• annsansa

    Någon med MÅNGA mf/ma bakom sig som vill följas åt mot nya graviditeter och bäbisar?

    Hej.

    Jaha... hemkommen efter att blivit skrapad igår efter ett ytterligare ma/mf ???? blir nr 8 då... så ingen bebis denna gång heller och nu gick jag ända till v 10 denna gång. Mina tidigare mf har varit i v7 typ :-/ 

    Hemsk upplevelse med katastrofal personal och andningsuppehåll och intensivvård. Blir nog en lex Maria av allt :-/ 

    Så nytt försök för mig. Tänker inte.vänta på mens utan vill köra igång direkt men skippar äl-testerna denna gång. Hoppas att det kan gå fort nu och att nästa bebis vill stanna ???????? 

    Någon som vill följas åt och dela med- och motgångar med mig? Börjar känna mig väldigt ensam i detta med att ha fått så många mf/ma känns aldrig som jag väntar barn då jag blir gravid utan snarare att jag väntar nya mf...

    Då jag har 2 underbara söner så vet jag ju att det kan gå hela vägen men nu efter så många misslyckade graviditeter så känns det som att de två var mer än mirakel.

    Kram på er alla

  • Svar på tråden Någon med MÅNGA mf/ma bakom sig som vill följas åt mot nya graviditeter och bäbisar?
  • vhn

    Hej

    Jag hänger gärna på här!
    Har en dotter på ett år o henne tog det oss 3 år att få till från att vi börja tills att hon kom. Med ett Ma med skrapning och ett mf på vägen utredning o en väldans massa försök däremellan!
    Vi tänkte att det tar säkert lika lång tid igen men tog sig på första försöket denna gång o gissa om vi blev förvånade! Hade en vul tid förra veckan där det visade sig att grav avstannat i v 6 skulle vart i v 8 plus några dagar.. Så just nu väntar vi på att det ska stötas ut då gyn tyckte det va mycket bättre om kroppen skötte det själv.. O idag känns det som det är på g.. Ont i svanken o tryck neråt.. Så hoppas det sätter igång så det blir avklarat! Vi vill ju inget annat än att bara få sätta igång o försöka igen!

  • annsansa

    Hej vhn. Vad tråkigt att du som jag måste gå igenom detta igen :-/

    Kul dock att ha någon som vet hur det känns då det kommer till oro och funderingar.

    Vill ni försöka på en gång eller vänta på mens?

    Stora kramar till dig!

  • vhn

    Ja det är verkligen så tråkigt!! Lider med oss båda!

    Vi kommer nog börja försöka direkt efter. Dom andra gångerna har dom sagt att det va ok o köra på en gång bara man själv kände sig mogen!

    Hur kommer ni göra!

    Väntar o väntar på att det ska dra igång!! Så himla segt o bara vänta!! Men idag känns det verkligen mycket så hoppas att känslan är rätt!

    Hur mår du efter din skrapning?! Lät inte så bra det du skrev.. Vart gjorde du den?
    Jag skrapades på SöS i Stockholm o dom va jättebra hela vägen!

    Kram!

  • Ina81

    Ge inte upp jag fick 2 barn utan problem sen 4 missfall och 1 MA. Är nu gravid i v 24. Åt barn albyl 1/3 tablett fram till v 12. Vet inte om det är det som hjälpt mig men det verkar gå vägen i alla fall.

  • annsansa

    Jag gjorde den på Södertälje. Jag är ju själv ssk på gyn så borde vetat att säga emot alla galenskaper...:-/

    Jag mår ok efter omständigheterna. Har rejält ont men har fått smärtlindring så hoppas att det ger sig.

    Vi kommer att försöka direkt. Andra sonen blev till direkt efter ett mf och det gick ju vägen.

    Jag tar fragminsprutor vid varje graviditet men för mig verkar det ju hjälpa föga :-/ någon som provat/vet annat som kan funka?

  • Susodus

    Hej,

    Jag hoppar in här från annan tråd. Var på VUL i onsdags och de såg en hinnsäck och gulsäck men inget foster. Jag sade det till min man, om en kvart vet vi och en kvart senare var allt i kras. Jag har två barn sedan tidigare efter ivf, på första och sjätte försöket. Nu är det andra försöket för tredje barnet och totalt har jag gjort 9 ivf.

