Han vill ha barnet varannan vecka

Ingen risk! Finns inte en domstol familjerätt el liknande instans som skulle rekommendera eller dumma för varannan veckas boende för ett så litet barn. Man brukar säga en natts övernattning per år barnet är.

Men om nu får till en mycket bra samarbete där pappan träffar barnet ofta - helst flera gånger i veckan så kan ni ha delat boende vid kanske två år eller så. Men småbarn ska ha sitt huvudsakliga boende på ett ställe!

Varannan vecka rekommenderas inte av familjerätten före 3 års ålder med tanke på barnets minne av anknytningspersonerna.

Vi separerade vid drygt året och då rekommenderades det att pappan träffade barnet några timmar flera gånger i veckan.

Så ett smart drag är att ni bokar ett samarbetssamtal med familjerätten och diskuterar frågan med dem. De är visserligen bara rådgivande, men har barnets behov i fokus, om ni har svårt att diskutera utan att bli för känslomässiga.

Sedan är ju frågan hur ni tänkt till med föräldraledigheten, det påverkar ju också kommande umgänge. En del har ju dagumgänget hos den ena och natten hos den andra för att träffa båda mesta möjliga (efter avslutad amning om jag fattat trådarna rätt hur de åtminstone tänkt). Att en liten bebis inte ska träffa den andra föräldern på en hel vecka känns helt befängt. Däremot kan ni ju efter året tidigast ha 1-2 dagar på varje ställe, om barnet är riktigt tryggt med båda föräldrarna.

Skulle vi separera med vår 2-åring idag, så skulle det nog fungera med någon/några nätter på varje ställe, men barnet skulle definitivt fråga efter den frånvarande föräldern. Sambon var nyligen på övning med 3 nätter borta och då hade vi telefonkontakt varje dag och han skickade en bild på var han bodde i tält. Jag har fått för mig att barnet får ett mer fungerande minne när det blir verbalt. Vår dotter kan upprepa en mening om flera händelser som inträffade för flera veckor sedan, men kanske fungerar det på samma sätt som de lär sig en bit av en sång.

Tack för svar, det lugnade mig en aning. Jag läste detta för ett par timmar sen och pratade nyss med honom om detta, och det stämmer ABSOLUT INTE (enligt honom) för han har minsann pratat med socialen och jag helt klart bara fel i det jag säger. Han har all rätt att ha barnet varannan vecka precis när han vill och detta anser även socialen (säger han)... Det är väldigt svårt att resonera med honom om just detta, tråkigt för i andra frågor om barnet så kommer vi bra överens. Och skulle jag, som nu, nämna ordet "familjerätten" eller något annat rättsligt ord så går han i taket och ska begära ensam vårdnad. Blir så trött... Har liksom svårt att njuta av graviditeten och glädjas åt att jag ska få en liten bebis.

Finns inte en chans att han får igenom något sådant. Se för 17 till att INTE skriva på för gemensam vårdnad när barnet föds. Så länge du har ensam vårdnad och ingen dom finns så bestämmer du allt. Och en umgängesdom tar tid att få. Givetvis ska du aldrig hindra pappa från att träffa barnet, ju mer ju bättre såklart. Men om man tror det är okej med vv för en lite bebis måste man ju vara i princip helt obegåvad.

Observera att familjerätten är ingen rättslig instans alls, utan en rådgivande instans för föräldrar som behöver samarbetssamtal.

Så länge ni inte är gifta har pappan ingen rätt till barnet alls per automatik. Din bm kommer informera dig om att ni måste kontakta kommunen (olika instanser i olika kommuner)  för att pappan först ska erkänna faderskapet på ett papper och ett annat för att ni ska ha gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad innebär att båda måste skriva under när barnet ska välja vårdcentral, förskoleplats, skola o s v. 

Genom faderskapet har pappan rätt till umgänge, så det har inte så mycket med gemensam vårdnad att göra. Dessutom innebär det att han är skyldig att betala underhåll så länge ni inte har 50% av nätterna hos vardera förälder.

