Någon som kan hjälpa mig att tolka min sambos beteende

Asberger?

Han låter lite som mig, förutom alkoholen, jag dricker nästan aldrig och absolut inte på kassa dagar.

Men kontrollbehovet, göra saker på sitt sätt i en viss ordning, svårt för snabba växlingar om man inte är inställd på att de kan bli sådan.

Om han själv tycker att det är ett problem så får han väl söka hjälp. Jag hade en sambo som hjälpte mig en hel del med att lära mig se saker ur andra perspektiv, göra på annat sätt och lära mig bara släppa på det där.

Sen fick jag barn och har numer lagt ner alla former av kontroll, för det blir aldrig som jag tänkt eller förväntat mig eller planerat oavsett någonsin.

Gällande gymmet så kan det vara så att han vill vara där ifred, få egen tid och landa, något han kanske inte kan göra hemma bland er andra. Jag hade också blivit irriterad om någon gjorde sådär utan att ens ha pratat med mig om det innan. Alla vill inte ha sällskap på gymmet, vissa har behov av egentid och detta var kanske hans sätt att hitta egentid, en liten lucka där han fick andrum mentalt. Bara en tanke alltså.

Jag har högfungerande autism och adhd och enormt stor självinsikt. Det kanske är den där sista biten som din sambo inte får till samt förståelsen för hur det påverkar andra och helheten i tex familjen. Rent logisk säger det ju sig själv att barnens tid ute för lek är viktigare än att kolla på nyheterna och absolut om man kollar på alla jävla nyheter hela dagen.

Vad säger han själv?

Hur tänkte du nu?
Kände du dig smart nu när du skrev det där?
För att du kom ihåg något som du sett på tv eller läst i kvällstidningarna, eller var det en Lisa Marklund roman?
Det fungerar inte så, även om det ser ut så i kvällstidningarna som du alltid läser.
Nej du kan sätta diagnos på någon sådär genom ett foruminlägg.

Hur tänker du själv? För jag som har så kallad Asperger tänkte ju spontant samma tanke även om jag vet att det inte alls måste vara Asperger / hög fungerande autism alls. Människor är ju olika oavsett.

Han låter ärligt talat som en vanlig och bortskämd arbetarklassman, inget annat. Han har vant sig att folk ska anpassa sig efter honom och att allt i världen snurrar kring honom. Han kan inte tänka sig eller förstå att han ibland måste anstränga sig och offra saker. Han är en sann egoist helt enkelt.
Du anar inte hur vanligt det här är ts.

Oj. Där klev jag visst någon på tårna ordentligt. Tyckte att det lät väldigt likt mig som har Asperger själv. Men min diagnos kanske även gör mig korkad. Jag vet inte

Tack för alla svar. 
Bortskämd javisst! Det kan han nog ha blivit. Försök att baxa en pansarvagn uppför en backe själv. Många gånger gör man saker själv för att det ska bli gjort.

Detta med egentid kan ju diskuteras. Personligen har jag aldrig stött på en människa, med sambo och barn vill säga, som har så mycket tid för sig själv som han har. Han är hemma vid fem. Sedan äter vi middag och sen kollar han Tv i isolatet och vill inte bli störd. Där kan han sitta från 6-7 till 10 på kvällen beroende på vad som sänds och hur mycket man än försöker prata med honom vägrar han att ändra på detta. Han skäller bort både mig och barnen som en hund som har ont. Försvinn! ungefär. Det är det jag menar när jag säger att han har enormt mycket tid för sig själv. Han har säkert 30-40 timmar i veckan för sig själv om man lägger ihop det. Det är lite och ta i när man lever i en familj. Totalt oengagerad om det som händer inte intresserar honom själv. Egentid är inte självklart när man har familj. Han verkar inte ens själv vara berörd av att han inte är med sina barn eller någonting. 

Saken med gymkortet var ju att vi diskuterade det först. "Vill du att vi tränar tillsammans?" Jo det tyckte han lät bra. Sedan funkar det ju så att när han tränar kan han bara genom en impuls att resa sig ur soffan och dra iväg. Det funkar inte så för mig, för det finns tusen saker att göra med ungar och hundar och rubbet. Han bara drar när det passar honom. I fredags kom han hem vid fem. Sedan skulle träna och kom inte hem förrän vid halv åtta. Gymma och basta. Till saken hör att han ska arbeta nu då från lör- ons hela dagar och man undrar hur det kom sig att hellre prioriterade fredagen på gymmet istället för med sina barn? Det är skevt och han verkar inte se detta.

