Problemet är att jag flyttade till en annan stad för min sambos skull (för att vi skulle kunna testa att vara tillsammans på riktigt) så det är inte lätt att åka till min familj eller mina vänner, för några sådana har jag inte i närheten.
Jag såg och förstod snabbt att något inte stämde hos de, men nu har det gått över alla gränser.
Det är faktiskt nyttigt för mig att läsa att andra har det som mig, för jag känner mig ensammast i världen! Mina vänner och familj säger att jag ska flytta tillbaka, men det är svårt att lämna barnets andra förälder, ingen av oss vill ju splittra familjen. Alla bråk vi haft har i grunden handlat om sambons familj!
Anonym (been there done that) skrev 2015-06-30 12:57:12 följande:
Jag har varit din sambo. Det låter inte på dig som om din sambo förstår hur sjuk hennes familj är. Det gör man sällan. Som du säger så ser man inte hur stört allting är eftersom man vuxit upp i skiten, aldrig haft normala familjeförebilder och därmed ingenting att jämför med. Det som för andra reflexmässigt ter sig helt sinnessjukt känns för en själv som en liten krusning i sjön.
Tror inte din sambo heller mår bra av att umgås med sin familj. Men att bryta med dem måste komma inifrån henne själv. Och för att hon ska vilja bryta krävs det insikt. Svårt.
Det som du kan göra är att själv bryta med svärfamiljen. Förklara pedagogiskt varför och agera som en god förebild. Och försöka dra in er i ett umgänge med din familj istället om den är normal.
Om det sedan inte fungerar, trots att du bryter med svärfamiljen, är en separation alltid ett alternativ. Du måste tänka på dig själv i första hand och om du inte slipper ifrån konflikterna på något sätt kan en separation vara nödvändigt. En separation kan också fungera som en ögonöppnare för partnern. För det är oftast när saker och ting dras till sin spets och konsekvenserna av ens val och handlingar verkligen blir tydliga som kan leda till förändringar. I mitt fall blev det så. Min oförmåga att välja mitt ex framför min sjuka familj fick till slut mitt ex att ledsna på situationen och gå. Vi försökte senare lappa ihop relationen men det gick tyvärr inte. Därför skulle jag inte rekommendera separation annat än i nödfall om du älskar din partner.
En lösning vore kanske familjeterapi. Det är gratis genom de flesta kommuner. Det kan vara enklare att lösa familjeproblem tillsammans med någon utomstående.
Till sist. Har du pratat med henne någon gång i lugn och ro och förklarat för henne hur du upplever situationen och hur den påverkar dig?
Problemet är att jag flyttade till en annan stad för min sambos skull (för att vi skulle kunna testa att vara tillsammans på riktigt) så det är inte lätt att åka till min familj eller mina vänner, för några sådana har jag inte i närheten.
Jag såg och förstod snabbt att något inte stämde hos de, men nu har det gått över alla gränser.
Det är faktiskt nyttigt för mig att läsa att andra har det som mig, för jag känner mig ensammast i världen! Mina vänner och familj säger att jag ska flytta tillbaka, men det är svårt att lämna barnets andra förälder, ingen av oss vill ju splittra familjen men bråk vi haft har i grunden handlat om sambons familj!
Det är nog det jag är rädd kommer hända, när min sambo väl kommer på detta, så kommer jag att tröttna. Jag är på.god väg.