Så länge inget papper är påskrivet om vårdnad har du rätt till alla föräldradagar och namnvalet till Skattemyndigheten ligger helt hos dig om jag inte minns fel.

Så ett tips är att läsa på om vårdnad och umgänge och även kontakta familjerätten för ett eget samtal först, så behöver du inte ta några onödiga diskussioner där han påstår sig ha pratat med socialen och tycker sig veta mer/bättre. Ibland hänger socialen och familjerätten ihop tror jag, men hos oss är de två olika instanser som dock kan samarbeta om behovet uppstår. Socialen dyker ju upp först om en allvarlig orosanmälan görs och en utredning behöver göras. Även socialens uppgjorda planer kan brytas utan problem, det är först om det går till tingsrätten och det blir en dom, som det blir bindande.

Så försök ha is i magen. Fungerar det inte att prata med pappan just nu så vänta ett tag. Jag antar att du har ett tag kvar tills det är dags och rättvisebehovet från hans sida hinner lägga sig. Ett tips är ju annars att han följer med till bm vissa gånger och att du innan bett henne om hjälp att berätta för honom vad som är bäst för barnet genom att du tar upp din oro. Likaså kommer ni kunna få stöttning från bvc sedan. Förhoppningsvis kommer allt hinna lägga sig till födseln.

Faderskapet har inte något med automatisk rätt till umgänge alls.

Det här står om umgänge på Höglandets familjerätts hemsida.
Umgänge

Föräldrabalkens regler bygger på tanken att barn har behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om föräldrarna inte lever tillsammans.

Utgångspunkten för umgängesrätten är att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos. Det finns inga lagregler som säger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad.

För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen lite och ofta och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande. Man bör tänka på barnets anknytning till umgängesföräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att ha en god känslomässig anknytning till umgängesföräldern, så att barnets trygghetskänsla inte blir störd vid umgänget.

Befarar man att barnet kan komma att ta någon form av fysisk eller psykisk skada bör umgänget förhindras. Barnet skall till exempel inte behöva umgås med en förälder i en miljö där det missbrukas alkohol eller narkotika.

Hänsyn skall tas till barnets egen inställning. Här betonas att boföräldern har ett ansvar att uppmuntra barnet att besöka umgängesföräldern och att inte motverka ett umgänge genom att underblåsa en mer eller mindre tillfällig viljeyttring från barnets sida.

Boföräldern har ansvar för att barnets behov av att umgås med umgängesföräldern tillgodoses så långt det är möjligt. I takt med barnets mognad bör man dock ta allt större hänsyn till dess egen inställning i umgängesfrågan.

En viktig faktor är också föräldrarnas förhållande till varandra. Om umgänget skapar alltför stora konflikter mellan föräldrarna kan barnet ta skada. Man måste då väga barnets behov och intresse av umgänge mot dess behov av trygga uppväxtförhållanden.

Barn har rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Är föräldrakonflikten djup kan socialtjänsten tillsätta en kontaktperson som medverkar vid hämtning/lämning och/eller finns med under umgänget.

Föräldrar som är överens kan reglera frågor om umgänge genom avtal som godkänts av socialnämnden. För att godkänna ett avtal krävs att det är för barnets bästa. Avtalet blir efter godkännande juridiskt bindande på samma vis som en dom.

När ett barn har sitt huvudsakliga boende hos ena föräldern, kan de avtala om hur och när barnet skall umgås med den andre.

Men det krävs heller inte gemensam vårdnad för att BARNET ska ha rätt till umgänge ...

Ett dilemma med gemensam vårdnad kan vara om boendeföräldern vill/behöver flytta med barnet då den andre vårdnadshavarens underskrift behövs.

