Jag är för stor.

Vet inte om det är relevant men glömde berätta att jag skrev in mig v.10 och senaste mötet hos BM var i v.26

Hon verkar vara en riktig bitch! Vad va det för nån jävla kommentar av henne, blir arg!

Du ska inte banta när du är gravid. Nu vet jag ju inte hur lång du är till dina kg men man ska ju gå upp 10-15kg, jag har fått upp 12hittills (v28).

Får du sånna kommentarer gällande andra saker också?

att bli sugen på något ÄR ju gravidvcravings, det är dock felaktigt att tro att man då genast vet vad man är sugen på. Riktigt så enkelt är det inte.

man "ska" inte alls gå upp x antal kilon i vikt,, en del går ut inte upp i vikt fast dom är gravida och det är oavsett vad man väger från början. Det beror helt på ens egna förutsättningar hurvida man går upp i vikt eller inte. 

du är nog medveten om vad viktökning ger dig som gravid för risker så det behöver jag nog inte säga så mycket om. Men ja det är bra att röra på dig i den takt du klarar av. Hellre 10 min långsam promenad än inte alls. Och ja tänk på vad du äter, du väljer ju att stoppa något i munnen vilket du ju inte behöver. Så där behver du ju hjälp med att tänka om. 

När jag var gravid med sista barnet vägde jag 99 kg vid inskrivningen och jag fick kontakt med en dietist via barnmorskan som gav mig bra och enkla verktyg genom hela graviditeten.  Hon följde mig hela vägen.  Hon hjälpte mig att stå still i vikt. 

Har du ont av foglossning så kan du köpa ett bälte via barnmorskan som ger dig stöd och hjälp och gör det lättare att röra på sig. 

Vill bara tipsa om att cykla brukar vara skönare för kroppen än promenad om du har mycket smärta. Jag är i v 30 och har svårt att gå mer än några hundra meter i stöten men kan cykla en halvtimme utan problem. Lycka till med resten av graviditeten och deppa inte över detta nu!

Jag hade bytt bm omgående!

Först: byt BM
Sen: ta kontakt med dietist. De hjälper inte bara till med viktminskning, utan även livsstil vad gäller mat osv. De kan hjälpa dig att INTE gå upp i vikt

Lycka till :)

Jag gick upp 25 kg vid bägge graviditeterna. Vid den första tjatade bm hela tiden om min vikt, jag blev jätteledsen. Till slut sa min man till henne att sluta tjata. Det hjälpte lite grann. Hennes tjat hjälpt inte alls, jag förstår att hon ville väl men jag hade fullt upp med att ta mig igenom graviditeten (hatar att vara gravid).

Vid den andra graviditeten gick jag upp lika mycket men hade en högre utgångsvikt. Den bm sa ingenting om det. Under den föräldraledigheten tog jag tag i det och gick ner alltihop.

Jag vet inte var jag vill komma men vill bara säga att du är inte ensam. Byt bm om du känner att hon trycker ner dig. Jag bytte inte för på något sätt visste jag att hon hade rätt men också för att jag inte mådde bra och orkade inte ta någon konflikt. Jag ångrar att jag inte bytte när jag ser tillbaka.

Det innebär ju stora risker att vara överviktig vid en graviditet?! BM gör ju bara sitt jobb?

Är du sjukskriven?

Äter du nyttigt?

Först och främst tycker jag du ska begränsa ditt intag.
Ät långsammare kolhydrater, mer protein osv i måltiderna. Försök äta nyttigare mat och ät på fasta tider. 
Ät inte något för att du "blir sugen" och om du absolut måste äta något, ta en morot eller en frukt - hjälper det inte mot suget fortsätt var sugen i stället. 
Suget kommer inte sluta att komma om du hela tiden botar sötsuget med något sött. 

Jag skrev ett svar här tidigare, men denhär appen verkar absolut inte fungera som den ska.

Jag är 173 lång, till den som undrade.

Sen så använder jag mig inte utav kaloriappen nu för att gå ner i vikt, snarare stanna upp lite, samt ha bättre koll på Vad jag äter och hur mycket. Jag tror jag ska kunna klara av det om inte annat.

Jag har förresten inte problem med foglossning, det var mycket jobbigare i v.13-20 ungefär, nu har jag enbart ligamentsmärtor, gör ont, hugger och sliter runtom själva livmodern och vad jag förstått så finns inget bälte som hjälper mot sådant. Men jag går ut och går, försöker gå lite långsamt, men även då kan det göra så ont att jag blir gråtfärdig. Men röra på mig, det ska jag, hur ont det än gör.

Sen att jag äter när jag är sugen beror även på att när jag inte äter, då blir jag rastlös och blir jag rastlös så mår jag så fruktansvärt dåligt att jag får ångest och även gråter, och när det händer så blir jag bara förbannad på mig själv för att jag vet att känslorna är "fejk" och beror på hormonerna.