Sifferbetyg ställt mot dagens bokstavs-

Alla betyg över F (alltså E, D, C, B och A) är godkända oavsett vad din släkting anser att de olika bokstäverna motsvarar i det gamla (uråldriga) sifferbetygssystemet.

Om jag jämför med kraven på utbildning
När jag sökte till civilingenjörsutbildning så krävdes det minst en trea i matematik och fysik, numera krävs det minst E eller godkänt.
Så jag skulle, utifrån detta, säga att E är som den tidens stark tvåa eller trea. A är betydligt bättre än 5:a
E är en trea eller stark tvåa
D en stark trea eller svag fyra
C en fyra
B en stark fyra eller femma
A femma och högre.

F är en svag tvåa eller etta

Tack för era svar!

Ja det är lite som jag tänkte då. Konstigt att känna sig uråldrig vid en "ringa" ålder av 39 ..

Antar att vissa går lite efter den riktigt gamla A-F skalan då stora A och lilla A var bra och allt under B var dåligt (enligt min mor) (min far fick dock ig i uppförande.. ;)

Man kan egentligen inte alls jämföra dagens system med de gamla sifferbetygen. För det första mättes sifferbetygen mot andras prestationer medan dagens betyg mäts mot i förväg uppsatta mål. Idag KAN alla få högsta betyg rent teoretiskt, med sifferbetygen skulle en vissa procentandel i Sverige ha betyget 5. Vill minnas att betygen 1 och 5 skulle 7% av eleverna ha, betyget 3 45% och resten av eleverna betygen 2 och 4. Idag har eleverna rätt att få veta innan vad de ska kunna för ett visst betyg.

Skulle man ändå göra ett försök till jämförelse skulle jag säga att betyget E är en normal till stark 2:a. D är väl 3:a och betyget c från svag 4. Betyget A och 5 är svåra att jämföra, man mäter helt olika.

Betyget E är alltså fullt godkänt även om det inte är ett starkt betyg. Betyget C är enligt mig ett bra betyg.

Jag jobbar som lärare på högstadiet

Dagens E går att jämföra med en 3:a.

Både ja och nej.
Jag gjorde jämförelse med de kraven man hade för att komma in på en teknisk högskola, civilingenjör.
1980-talet. då ansåg man skulle ha en trea för att fixa det, idag är det godkänt (E), då förutsätter jag att kraven är detsamma att behärska matematiken är detsamma.
Sedan så går det jämföra, i varje fall om man går på natur. För även om man hade det relativa betygssystemet så fanns centralproven som måttstock. Det går dessutom inte jämföra gymnasiet med grundskolan.
Det jag kan säga, som läst samma linje som min son, att grundinnehållet är detsamma, men med högre krav för betygen. Min femma i matte är inget värt med vad som krävs för ett A idag.
Så ska man jämföra, så är de högre betygen svårare att få idag än på min tid.

13,5% fick A på Ma4 2014 så helt omöjligt är det inte. (Skolverket)

Nej, det förvånar mig inte, med tanke på att de är de mest motiverade eleverna som läser matte 4, dvs de på natur och teknikprogrammet. När jag gick så satte man snittgränsen för natur högre, istället för 3, så var det 3,5 som gällde som riksnorm.

E=G=3
C=VG=4
A=MVG=5
mellanbetygen D och B ger +0,5
Omvandlingstabell för gamla snittbetyg till nya meritvärdet finns också på antagning.se

Vilket borde gett drygt 10% med 5a. Dvs ungefär lika lätt att få 5 som A på Ma4 på natur.

Intressant är att på Ma 1 fick 44% E och 6,5% A, alla linjer. Dvs ungefär lika många med A som 5 men betydligt fler med E än 1 och 2. Räknar man in D också blir det 64%, dvs ungefär samma fördelning som på 1,2 och 3.

Men nu läser man även matte 5 på gymnasiet (frivillig kurs) och den ligger över det vi läste på gymnasiet.

Därför jämförde jag med Ma4

Om vi antar att det är ungefär samma urval till N nu dom då samt att själva undervisning inte blivit drastiskt bättre eller sämre så verkar det ungefär lika lätt att få A som 5. Detta baserat på att andelen A är ungefär samma som andelen 5.

En ren gissning inifrån en gymnasieskola men kanske beror fördelningen delvis på att vi lägger ner ganska mkt resurser på att puffa majoriteten över till ett E i Ma1 då den behövs för gymnasieexamen och behörighet till högskola. Enligt gamla siffersystemet räckte det med betyg i ämnet för grundläggande behörighet och för att få sitt slutbetyg.

Betyg C motsvarar en 4 i gamla sifferbetyget och ett VG i det näst äldsta betygsystemet, så det är ett bra betyg.

Betyg C är jämförbart med 4 i det gamla sifferbetyget och med ett VG i det som vi hade tidigare. Så det är ett bra betyg

fast det är inte så "enkelt" som att man bara kan överföra på det viset. 

Dagens betygssystem kräver at tvi lärare tänker på ett annat sätt än med tidigare system, dv vad som ingår i ett visst betyg är inte likadant, så om jag skulle översätta mina egna sifferbetyg jag fick i skolan, är det inte bara att säga att "en 4.a är = C" 

Skolverket jämför rakt av, jag kan inte länka från telefonen men jag har sett jämförelsen på skolverkets hemsida

Jag menade vad betyget är värt i meningen konkurrensen om platser på högskolan. Självklart är betygsskalan inte det enda som förändras i en gymnasiereform. Men konkurrerar jag och en som examinerats i GY11 samma utbildning så måste betygen kunna jämföras, på det vis jag skrev. Vad respektive betyg är värt rent kvalitativt är iofs en intressant diskussion det också, hur innehåll, bedömning och kriterier har förändrats osv. Men en femma är värt ett MVG är värt ett A, när man är intresserad av sitt meritvärde.