• chanelza

    Manisk och eventuellt narcissist?

    Hej!
    Startade en tråd igår angående min man och hans drickande. Jag har även märkt att han har annan problematik vilket jag inte tyckte hörde hemma under missbruk så jag diskuterar det här istället. 

    Till att börja med kanske jag ska skriva att vi har varit ett par i 27 år. Under vårt förhållande har han haft alla möjliga ytterligheter för sig. Lite som att han snöar in på olika saker. En period samlade han på allt möjligt, ett tag jobbade han dygnet runt och i perioder har han druckit väldigt mycket. Till och från har han också perioder med intensivt tränande. Alltihop känns kompensatoriskt på något sätt.

    Han är strängt uppfostrad i en familj där det har legat mycket fokus på prestation. Hans mor har tydliga narcissistiska drag. Ena dagen ringer hon till exempel och bluffar och hotar att göra honom arvlös. En kort tid senare kan hon dyka upp och vill ha kaffe. I dagens läge har han ingen kontakt med sina föräldrar och sin bror. I det läget förstår jag honom. Tyvärr verkar det dock som om att han är lite likadan. Fast den kopplingen gör han givetvis inte själv.    

    Han har alltid följt alla nyhetssändningar (så många han hinner se eftersom han jobbar) både på radio och TV. Kan han inte se nyheterna spelar han in dem. Han blir irriterad om han missar något han vill se på TV. Det känns som om att man måste "knacka på" hos honom för att få hans uppmärksamhet. Kommer man in i rummet under sändning vilket är "hela tiden", kan han bli oerhört irriterad och till och med kränka dig och kalla dig saker om man stör. 

    Han kan aldrig ha fel. I så fall måste du överbevisa honom. Det går ju inte alltid och dessutom stjäl det mycket energi. Skulle du mot förmodan lyckas så är det ofta någon annan som har felinformerat honom. Han tycker om att jämföra mig med honom. Oftast till hans fördel då naturligtvis. Berättar man själv något känns det inte som att han lyssnar alls.

    Han gillar att korrigera människor  - läs familjen, för bland folk är han oklanderligt proffsig och sympatisk - gärna med ord som att man är korkad, "har hål i huvudet" eller något annat kränkande. Han har sagt det rent ut att han ser det som sin uppgift att korrigera om han ser att något är fel. Ger han någon gång med sig så blir han barnslig.

    Han gillar att ha kontroll över saker. Inte över allting - man kan säga att han har kontrollzoner. När jag städar påpekar han inte hur fint det blivit utan undrar främst om jag har slängt något viktigt. Han handlar gärna men kan inte slänga något.

    Han samlar i perioder och på olika saker. Ett tag samlade han böcker som han aldrig någonsin har läst. Detta som att ha som rekvisita för en välfylld bokhylla. samma gäller skjortor som han har pippi på. Han har närmare 160 snarlika skjortor i garderoben. Varför vet ingen.

    Han blir lätt aggressiv och är elak och kan aldrig säga förlåt. Framför allt får han dåligt lynne när han dricker. På senare tid har jag börjat att fundera på om han har någon diagnos. Det är alltid lurigt att sätta etikett på folk framför allt om man är lekman som jag. Dock har jag läst på en del och mycket stämmer in på narcissism. Samlandet och de andra manierna är svårare att pricka in. Asperger?

    Någon som känner igen detta? 

  • Svar på tråden Manisk och eventuellt narcissist?
  • Anonym (siso)

    Är det inte mer relevant att fundera på om du bör stanna i relationen? Det låter inte som att han behandlar dig väl!?

  • Anonym (Medveten)
    chanelza skrev 2015-06-26 12:52:54 följande:

    Hej!
    Startade en tråd igår angående min man och hans drickande. Jag har även märkt att han har annan problematik vilket jag inte tyckte hörde hemma under missbruk så jag diskuterar det här istället. 

    Till att börja med kanske jag ska skriva att vi har varit ett par i 27 år. Under vårt förhållande har han haft alla möjliga ytterligheter för sig. Lite som att han snöar in på olika saker. En period samlade han på allt möjligt, ett tag jobbade han dygnet runt och i perioder har han druckit väldigt mycket. Till och från har han också perioder med intensivt tränande. Alltihop känns kompensatoriskt på något sätt.