Ja, jag har funderat på om han har asperger. Även om han är en narcissist. Men man ska passa sig för att sätta etikett på folk och ställa diagnoser. Jag har beställt tid för att prata med en kurator angående det här. För detta är inte hållbart. Han lever som en singel fast i familj. Det spelar ingen roll hur mycket man än talar med honom. Han blir som tokig om man försöker få honom att rucka på minsta lilla vana. han kan förstöra en hel dag om han inte får läsa tidningen i den takt han vill. Nog för att man kan vara likstel men detta är extremt. Det är därför jag undrar om det inte handlar om något annat.
Tycker därför att era spontana reaktioner är viktiga och intressanta.
   

Ärligt talat så ser jag inget ovanligt alls med din man. Många män är som honom. Ser absolut inget som skulle peka på att han har en diagnos, han är bara egoistisk. Hur är hans pappa och bröder? Hur är han uppväxt. Gissar att han har blivit uppfostrad att män ska leva så helt enkelt.

Det som talar för en diagnos (i så fall) är väl detta med tröttheten. Han är fullständigt slut känns det som när han kommer hem. Antagligen pga den påtvingade sociala delen på jobbet. Alla kan vara trötta men han är dränerad. Jobbar med kontorsrelaterade uppgifter och inget fysiskt. Han kan sitt jobb.

Ensamheten verkar vara hans sätt att ladda. Javisst, men har man familj så håller det inte att isolera sig. Varför är det så ? Det är det jag undrar. Han åkte på kurs i höstas. Han var där med helt främmande människor i fyra dagar. Han kom hem åtta på torsdagskvällen och hann att hälla i sig sju stycken 5.8:or innan halv elva. verkade stressad och stirrig. Sedan drack han hela helgen oavbrutet. Han hatar socialt umgänge och antagligen hade påfrestningen blivit så stor så han var tvungen att fyllna till. Dessutom var han överjävlig i humöret. Hittade ett kvitto i hans byxor när jag skulle tvätta. Han hade då varit och handlat 2 sexpack som han antagligen tröstade sig med på rummet efter kursen. 

Hans beteende är helt och hållet självuppfyllande hela tiden. Och rutinbundet. Förra helgen gick vi på bio med vår yngste. Efteråt var vi (jag och sonen)hungriga och ville sticka och äta lunch. Han blev då ilsk och började gräla om detta så lusten rann av oss. Det första han sedan gör är att ta sin träningsväska och sticka och träna."Ska du träna sa jag" Ja, gymmet stänker om två timmar annars hinner jag inte blev svaret. Antagligen var det därför han inte ville äta. Han gick som en äggsjuk höna på stan.
Han är väldigt rutinbunden.

tack för alla svar.

Diagnos eller inte han får fan lära sig säga saker, som tex ät ni jag vill dra och träna. Man måste inte tjafsa om saker, det är okej att vara olika, men man måste också lära sig tala klarspråk. Då hade ju du och sonen kunnat äta och fortfarande haft en bra dag och han hade kunnat dra och träna utan sura miner från något håll.

Jag laddar mig också ensam och blir stressad som fan när jag umgås för mkt och länge även när jag absolut har trevligt och är med mina vänner som jag ju älskar, jag måste ändå landa och ladda. Jag prioriterar bort umgänge med vännerna, av det enkla skälet att min dotter förtjänar att jag funkar och jag funkar inte om jag är trasig av stress och samtidigt skall vara en aktiv förälder, mkt enkelt val för min del, mina vänner vet och förstår det, för jag har förklarat klart och tydligt hur jag är, just för att andra inte skall ta illa vid sig eller ta det personligt, när de inte är de som är problemet utan jag och hur just jag fungerar.

De där delarna verkar ha gått förbi din man helt, diagnos eller ej. För jag har levt utan diagnos större delen av mitt liv, det är ett nytt fenomen i mitt liv, men långt innan dess hade jag ju listat ut hur jag är och var rakt i kommunikationen gällande detta.