[quote=75487622][quote-nick]mammalovis skrev 2015-07-02 21:53:11 följande:[/quote-nick]Men det krävs heller inte gemensam vårdnad för att BARNET ska ha rätt till umgänge ...[

Den eller de som har vårdnaden är skyldig att fatta beslut i enlighet med barnets bästa, som exempelvis att möjliggöra tätt umgänge med en normal förälder som inte är skadlig för barnet. Om man fattar dåliga beslut, förhindrar umgänge som skulle gagna barnet så ligger det en givetvis i last vid en vårdnadstvis där ärendet ska avgöras juridiskt. Men faderskapet i sig, innebär inte någon juridisk rätt eller skyldighet till umgänge. Faderskap är endast ett erkännande av just faderskapet inget annat.

Korta men täta umgängen är det som rekomenderas för så små barn, gärna flera gånger i veckan och från början med dig närvarande. Vet inte om ni ska på samarbetsamtal men ska ni det så ha gärna med dig ett eget förslag tex "mån, ons, fre 2 timmar/gång" eller dyl. Det visar på att du är den som vill samarbeta och även utgår från barnets bästa.

Kom ihåg att om ni skriver genensam vårdnad har pappan lika stor rätt som dig att bestämma. Han kan exempelvis ta hem barnet och bestämma att barnet nu ska bo hos honom utan att begå något juridiskt fel. Med tanke på att pappan tillskillnad från dig TS, verkar ha extremt lite insikt omkring bebisars behov så är det bäst att du blir ensam vårdnadshavare och vill han annat får det avgöras i rätten och då har barnet i alla fall blivit liiite äldre.

Är ni gifta?
Annars har du ensam vårdnad och då får han bara umgänge till en början. Korta stunder ofta tex en till två timmar om dagen där du ska vara med. Sedan kan det utökas när barnet äter fast föda till halvdagar och senare någon dag i veckan där även barnet sover över tex han träffar barnet några timmar på dagtid måndag och onsdag och sedan sover barnet över fredag till lördag.

Men har ni gemensam vårdnad kan han ta barnet från dag ett och knyta barnet till sig och då anses inte du vara den primära anknytningspersonen till barnet utan han samt att ni får dela på föräldrardagarna. Skriver du INTE på för delad vårdnad utan du har ensam så får du ALLA 480 dagarna själv.

Precis. Skriv inte under gemensam vårdnad!!!

Tre år har jag också hört angående när barnet kan börja bo vv.

Ring själv familjeenheten och fråga vad som gäller.

Om han själv varit i kontakt med socialtjänsten så är familjerätten i princip samma sak. Där jobbar socionomer och de hjälper till att skriva överenskommelser mellan vårdnadshavare. Hjälper inte det så ansöker en om stämning i tingsrätten.

Ni behöver också bestämma var barnet ska vara mantalsskriven om ni har gemensam vårdnad. Jag är osäker på hur det är med barnbidraget om ni har gemensam vårdnad, om det delas automatiskt numera eller det är att den andre föräldern kan begära det, men det kan säkert någon annan svara på.

Kolla även upp reglerna för bostadsbidrag.

Då vi snart väntar smått själva gick jag in och läste på. Tydligen så delas barnbidraget automatiskt vid gemensam vårdnad, men att den ena föräldern kan begära att få hela om barnet bor mest där.

Känns lite konstigt då vi har ett barn gemensamt sedan innan och jag får barnbidraget då jag har ansvar för klädinköp mm.

Håller med om vad andra har skrivit. Skriv inte på för gemensam vårdnad. Det är bra att han vill vara delaktig men inte varannan vecka än på några år. Jag har även läst om flera separerade föräldrar här på fl där pappan egentligen inte alls visat sig vara särskilt engagerad men detta med vårdnad och därmed hälften av föräldradagarna har varit ett sätt att jävlas med mamman som sedan fått slut på dagar utan att pappan kunnat tvingas att ta ut sina dagar innan barnet kunnat börja på förskola.

Kan bli mycket komplicerat så ring du familjerätten själv först och hör vad de säger. Du kan ju även se om du hittar numret till soc och se vad de säger och huruvida han faktiskt vsrit i kontakt med dem. Det är kanske 50/50 att han bluffar.