Aprilbebisar 2015

hej hej :)

Vilket härligt intiativ :)

min dotter Vilda är född den 20 april,

Vi bor nere i södra Skåne, Ystad.

Vilda är vårt första barn, förrutom våra två katter :)

Jag började att amma men trivdes inte alls med de så jag pumpar på heltid och tycker de funkar jätte bra, då kan sambon också få den kontakten med henne, även farmor/mormor och liknande :)

Vilda sover Också väldigt mycket på natten, hon brukar somna vid 9-10 på kvällen och vaknar vid 6-7 på morgonen så hon brukar sova 9 timmar, sen käkar hon och sen somnar hon igen sen går vi upp vid 9-10, så denna mamman är jätte nöjd med en sån snäll bebis :) hon är nu 58 lång och väger 5590g så hon växer som hon ska :)

Hej hej!

Har också spanat efter en sådan här tråd då jag inte var så aktiv under graviditeten här på familjeliv.

Min dotter heter Mathilda och är född den sista mars (bf var 4/4) så hoppas att det är ok att vara med här ändå! Första barnet för mig och min man.

Vi bor på västkusten i ett litet fiskesamhälle i norra Bohuslän (som nu invaderas av sommargäster).

Jag helammar men det har varit mycket gråt, sår, svamp, prestationsångest etc. Nu tar jag en vecka i taget och nu känner jag att det får fungera så länge det går... Hon är ju över 3 månader nu så tycker jag har kämpat så skulle det inte fungera fortsättningsvis så blir det ersättning. Brukar väga henne varje vecka (vi kan väga själva på BVC drop in) och utgå ifrån det. Vi kämpar med våra minst 100g i veckan...

Hon vägde 3150g när hon föddes och var 50cm lång. Nu på tremånaders kontrollen i veckan vägde hon precis under 4800g och var 60cm lång.

Hon sover också bra på nätterna. Brukar somna för natten runt 20 och sova till 10 på morgonen med endast uppvak för mat. Ibland kan hon sova upp mot 7h annars ligger det på 3-4h mellan amningarna.

Jag tror vi haft en mycket lätt resa då vår tjej gillar att sova och har gjort det sedan dag ett. Hon har haft perioder med kvällsoro som kommer och går men var som värst mellan 3-6 veckors ålder...

Kul om vi kan följas åt här!

Hej på er! Vart lite seg med att svara. Kul om vi kan följas åt. Jag ska svara lite längre imorgon. Har läst och har lite respons att komma med :)

Hej! :)

Jag bor i stockholm med min make. Det är vårt första barn.

Min son är född den 8 april, bf var 11 april.

Han vägde 3300 kg när han föddes och var 53 cm lång. Nu på 3 månaderskontrollen vägde han 6600 kg och är 64 cm lång.

Jag har helammat i två månader (med mycket gråt och sår) men tyckte att han inte blev mätt så nu delammar jag och ger ersättning ibland.

Han sover jättebra på nätterna. Han sover kl 22 vaknar mellan kl 5-7 jag ammar o han somnar igen till 9 o jag ammar och han sover igen till 12. Han älskar att sova :D men på dagen efter kl 12 brukar han vara vaken länge.

Han älskar att ligga i vagnen han somnar direkt när jag går ut med honom. Han är en jätteglad, aktiv och lugn kille älskar att gosa o leka i babygymmet. Han har nästan aldrig haft magknip bara enstaka gånger.

Hej igen! Tack för att ni delar med er. Det här med amning var verkligen tuffare än jag väntat mig. Förstår verkligen dem som inte vill amma alls. Visst ger många upp tidigt, men att må bra som mamma tror jag är det bästa man kan ge sitt barn. Och om amningen skapar så mycket ångest så är ju frågan om den är värt det. För mig blev det en vändning från att innan jag fick Viggo var min inställning att jag ville amma men att det inte var hela världen om det inte fungerade, till att jag verkligen ville att det skulle funka. Det hade vart en stor sorg för mig att behöva lägga ner den. Kände efter någon vecka att jag verkligen ville ha den närheten med min son. Missförstå mig inte nu, det går att få precis samma band till sitt barn genom flaskmatning! Men stundtals var det mysigt att amma även om det var kämpigt.

Förstår helt att du som kämpat med amningen i över tre månader och inte tycker att det fungerar så bra överväger att sluta. Jag hade nog haft samma tankar. Och när kan man egentligen säga att man har en "väl fungerande amning"? (Som bm på Mvc uttryckte det). Tycker fortfarande att det kan vara lite knöligt vissa dagar. Men nu är det övervägande mysigt och därför vill jag fortsätta.

Spännande att se hur olika fort barnen växer utifrån födselvikt! Det måste vara tufft att oroa sig för viktökningen inför BVC-besöken. Om det är till någon tröst så var min lillasyster väldigt liten och växte dåligt första året. Hon vägde in på 7kg vid ett-årskontrollen och hon är både normallång och normalviktig idag. En klen tröst kanske när man är mitt i det, men jag tror att det (oftast) jämnar ut sig i längden.

