Tycker att det du beskriver låter som ätstörning.
Jag tänker på min fru, hon var i en liknande situation som du, när hon var i din ålder. för henne kom sjukdomen krypande, lite saker i taget, till slut så var hon fast i sjukdomstänket. Hon fick inte hjälp förrän vid 26 års ålder och har fått permanenta skador på kroppen på grund av sjukdomen.
Vet att det är svårt att till sig hjälp från andra, vet att det kan kännas som om folk bara tjatar, vet att det inte är lätt att vara ung i denna ålder då samhället hetsar kring hälsa och sådant. Jag skulle rekommendera att antingen snacka med en nära vän eller en kurator som kan hjälpa dig att söka till vårdcentralen. Där kan de hjälpa en vidare till att bli inskriven på en special avdelning som har specialiserat sig på just ätstörningar. Min fru gick där, och jag fick gå på en anhöriggrupp. det var till stor hjälp för oss båda.
Om du känner att det skulle vara jobbigt att gå till vårdcentralen och be om hjälp så kan jag rekommendera föreningen "Frisk & Fri". De som driver det har själva haft ätstörning och är idag friska. de har beslutat att hjälpa andra i samma situation som de varit i.
www.friskfri.se/fa-hjalp/
Rekommenderar en bok av en bra författare. boken har hjälp mycket tycker jag personligen, både för mig och min fru.
"Mattillåtet : praktisk vägledning för dig som har en ätstörning"
finns på många bibliotek.
Ha en bra dag, må glädjen, hoppet och inre lugn komma till dig i överflöd!
