• Anonym (Kaffedraken)

    pappan till barnen pratar skit om mig och min familj...

    Jag och pappan till mina barn separerade i december. Det har varit väldigt jobbigt eftersom han går och pratar med barnen som att de vore vuxna, han går och snackar skit om mig, min bästa vän och hennes barn som mina barn tycker väldigt mycket om. Han pratar även illa om min mamma och pappa till barnen. det kan även vara fula ord inblandade. min äldsta flicka vill inte gå till sin pappa för hon tycker det är jobbigt när han pratar illa om de som hon tycker om.

    Det jag undrar är vart jag ska gå vidare med det här jag börjar bli så trött på det nu och jag ser ju att barnen blir ledsna. vem ringer man och rådfrågar om sånt här?

    hur skulle ni ha gjort?

  • Svar på tråden pappan till barnen pratar skit om mig och min familj...
  • Anonym (Kaffedraken)

    Prata med barnen. Var ärlig utan att ge igen, förklara att vuxna har svårt att hålla sams ibland och då säger man ibland dumma saker... Ring soc, be att få tid hos famlijerätten, har hört mycket gott om dem och deras insatser!
    Lycka till!

  • Anonym (Kaffedraken)
    marre1982 skrev 2015-07-04 10:08:20 följande:

    Jag och pappan till mina barn separerade i december. Det har varit väldigt jobbigt eftersom han går och pratar med barnen som att de vore vuxna, han går och snackar skit om mig, min bästa vän och hennes barn som mina barn tycker väldigt mycket om. Han pratar även illa om min mamma och pappa till barnen. det kan även vara fula ord inblandade. min äldsta flicka vill inte gå till sin pappa för hon tycker det är jobbigt när han pratar illa om de som hon tycker om.

    Det jag undrar är vart jag ska gå vidare med det här jag börjar bli så trött på det nu och jag ser ju att barnen blir ledsna. vem ringer man och rådfrågar om sånt här?

    hur skulle ni ha gjort?


    Jag känner igen tendenserna, i mitt fall handlar det om att andra parten är arg på att han inte lyckats få till sitt liv och är lycklig nu efter att ha varit länge otrogen = skilsmässa. Att jag efter skilsmässan istället lyckats få ett bra (bättre) ordnat liv än tidigare, gör honom bitter och arg och det går ut över barnen på lite samma sätt du beskriver.

    Väldigt ledsamt och omoget av en vuxen förälder, tyvärr tror jag inte man kan göra så mycket mer än att be barnen berätta för en om de känner att de behöver -  och sedan vara mycket noggrann med att bemöta deras reaktioner med att man inte blir ledsen själv (viktigt att visa sig stark här, det kan nog nästan uppröra barnen mer att veta att någon de tycker om skadas av skitsnackandet och därför går omkring och tiger om det), och att om han pratar så, får det stå för honom. Att det är mycket bättre att inte prata illa om varandra, och att han gör fel, när han gör så. "Han borde säga det direkt till mig inte till er, så att jag får hantera det", brukar jag säga. Att liksom leda bort allt deras (inbillade!) ansvar från när han pratar dumma saker.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag förstår vad du menar och egentligen är det ju jag som har mycket att säga om honom men skulle aldrig göra så inför barnen. hur mycket jag än vill skrika tillbaka på honom så håller jag tyst för jag vet att det blir ännu värre då och barnen blir ledsna.

    det är bara det att barnen har börjat kalla mig jävla hora några gånger och det kan ju bara komma från pappan. jag vet ingen annan som skulle kunna säga så framför barnen. barnen har ju berättat också.

    självklart försöker jag förklara för barnen hur det är men det är inte lätt alla gånger och förklara ett beteende som ändå är deras pappa som gör på det viset.

    med pappan är det lönlöst att prata med då blir det 10 ggr värre tyvärr.

  • Anonym (Kaffedraken)
    marre1982 skrev 2015-07-04 11:22:18 följande:

    Jag förstår vad du menar och egentligen är det ju jag som har mycket att säga om honom men skulle aldrig göra så inför barnen. hur mycket jag än vill skrika tillbaka på honom så håller jag tyst för jag vet att det blir ännu värre då och barnen blir ledsna.

    det är bara det att barnen har börjat kalla mig jävla hora några gånger och det kan ju bara komma från pappan. jag vet ingen annan som skulle kunna säga så framför barnen. barnen har ju berättat också.

    självklart försöker jag förklara för barnen hur det är men det är inte lätt alla gånger och förklara ett beteende som ändå är deras pappa som gör på det viset.

    med pappan är det lönlöst att prata med då blir det 10 ggr värre tyvärr.


    Det är fruktansvärt att han gör/säger så, för det öppnar ju också för en respektlöshet från barnen mot dig (som han lär dem). De kanske inte ens inser hur grovt det är att säga så till sin mamma.

    Två grundläggande saker: 1. var stenhård: sådant språk har vi inte i mitt hem. Låt dem få förstå genom att de leds ut i trapphuset el på tomten, om de går över din gräns och säger så i ditt hem. Det är ett helt oacceptabelt uppförande (även om pappa är orsaken).

