träffa överläkare om snitt

Jag sitter i samma sits, är i v 28 och har tid hos aurora först den 11aug, bara ca en månad innan snittet kommer behöva göras. Har panik! Har vart på min bm sen i februari om detta, men "hon kan inte hjälpa att det är semestertider" idiot! Mår också jättedåligt över att få gå och oroa mig hela sommaren. Ifall de säger nej har jag ju ingen tid att överklaga. :(

Stötta varann?

hej! du har alltså inte ens fått träffa någon på specialist mödravården än?! det låter väldigt dåligt och som du säger har man ju inte mycket tid.. undrar om dom kan neka? då måste jag söka  mig någonannanstans? :( för jag vägrar vaginal förlossning alltså..vi måste stötta varandra genom detta och hoppas på att det blir som vi vill!! vilket datum har du BF förresten? :)

Nej det har jag inte, visste inte än att man skulle det :( Nu har jag verkligen panik, blir bar argare och argare på min bm, snart går hon på semester och tycker att jag ska byta Mvc till en närmare dit vi har flyttat så hon kommer slippa konsekvenserna.

23 september är han planerad till. Du då?

Jag har gått igenom samma. Min barnmorska på MVC bokade in mig för en tid med deras förlossningsläkare först efter att jag hade gått två förlossningsförberedande kurser. Det mötet var hemskt. Tyckte att jag hade mobiliserat mig med argument men hon försökte sticka hål på all min oro, statistik etc. Jag tyckte det var extremt kränkande. Ville dock då inte ta fram mitt huvudskäl, att jag är själv (står såklart i journalen) men känns väldigt integritetskränkande att tala om. Att jag inte har någon man som stöd, vare sig i förlossningsrummet eller i något annat. Snitt känns därför minst riskfyllt för både mig och barnet. Vi riskerar inte att dö och jag slipper trauma. I vart fall blev jag skickad till en specialistbarnmorska på aurora-mottagningen på sjukhuset jag valt. Återigen förklara sig (nämnde inte heller då mitt huvudskäl). Var ganska övertygad om att jag kunde pröva vaginalt efter det mötet. Man kan skriva ett detaljerat kontrakt istället om vad man vill och inte vill. Men sen tänkte jag ett varv till och inför det avgörande mötet med förlossningsläkaren skrev jag ett mail där jag inte höll tillbaka på något. Var jättenervös inför vårt möte för hon ringde upp mig för att boka om tiden och då sa hon att vi nog behövde ha en timme för att diskutera och sen se om det skulle bli vaginalt eller snitt. Var därför fruktansvärt orolig och nervös inför mötet. Men när jag väl kom dit frågade hon bara hur jag slutligen ville ha det. Jag fick alltså bestämma själv. Så mycket oro i onödan Det var i v 29 ungefär. Men om jag hade haft en man vid min sida hade det aldrig blivit aktuellt. Ni som har stöd var väldigt tacksamma för det! Det är en stor operation som INTE är smärtfri och återhämtningen tar mycket längre tid.

Mitt kejsarsnitt var helt smärtfritt och jag var uppe och gick några timmar senare så jag fattar inte vad du snackar om annasv1980.

Ok men alla mina bekanta som har gjort det har inte framhållit det som en liten sak som typ går obemärkt förbi. De har velat vara helt ärliga mot mig. Någon kallade sig själv för vårdpaket under ungefär en vecka. Säkert väldigt individuellt men det är likväl ett stort ingrepp.

Modest­y: vad lustigt!! min pojke är också beräknad till 23/9 :D hihi! så samma dag alltså ;)
jag tror man måste tjata massa, tyvärr... borde inte vara så men. Jag är ju rädd att förlossningen ska sätta igång snart och då blir det ju vaginal förlossning? så tidigt är det ju inte vanligt men man vet ju aldrig.. usch jobbigt att man ska behöva oroa sig :(:( hoppas att det löser sig för oss!!

Vad olika det verkar vara. Jag sa i början av graviditeten  att jag ville ha kejsarsnitt. Snittet beviljades mer eller mindre direkt. De sa att de aldrig kan neka någon som är väldigt rädd att göra snitt. Ingen försökte övertala mig på något sätt åt ena eller andra hållet utan de lade bara fram risker och fördelar med båda alternativen. 

Har hört talas om många som varit på benen och som vanligt kort tid efter snittet. Det är dock helt obegripligt för mig att förstå. Tog minst två veckor innan jag kunde gå normalt och ta mig upp ur sängen utan problem. Träna kunde jag inte göra på 6 månader. Varje gång jag försökte fick jag jätteont. 

Var i landet bor du Copyjulia? Jag bor i Stockholm och här ska det vara "generöst". Men om man läser Socialstyrelsens riktlinjer för när snitt kan beviljas utan att det är medicinskt motiverat och tänker lite själv så förstår man att det inte någon rättighet att få denna typ av operation. Många som i början av graviditeten säger till sin barnmorska att de vill ha snitt och går igenom aurorasamtal m.m. ändrar sig också på vägen berättade läkaren för mig. De har inte tänkt igenom saken ordentligt och inte känt till vad det finns för andra alternativ, t.ex. kontraktet jag pratade om. Vi som däremot har tänkt igenom allt får det till slut som jag förstår det för det viktigaste är att vi ska känna oss trygga vid förlossningen. Föda vaginalt utan självförtroende kan säkert vara farligt bara det. Jag är dock glad att jag var tvungen att gå de förlossningsförberedande kurserna.

Jag bor också i Sthlm och gjorde snitt på SÖS. De menade precis som du skriver att alltför stor rädsla kan vara en risk. Men jag blev ändå förvånad över att det var så pass enkelt att få snitt. Det är möjligt att jag hade kunnat bli lugnad och trots allt valt att föda naturligt om jag fått mer stöd.