Föräldrar till barn med autism, kan ni ge mig lite hopp?

Hej!

Jag har inte barn med autism men jag har jobbat med flertalet autistiska barn under ca 5 år. från Asperger till den (även den) gamla benämningen "infantil autism".

Att bedöma hur pass autistisk din som kommer att bli är ungefär som att bedöma hur långt ett snöre är. Alla barn med autism utvecklas olika och olika fort precis som vanliga barn. Autism kan avta och fortlöpa under barnets utveckling g. Nu har jag inget att gå på då din son bara är 3 år och då är det svårt även för psykologer att sätta diagnosen autism. Oavsett vad din som får för diagnos så kommer han utvecklas precis som alla andra barn i sin egen takt och kommer att klara av vardagsaktiviteter olika beroende på utveckling.

Det man bör ha i åtanke är att idag då man sätter diagnoser efter DSM:5 är att Asperger syndrom även är inräknat i autismspektrat. Dvs. Din son kan bli nästintill en helt full fungerande vuxen människa med jobb, familj, hus osv. Om man tar sin egen skolklass så har man oftast haft minst en som har legat i eller på gränsen av spektrat.

Barn med autism är individer med heelt egna liv och alla autister jag träffat/jobbat med har haft väldigt olika problem. Jag tar för givet att du redan läst det mesta om autism och vad det innebär för den som har syndromet, tvång, ritualer, favoritintressen osv. Men det är oftast där det märkbart skiljer sig mot andra barn. När de blir lite äldre märker man skillnad på dem sociala biten, då en autist (oftast) inte har så mycket utbyte av andras känslor/tankar då de inte hat mentaliseringsförmågan.

Mitt tips till dig är att behandla ditt barn precis som vilket barn som helst. Ta hänsyn till återkommande specialintressen och se till att ha tydliga och raka rutiner för dagarna (ex. Frukost, lunch, middag, läggning.) alltså att man har samma tider, samma plats vid matbordet, man gör lika före sängdags, frukost.

Det du däremot ska försöka undvika är att ta strider när barnet är inne i rutiner och försök till att göra nya saker för snabbt. Detr dom saker som bränner ut föräldrar till autister.

Hoppas du orkar lösa min bibel, men jag vill bara hjälpa.

Håller med ovanstående om att det är svårt att säga då alla är individer. Jag har en 7-årig son som varken har utbrott eller är särskilt rutinbunden, och det var likadant när han var liten. Han behöver rutiner och veta vad som händer, men får inga utbrott om det blir ändringar.

Den skillnad vi märkt sen han var tre är stor, men till det bättre. Han har lättare socialt nu och kan kommunicera lättare.

Tack så hemskt mycket för era svar! Det känns bättre nu. Hur det än är så är han vår lilla spjuver och vi kommer att göra allt för honom. Än så länge är han en nöjd och glad kille och nästan den lättsammaste av barnen så en autismdiagnos behöver kanske inte innebära en helt kaosartad vardag. Tenderar att vara lite dramatisk och se det negativa i detta nya känner jag. Tack igen!