    2. Var lugn och visa så stabilt och självsäkert du kan - hur man faktiskt ska bete sig som vuxen i barns närhet, det är en extrem situation och du har rätt att berätta att det är du som är den de ska ha som förebild här. Att pappa beter sig väldigt märkligt och inget man behöver ta på allvar. Med tiden, ser de en tydlig skillnad=sunt.
  • Anonym (Kaffedraken)
    marre1982 skrev 2015-07-04 11:22:18 följande:

    Jag förstår vad du menar och egentligen är det ju jag som har mycket att säga om honom men skulle aldrig göra så inför barnen. hur mycket jag än vill skrika tillbaka på honom så håller jag tyst för jag vet att det blir ännu värre då och barnen blir ledsna.

    det är bara det att barnen har börjat kalla mig jävla hora några gånger och det kan ju bara komma från pappan. jag vet ingen annan som skulle kunna säga så framför barnen. barnen har ju berättat också.

    självklart försöker jag förklara för barnen hur det är men det är inte lätt alla gånger och förklara ett beteende som ändå är deras pappa som gör på det viset.

    med pappan är det lönlöst att prata med då blir det 10 ggr värre tyvärr.


    du måste vara bestämd, de får inte kalla dig för jävla hora. så pratar man inte. du kan ju uppfostra, du kan fråga var de fått det ifrån. svarar de att det är pappa som sagt det så kan du helt klart säga att han är ful i språket och det är inte okej, det ska de inte ta efter för så får man inte prata överhuvudtaget.

    när jag var osams med min sons pappa kom han hem å sa: - Mamma, pappa säger att du är galen, en jävla kärring.
    Det var sååå hjärteskärande men jag höll mig lugn och förklarade att det nog slunkit ur honom för att han var arg.

    När sonen kom nästa gång sa han: - Mamma. pappa sa förlåt till mig för att han sagt att du är galen. Och en jävla kärring.
    Sonen har helt enkelt frågat pappa varför han sagt så om mig och pappan kom då på sig själv :)
  • Anonym (Kaffedraken)
    #ralf skrev 2015-07-04 14:55:14 följande:
    du måste vara bestämd, de får inte kalla dig för jävla hora. så pratar man inte. du kan ju uppfostra, du kan fråga var de fått det ifrån. svarar de att det är pappa som sagt det så kan du helt klart säga att han är ful i språket och det är inte okej, det ska de inte ta efter för så får man inte prata överhuvudtaget.

    när jag var osams med min sons pappa kom han hem å sa: - Mamma, pappa säger att du är galen, en jävla kärring.
    Det var sååå hjärteskärande men jag höll mig lugn och förklarade att det nog slunkit ur honom för att han var arg.

    När sonen kom nästa gång sa han: - Mamma. pappa sa förlåt till mig för att han sagt att du är galen. Och en jävla kärring.
    Sonen har helt enkelt frågat pappa varför han sagt så om mig och pappan kom då på sig själv :)
    Det låter som när det går väldigt bra, men jag förstår TS att "det blir 10 ggr värre", om man skulle ta upp det med motparten. Det kan röra sig om allt från att han, pappan absolut inte vill bli kritiserad, eller om ren narcissism (kritik=det värsta de kan komma i närheten av). Det spelar egentligen ingen roll vad det är, men jag vet i a f tt om det dyker upp hos oss, så måste jag hantera det själv, och barnen skulle aldrig våga fråga honom en sådan sak. Om någon skulle ifrågasätta hans beteende så skulle han svara med total oförståelse eller rena lögner "det har jag aldrig sagt".
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Svårt) skrev 2015-07-04 16:04:35 följande:
    Det låter som när det går väldigt bra, men jag förstår TS att "det blir 10 ggr värre", om man skulle ta upp det med motparten. Det kan röra sig om allt från att han, pappan absolut inte vill bli kritiserad, eller om ren narcissism (kritik=det värsta de kan komma i närheten av). Det spelar egentligen ingen roll vad det är, men jag vet i a f tt om det dyker upp hos oss, så måste jag hantera det själv, och barnen skulle aldrig våga fråga honom en sådan sak. Om någon skulle ifrågasätta hans beteende så skulle han svara med total oförståelse eller rena lögner "det har jag aldrig sagt".
    Okej men då får man ta hjälp av någon, tex familjerätten som sagt. För även om han bortförklarar saken, lider av narcissism och inte vill bli kritiserad, så är det TS barn och deras framtid som är viktigast!
    Bara för att nån är en jobbig idiot ska man inte tolerera att han beter sig som ett as, och särskilt inte mot barn.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag skulle försonat mig och återupptagit förhållandet.

    Det är så oerhört barnsligt att separera.

  • Anonym (Kaffedraken)
    grind skrev 2015-07-05 08:01:10 följande:

    Jag skulle försonat mig och återupptagit förhållandet.

    Det är så oerhört barnsligt att separera.


    Hur gammal är du? 15?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Svårt) skrev 2015-07-05 08:28:37 följande:

    Hur gammal är du? 15?


    30-års åldern
Svar på tråden pappan till barnen pratar skit om mig och min familj...