Sent tal

Har hört att barn i flerspråkiga familjer utvecklar talet sent men att det släpper sedan och inte har någon negativ effekt på lång sikt. Snarare tvärtom att de blir mer språkligt intelligenta än sina jämnåriga senare.

Har ni kontakt med logoped? 

Tycker inte du ska oroa dig än. Jag bor utomlands och min son är 2-spåkig. Många av mina svenska kompisar här har barn som dagligen hör 2-4 språk i hemmet och på dagis/skola. Det är vanligt att barn med flera språk är lite sena i starten men de kommer ikapp sen och har då fördelen att kunna flera språk.

 

Det är först nu min 3,5-åring börjar prata rent. Vi är också flerspråkiga, men i hennes fall beror det snarare på en tuff start i livet, så annat hade högre prio för henne.

Gick hos logoped i ett år, men tycker inte att det gav något.

Oroa dig inte :)

Min systerdotter har haft sådana problem. Dagis och BVC ville skämta bort det men föräldrarna kände igen problemen från ett äldre barn där man inte gjort något åt saken och som senare haft problem i skolan, så de begärde logopedbedömning och flickan hade mycket riktigt en påtaglig talförsening sett till åldern. De fick hjälp med råd och aktivitetspaket avpassade för att stimulera talutvecklingen (lämpliga böcker, spel etc) och det har haft positiv effekt. Hur det sedan utvecklar sig i högre ålder lär visa sig. Barnens pappa hade också en försenad talutveckling. Hos honom kom den iofs ifatt så småningom "av sig själv" men tyvärr kom han efter under de första skolåren vilket präglade skolgången.

Oavsett om ni väljer att utreda eller inte är sådan stimulans och förhållningssätt att rekommendera, vare sig språkutvecklingen "bara" är försenad eller det finns någon problematik bakom. T ex i Halland har man jobbat med att ta fram lämpligt material:
http://www.regionhalland.se/kultur/projekt-och-stod/radgivning/sprak-kedjan/for-foraldrar/
http://www.regionhalland.se/PageFiles/43585/sprak-kedjan-astrid-rapport-halland-slutversion.pdf

Helt krasst kan det ocks vara idé att kontrollera om man har en vettig barnförsäkring innan man söker ev hjälp; vid misstänkta neuropsykiatriska svårigheter är chansen att få en vettig försäkring inte stora.

Tvåspråkiga barn är något senare men det handlar om månader, inte om år. Mina barn är själva tvåspråkiga. Min dotter var "genomsnittlig", min son sade knappast något före två års ålder men kom igång sedan. I TS fall handlar det dock om ett barn långt över den ålder där barn (även flerspråkiga) brukar kunna kombinera ord.
Det är möjligt att flickan kommer ikapp så småningom naturligt men det verkar dumt att bara ignorera den försenade språkutvecklingen när det finns sätt att stimulera den.

TS: Jag antar att ni kollat det grundläggande, d vs hörsel?

Det är alltid bra att vända sig till professionen. Språket är komplext och det är bra att veta vari svårigheten ligger.

Min äldsta son var sen med talet. Vi fick tjata oss till remiss från BVC. Fick tid när han var 3,5 år. För hans del handlade det enbart om en uttalsförsening. Inga språkliga svårigheter för övrigt. Det är ju rätt väsentligt just för hur man bemöter och hjälper sitt barn. Han lärde sig exempelvis läsa mycket tidigt (när han nyligen fyllt 3 år), men eftersom han knappt sa något och det han sa var otydligt så behandlade många som inte kände honom som mindre vetande. Talade extremt enkelt, övertydligt och högt med honom. "Titta, en BIIIL. En BLÅÅÅ BIIIIL." En pojke som då kunde läsa, hade koll på solsystemet, kände igen många olika fåglar och växter och som börjat lära sig klockan . Vi gick ett par år hos logoped för att jobba med just uttalet. Han hade t.ex. inga bakre ljud alls förrän han var 5. idag är han 7,5 och pratar mer än mycket. Fortfarande ett orent s-ljud, men långt framme i skolan på alla sätt och vis.

Min mellanson var tidig med talet, men inte alls lika tidig språkligt för övrigt. Idag när han är 6 blir han verbalt överkörd av sin sen-talande storebror. Ja, det har han blivit länge. Även när storebror inte sa så mycket så var det han sa slagkraftigt . Mellansonen stammar dock, så har kontakt med logoped pga det.

Min yngsta kommer vi med största sannolikhet också att få träffa logoped med. Han har fyllt 2 år och säger nästan ingenting alls. Om man är riktigt generös i tolkningen så säger ha 8-10 ord. En hel del likheter med sin äldsta bror....han har heller inga bakre ljud alls. Har begärt extra koll vid 2,5 år och kommer då att be om remiss till logoped. Språket är som sagt komplext och jag vill veta vari svårigheten ligger så att vi inte missar något väsentligt. Det är bra att vara tidig med hjälp som behövs. Han förstår och hör bra, men vill ändå vara på säkra sidan och få in en fot i systemet. Det är ofta rätt långa köer till logopedmottagningarna

Flerspråkiga barn tenderar att vara lite senare med talet men kommer ikapp innan skolåldern. Ditt barn känns dock lite väl sen och skulle förmodligen kolla upp det. Det är bättre för språkutvecklingen att få hjälp med det tidigt om man har problem.

Tips. Alla talar konsekvent samma språk till barnet. Läsa och sjunga mycket. Ramsor är mycket bra. Minimera tv-tittandet (eftersom tv hämmar språkutvecklingen) och umgås och prata mycket med barnet. Barns språk utvecklas nämligen av kommunikation med lyhörda vuxna.

Bullcrap att TV hämmar språket, om något så har det hjälpt mitt barn. Och nej de behöver inte prata samma språk med barnet -_-

Tja, det beror väl på. TV är bättre än ingen språklig stimulans alls. Däremot är språklig stimulans av en verklig människa bättre än TV.

Så du kan kan nog ha rätt. Om du inte orkade prata med ditt barn själv var det bra att du satte barnet framför en TV i alla fall.

Nädå, var mycket stimulans från många håll, tror mer det handlar om VAD de tittar på än tittandet i sig.

Nej, forskningen visar på att verklig kommunikation stimulerar språkutvecklingen mer än TV. Mer TV-tittande brukar innebära mindre kommunikation med föräldrar och andra vuxna och därmed sämre språkutveckling. Kanske är ditt barn speciellt men så är det för de flesta andra barn i alla fall. De utvecklas språkligt bättre av att umgås med sina föräldrar än att titta på TV.

Vad jag vet saknas stöd för att det skulle underlätta språkutvecklingen att tala bara ett språk med barnet, åtminstone när det handlar om barn som inte har gravare neuropsykiatriska problem.

Sedan kan det ju ha andra nackdelar när någon i vamiljen talar något annat än sitt modersmål med barnet (eller båda föräldrar i de fall man saknar gemensamt språk och valt språket i det land man bor för att tala med både varandra och barnen). Tycker själv det är lite nedslående när t ex personer här i Sverige som enbart talar svenska har brister i språkkänslan eller ibland i uttalet som de lärt in av utländska föräldrar som talat svenska med dem.

Vart har jag sagt att TV stimulerar mer än tvåvägskommunikation? Det enda jag sa emot var att det skulle hämma.