att dom fick uppleva tjafs, bråk, total isande tystnad eller helt enkelt bara kärlekslöst what ever liksom.  Hur detta också präglat många som vuxna och själva desperat letar fel sorts kärlek och kanske också själva hamnar i ett likadant förhållande. 

barnen kan inte välja! Men det kan DU! 

Jag tänker ännu mer egoistiskt än så. Jag träffar barnen för lite redan som det är idag med 40 timmar jobb i veckan. Att bara ha dem hos mig 50% av min lediga tid känns outhärdligt. Ekonomin skulle dessutom försämras påtagligt då jag förmodligen skulle behöva gå ner i arbetstid samtidigt som omkostnaderna med eget hushåll etc skulle öka. Förhållandet skulle behöva vara riktigt illa innan jag ens skulle överväga att separera, i alla fall under småbarnsåren då de är 100% beroende av vuxna. Men du har helt rätt i att det inte alltid är för barnens bästa att hålla ihop. Om relationen innebär ständiga bråk, psykisk och/eller fysisk misshandel då finns det nog ingen annan utväg.