Ni utan barn: Kan ni bli avundsjuk på era vänner som har barn?

Händer väl att jag önskar att jag hade det livet. Men samtidigt är jag ändå nöjd med vad livet bringat mig, även om det nu skulle innebär att jag själv kan vara steril (vilket jag tror att jag är). Jag glädjs oerhört mycket för mina vänners skull och deltar gärna i bebisprat när de känner behovet av det. Och är det så att de vill ha barnvakt så finns jag här. 

Jag skulle aldrig välja bort någon bara för att de råkar ha småttingar :D

Nej jag blir aldrig avundsjuk.

Jag väljer bort att umgås med personer som har barn för jag riktigt avskyr, hatar ungar och hoppas, hoppas att jag aldrig blir full, drogad och nerslagen nog att bli gravid.

Men så hjälper det att jag aldrig har velat ha något förhållande eller sex alls :P

Absolut inte avundsjuk känslan att komma hem efter ett besök hos en barnfamilj är fantastisk. Vi slänger oss i soffan och bara fy fan va skönt att vi inte har några haha

Nej, aldrig någonsin - däremot händer det att jag tycker synd om dem, men det är ju deras val, så förhoppningsvis anser iaf de själva att de får ut något positivt av skiten.

Ja visst kan jag bli det.

"Erkänna", det är ju sällan frågan dyker upp på det sättet.

Jag väljer inte bort vänner med barn och kommer själv skaffa i framtiden.

När jag blev mormor.

Så var det några kvinnor i min ålder utan barn. Som kände lite ånger över att de inte kunde bli farmor/mormor

Nej, är inte avundsjuk.

Väljer inte riktigt bort vänner med barn, än iaf, men dom är inte så roliga att umgås med när barnen är med och jag umgås mer med dom när de är barnfria (tycker själv inte om barn och dom går mig verkligen på nerverna). Och det är tråkigt när det ska pratas barn och man inte har några själv att prata om, och inte lär ha några ever heller. Man känner sig lite utanför ibland också..

Nu kanske jag är fel person att svara då jag har barn.. Men innan jag blev gravid kände jag aldrig någon avundsjuka. Tvärtom, jag tyckte det var skönt att slippa att ha barn runt mig dygnet runt så som mina syskon och vänner hade det. Jag tyckte tom synd om personer som var gravida för att de snart skulle ha en smärtsam förlossning och därefter blöda flera veckor och inte få sova ordentligt på evigheter.

Nu när jag har fått barn tycker jag det är toppen. Jag mår bra och har aldrig skrattat så mycket som nu. Men när jag ser mig själv på bild syns det ändå att något har hänt. Jag saknar det där lystern jag hade innan jag fick barn. Jag förstår om barnlösa inte blir avundsjuka på mig samtidigt längtar jag efter fler :)

Kan bli lite avundsjuk, men tänker att min tid kommer när det passar oss bättre. Känns rätt bra att inte vara först i vänkretsen att få barn också, samtidigt som jag knappast kommer vara sist heller. =)

Kan bli fruktansvärt avundsjuk, hade gjort vad som helst för att kunna bli mamma. Försöker att inte välja bort de vänner som har barn men vissa dagar orkar jag helt enkelt inte, blir för ledsen.

Nej verkligen inte, det finns absolut inget att vara avundsjuk. Både jag och min fru är hur nöjda som helst att inte några barn och kommer heller aldrig skaffa.

Jorå, det händer att jag...inte blir avundsjuk precis, men ja, något åt det hållet iaf.
Det har liksom inte blivit av för min del. Tyvärr.
Nu närmar jag mig 40 och då känns det försent. - Alltså, jag, personligen, anser det vara försent.
Dock har jag inga problem att umgås med barnfamiljer. Förmodligen för att jag har accepterat mitt eget liv.

Hur menar du TS? Många ofrivilligt barnlösa kan lätt bli avundsjuka och det förstår jag och det är inget konstigt. Kanske väljer de bort att umgås med folk med barn för att de mår för dåligt?
De som är lyckligt barnfria är ju inte avundsjuka såklart. Men de kan också välja bort folk med barn, av olika skäl.

Jag vill inte ha barn, varför skulle jag vara avundsjuk på något jag inte vill ha?

Jag blir inte avundsjuk. Det kan vara kul att umgås med andras barn men jag är inte så barnkär och när vi kommer hem är det skönt att få sätta sig i sin snygga dyra soffa som inte är halvt sönderhoppad eller nerkladdad. 

Nu har jag ungar (vuxna sådana) men nej jag var aldrig avundsjuk , tvärtom ,Så roliga tycker jag inte dom är .. 

Min bästa vän bröt med mig när jag fick barn. Hon ville så gärna ha egna barn men kunde inte och då blev det för jobbigt att träffa mina. Jättesorgligt. Vi har inte träffats på 3 år. Hon skriver ett mail ibland att hon saknar mig men att hon fortfarande inte kan ses då det gör för ont.

Jag kan bli avundsjuk på vänner och min bror som har barn. Men jag säger inte det till dom och väljer inte bort att umgås med dom. Fast det är jobbigt för min biologiska klocka ticka högre och högre men jag och min fästman har valt att inte skaffa barn av olika anledningar.