    Det som känns jobbigt nu är att trots att jag fått besked att det nog är kört så ska jag dit på tisdag för säkerhets skull, så en liten strimma hopp finns kvar. Detta försök började med att jag blödde dagen innan testdagen i 10 dagar, men sedan steg hormonerna och allt såg rätt ut, mätte hcg med blodprov, så jag trodde att jag kanske förlorat en av de två insatta, hoppet och osäkerheten har hela tiden legat sida vid sida. Nu är jag så ledsen att om det nu hade blivit missfall redan tidigare, varför fortsatte det att växa? Kunde det inte bara fått blöda ut då. Jag har tok-googlat på "sena fästningar", "gömda foster", "när ser man hjärtslag" och gjort en egen kalkyl att jag kanske inte var i 6+6 utan 6+1 när VUL gjordes... jag ni hör, jag håller på att bli galen och slå knut på mig själv. Det är det här som är det värsta, när man desperat rycker efter halmstrån, hoppet lever kvar och varje bakslag blir en lika tung sorg igen. Jag börjar gråta helt utan förvarning när jag tror att jag inte ens tänker på det. 

    Ville bara skriva av mig för det är ingen som förstår hur det är.

  • annsansa
    Susodus skrev 2015-06-26 15:18:38 följande:

    Hej,

    Jag hoppar in här från annan tråd. Var på VUL i onsdags och de såg en hinnsäck och gulsäck men inget foster. Jag sade det till min man, om en kvart vet vi och en kvart senare var allt i kras. Jag har två barn sedan tidigare efter ivf, på första och sjätte försöket. Nu är det andra försöket för tredje barnet och totalt har jag gjort 9 ivf.

    Det som känns jobbigt nu är att trots att jag fått besked att det nog är kört så ska jag dit på tisdag för säkerhets skull, så en liten strimma hopp finns kvar. Detta försök började med att jag blödde dagen innan testdagen i 10 dagar, men sedan steg hormonerna och allt såg rätt ut, mätte hcg med blodprov, så jag trodde att jag kanske förlorat en av de två insatta, hoppet och osäkerheten har hela tiden legat sida vid sida. Nu är jag så ledsen att om det nu hade blivit missfall redan tidigare, varför fortsatte det att växa? Kunde det inte bara fått blöda ut då. Jag har tok-googlat på "sena fästningar", "gömda foster", "när ser man hjärtslag" och gjort en egen kalkyl att jag kanske inte var i 6+6 utan 6+1 när VUL gjordes... jag ni hör, jag håller på att bli galen och slå knut på mig själv. Det är det här som är det värsta, när man desperat rycker efter halmstrån, hoppet lever kvar och varje bakslag blir en lika tung sorg igen. Jag börjar gråta helt utan förvarning när jag tror att jag inte ens tänker på det. 

    Ville bara skriva av mig för det är ingen som förstår hur det är.


    Hej.

    Beklagar så det du måste gå igenom. Det var exakt lika för mig denna gång med extrakoller och nytt hopp i flera veckor. Jag googlade också allt och hoppades in i det sista att de skulle ha rätt och min magkänslan fel... men så blev det ju tyvärr inte

    Du är iaf hjärtligt välkommen att "hänga" med mig och vädra alla tankar och funderingar fram mot vad som SKA bli en bebis så småningom.

    Stor kram
  • Susodus

    Jag har sådant illamående, jag harbinte börjat blöda än, men det känns så jobbigt med dessa graviditetssymptom när de är till ingen nytta. Blir jättetrött, måste tugga tuggummi hela tiden för att inte kräkas. Det segar sigvfram till tisdag, nu vill jag bara ha en skraptidnså att man kan må bra igen. Samtidigt hoppas jag på mirakel, har dock sätt lite brubåna strimmor som kanske är blödning på gång. Vet ingenting. Vill bara sova.

Svar på tråden Någon med MÅNGA mf/ma bakom sig som vill följas åt mot nya graviditeter och bäbisar?