    Han är strängt uppfostrad i en familj där det har legat mycket fokus på prestation. Hans mor har tydliga narcissistiska drag. Ena dagen ringer hon till exempel och bluffar och hotar att göra honom arvlös. En kort tid senare kan hon dyka upp och vill ha kaffe. I dagens läge har han ingen kontakt med sina föräldrar och sin bror. I det läget förstår jag honom. Tyvärr verkar det dock som om att han är lite likadan. Fast den kopplingen gör han givetvis inte själv.    

    Han har alltid följt alla nyhetssändningar (så många han hinner se eftersom han jobbar) både på radio och TV. Kan han inte se nyheterna spelar han in dem. Han blir irriterad om han missar något han vill se på TV. Det känns som om att man måste "knacka på" hos honom för att få hans uppmärksamhet. Kommer man in i rummet under sändning vilket är "hela tiden", kan han bli oerhört irriterad och till och med kränka dig och kalla dig saker om man stör. 

    Han kan aldrig ha fel. I så fall måste du överbevisa honom. Det går ju inte alltid och dessutom stjäl det mycket energi. Skulle du mot förmodan lyckas så är det ofta någon annan som har felinformerat honom. Han tycker om att jämföra mig med honom. Oftast till hans fördel då naturligtvis. Berättar man själv något känns det inte som att han lyssnar alls.

    Han gillar att korrigera människor  - läs familjen, för bland folk är han oklanderligt proffsig och sympatisk - gärna med ord som att man är korkad, "har hål i huvudet" eller något annat kränkande. Han har sagt det rent ut att han ser det som sin uppgift att korrigera om han ser att något är fel. Ger han någon gång med sig så blir han barnslig.

    Han gillar att ha kontroll över saker. Inte över allting - man kan säga att han har kontrollzoner. När jag städar påpekar han inte hur fint det blivit utan undrar främst om jag har slängt något viktigt. Han handlar gärna men kan inte slänga något.

    Han samlar i perioder och på olika saker. Ett tag samlade han böcker som han aldrig någonsin har läst. Detta som att ha som rekvisita för en välfylld bokhylla. samma gäller skjortor som han har pippi på. Han har närmare 160 snarlika skjortor i garderoben. Varför vet ingen.

    Han blir lätt aggressiv och är elak och kan aldrig säga förlåt. Framför allt får han dåligt lynne när han dricker. På senare tid har jag börjat att fundera på om han har någon diagnos. Det är alltid lurigt att sätta etikett på folk framför allt om man är lekman som jag. Dock har jag läst på en del och mycket stämmer in på narcissism. Samlandet och de andra manierna är svårare att pricka in. Asperger?

    Någon som känner igen detta? 


    Hej,

    Känner igen mycket, har levt med en narcissist i nära 20 år. Kom gärna till vår stödgrupp här på FM "Stödgrupp för partner till np", det är svårt att lämna och även att ha dem som exmän. Därför bör du ta redan på så mycket du kan om denna störning. Det är en hjälp i att hantera den här typen av människor.
  • Anonym (siik)

    Ja gärna! Hur går jag tillväga för att gå med?

  • Anonym (O)

    Narcissist är inte en diagnos man kan sätta på allt möjligt konstigt och osympatiskt som en del kvinnor på FL verkar tro. Förstår inte vad samlade på skjortor, strakt intresse för nyheter osv har med narcissism att göra? Skaffa ett liv istället för att analysera er omgivning.

  • Anonym (Medveten)
    Anonym (O) skrev 2015-06-30 16:32:06 följande:

    Narcissist är inte en diagnos man kan sätta på allt möjligt konstigt och osympatiskt som en del kvinnor på FL verkar tro. Förstår inte vad samlade på skjortor, strakt intresse för nyheter osv har med narcissism att göra? Skaffa ett liv istället för att analysera er omgivning.


    Det är sant, det är en personlighetsstörning inte en diagnos. Det finns olika grader av narcissism, och även förekommer olika inblandningar av andra störningar hos personer med de här dragen. Jag lovar dock, har du levt så länge som 27 år (som TS ovan), så har man en stark känsla för vad som är ok, normalt och vad som borde ses över. Har man börjat läsa på om narcissism och märker en stark koppling till ens egen tillvaro, så är det förmodligen inte bara en tillfällighet. 