Vad lika våra barn är vad gäller nattsömnen! Har era sovit så bra hela tiden eller har det ändrats med tiden? Viggo började sova bra för ca två veckor sedan. Det beror på vad man menar med bra! Jag tror att många tycker att det är lyxigt att bara amma en gång på natten (vilket han gjort sen han var tre-fyra veckor gammal). Nu behöver han oftast inte äta alls på natten utan först framåt 7 på morgonen. Ibland lyfter jag över honom i vår säng och ammar honom halvt i sömnen vid 4-5 på morgonen (om mina bröst håller på att sprängas) ;)

Det här med smakportioner - när tänker ni börja testa? Jag är så kluven.. Vill helamma åtminstone sex månader, men BVC vill ju att man introducerar gluten för att motverka intolerans. Jag är jätte anti gluten egentligen och vill helst inte ge Viggo välling. Var och en gör som de vill, men jag ser ingen anledning att "vänja" hans lilla mage vid gluten så tidigt. Kommer att servera glutenfritt hemma så långt det går och sen får han äta det som serveras på förskolan och hemma hos andra. Vågar knappt ta upp detta till diskussion eftersom välling är en sådan norm idag. Jag menar inte att det är fel att ge barnen det, utan berättar bara hur jag/vi känner för detta. Vad säger ni, är det fel av mig att inte vilja ge honom gluten?

Hur ser era planer ut för föräldraledigheten? Hur länge planerar ni att vara hemma? Ska er partner vara hemma något? Hur tänker ni kring inskolning på förskola?

Denna ständiga fråga om vad som är rätt och fel när det gäller att ta hand om sitt barn! Inte är det lätt inte.. ;)

Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om amning. Såhär i efterhand var det inget jag reflekterat över innan eller under graviditeten. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om barn men hade egentligen bara en "nära" (mitt brorsbarn) som jag suttit med när han ammades. Vi gick ju på föräldrakurs en dag där man fick se en film om amning. Det jag kommer ihåg från den var att det var en mamma som satt i soffan och ammade och mannen städade, handlade och lagade mat. Sedan kunde mannen gulla med barnet när det var mätt men skulle så fort de visade tecken på hunger tillbaka till mamman... Efter den kursen tänkte jag inget på amning förrän när jag var i vecka 38. Då frågade min barnmorska på ett vanligt besök om jag hade tänkt amma. Jag kände mig som ett frågetecken och stammade fram "öh ja det hade jag nog tänkt, om det fungerar?". Det var först då det gick upp för mig att vissa avstår amningen redan från dag ett. Jag tänkte inte mer på amning efter det heller och tog inte reda på varför vissa väljer eller inte kan amma... För mig var det liksom helt självklart eftersom för den enda "nära" bebis (min brorson) hade amningen fungerat bra för. Även mina två närmsta vänner med barn hade amningen fungerat klockrent, sa dem i alla fall.

Vi fick nog tyvärr en liten dålig start redan på förlossningen och BB. Jag hade en snabb slutdel på förlossningen då jag gick från 5 cm till att hon var ute på 40 minuter. Jag hängde inte med alls och kvicknade till kanske 10-15 minuter efter att hon var ute och minns tyvärr inte när hon lades upp på mitt bröst... Sedan strulade tyvärr amningen redan på BB och hon fick lågt blodsocker så det var vägning innan varje amning och hade hon inte fått i sig tillräckligt så skulle vi ge ersättning. Redan där fallerade mitt självförtroende och jag kände mig osäker på amningen. Vi var kvar på BB i fem dagar och det var egentligen först hemma på BVC som vi fått bäst hjälp. Sedan följde sår, svamp osv.

Nu börjar jag faktiskt få lite kläm på det. Och (peppar, peppar) så har amningen fungerat väldigt bra det senaste. Jag har inte vägt henne denna veckan men tänkte gå nästa vecka och kolla. Jag upplever att jag har mycket mer mjölk och hon verkar väldigt nöjd. Har även börjat få lite kläm på tillväxtfaser då jag märker att hon vill amma oftare dygnet runt.

Jag hade nog lite fel inställning i början då jag blev stressad då hon ville amma ofta och jag upplevde mina bröst som tomma... Då försökte jag hala ut på det så brösten skulle hinna fyllas på. Ammade samma bröst två ggr så det andra skulle hinna fyllas på. Varje kväll var ångestladdad då jag bara tänkt "ska vi klara oss från ersättning ikväll". För jag hade ju läst börjar man med ersättning minskar mjölkproduktionen. Det bästa är att amma, amma, amma osv om du vill öka produktionen.

Nu hade det nog inte varit hela världen om vi hade fått ge ersättning men jag kan (i alla fall ikväll) känna mig lite stolt att jag har kämpat. Jag har stor respekt och förstår dem som inte kan eller vill amma. Jag hoppas att det fungerar ett par månader till för oss men som jag sagt tidigare ser jag det inte som hela världen längre. För jag har förstått att det inte är självklart att helamma då det i min föräldrakurs ( förstföderskor 10 st) är vi bara två stycken som helammar idag... Då är våran dotter född först.

Det blev ett långt inlägg om amning, (nästan en hel roman ).