    Du tar upp detaljer i hennes beskrivning, det är väl säkert bara några av många detaljer som hon funderat över länge.  

    Det viktigaste är att veta att - om det faktiskt rör sig om narcissism, är det bäst att bryta relationen så snart det är möjligt. Det är enormt jobbigt och nedbrytande att leva med en sådan person. 
  • Anonym (Medveten)
    Anonym (siik) skrev 2015-06-28 21:11:11 följande:

    Ja gärna! Hur går jag tillväga för att gå med?


    Hej!
    Besök tråden, det bör finnas instruktioner där:).
    //:)
  • chanelza

    Hej Medveten! Tror jag lyckades hitta den?! Det är ju som du säger det finns mer. Detta är exempel. Jag glömde nämna all förnekelse som egentligen är värst. Det är aldrig hans fel. Dessutom tar han ofta till lögner. Det finns inget särskilt mönster i lögnerna det kan vara om precis vad som helst. Han ljuger väldigt dåligt också för det kommer ofta fram. Brukar då heta att det är mitt fel att han ljuger. Han är strängt uppfostrad och smög o ljög mycket hemma. Tack för era svar

  • chanelza

    Hej Medveten! Tror jag lyckades hitta den?! Det är ju som du säger det finns mer. Detta är exempel. Jag glömde nämna all förnekelse som egentligen är värst. Det är aldrig hans fel. Dessutom tar han ofta till lögner. Det finns inget särskilt mönster i lögnerna det kan vara om precis vad som helst. Han ljuger väldigt dåligt också för det kommer ofta fram. Brukar då heta att det är mitt fel att han ljuger. Han är strängt uppfostrad och smög o ljög mycket hemma. Tack för era svar

  • Anonym (Medveten)
    chanelza skrev 2015-07-01 23:09:19 följande:

    Hej Medveten! Tror jag lyckades hitta den?! Det är ju som du säger det finns mer. Detta är exempel. Jag glömde nämna all förnekelse som egentligen är värst. Det är aldrig hans fel. Dessutom tar han ofta till lögner. Det finns inget särskilt mönster i lögnerna det kan vara om precis vad som helst. Han ljuger väldigt dåligt också för det kommer ofta fram. Brukar då heta att det är mitt fel att han ljuger. Han är strängt uppfostrad och smög o ljög mycket hemma. Tack för era svar


    Jag förstår vad du menar, det var lite chockartat för mig att upptäcka att mitt ex  ljög om allt möjligt, jag upplevde att det var för att bibehålla den snygga fasaden hos sig. Det var allt från småsaker till allvarliga saker i vardagen. Jag såg aldrig tecken på någon ångest eller skam (vilket  är typiskt för just narcissism). De gånger jag tyckte det var alltför kassa lögner och absurda förklaringar och faktiskt kunde motbevisa att han hade fel, kom märkliga reaktioner. Han vägrade titta på "beviset" t ex ett tydligt sms han själv skrivit, eller om allt var för uppenbart - vände han allt till att jag var den skyldiga som ljög och förvrängde saker. Eller blev riktigt arg. Ofta blev jag helt ställd. Försökte förstå, men han liksom levde i en annan föreställningsvärld som jag inte greppade.

    Det kunde ta flera dagar för mig att komma över sånt här ibland, för att orättvis skuldbeläggning är inga lätta saker att handskas med - om de kommer i stor mängd och regelbundet. Och det är just det som är själva nednötningen, att det pågår ständigt, varvat med "godisregn" när man valsar efter deras påhitt, behov och vilja.
    Inte sunt på något sätt.
  • chanelza

    Det är intressant att läsa det du skriver Medveten. Det är så jag har det med honom och med min svärmor. När man kommer på honom med ljugerier hävdar han att det är mitt fel att han tvingas ljuga. Jag blir så arg svartsjuk och massa annat jox som han tror i sin föreställningsvärld. Trovärdigheten är numera noll. Han ljuger inte alltid men med jämna mellanrum vilket är alldeles tillräckligt. Han kanske ljuger oftare vad vet jag? Jag kanske bara missar det

Svar på tråden Manisk och eventuellt narcissist?