Ledsen, tappar lusten så fort förspelet eller sexet börjar. Någon mer?!

Det du beskriver är jättevanligt och jag blev av med problemet i vuxen ålder. Det största problemet för mig var att det var för stor skillnad mellan fantasierna i huvudet och verkligheten. Det kan handla om nervositet eller att man har en fasad till den andre. Kanske man inte känner varandra tillräckligt, eller känner sig nog accepterad? För mig handlade det mycket om att vi var för olika, han hade inte kapacitet att greppa vem jag var och var för ytlig för att förstå poängen med att se efter.

När jag träffade någon jag klickade fullständigt med mentalt så kändes det som att han var i mitt huvud (och jag i hans), och då upplevde jag inte glappet mellan fantasi och verklighet. Upplevde mig 100% accepterad för den jag var och kunde slappna av helt. Kunde berätta om mina mest perversa fantasier och han var kapabel (annars hade vi aldrig klickat mentalt) att göra något med dem och jag med hans.

Jag insåg att jag måste ha den mentala kontakten med mannen för att uppleva det som i fantasin. Jag har lärt mig att återskapa det här och kan leda män in i mitt huvud och jag i deras. Vilket innebär att de blir lika mindfuckade som jag, och upplever en helt ny värld sexuellt och emotionellt. Efter att ha lärt mig detta kan jag sålla bort män som inte har förmågan att greppa mig mentalt. Det som inte är lika noga är utseendet och annat ytligt, det mesta faller bort om han har den mentala förmågan.

Jag upplever inte att det är något fel på mig, jag måste bara träffa rätt män eller se till att vi kommer närmare varandra. Men det jag nämnt här är inte allt som spelar in för mig, det skulle bli en hel bok.

Det är såklart individuellt det här men jag vet inte hur du är så du får hålla till godo med min historia. :)

Jag kom på ett viktigt tillägg:

Många jag pratat med har tappat lusten när sex gått från att utforska till att bara utföra. Barn har ju också en sexualitet och den handlar om att utforska. Någonstans på vägen till vuxenlivet slutar en del att utforska och köper ett färdigt koncept om vad sex är, och går över till att imitera och utföra sex istället vilket går hand i hand med prestation, som i sin tur är ytterligare en lustdödare.

Barn som introducerats för sex på vuxnas villkor slussas in i det för tidigt, och även om man varit lyckligt lottad att slippa vuxen inblandning som barn så kommer man ändå få presenterat för sig vad sex är när man kommer upp i tonåren.

I nya relationer handlar sex inledningsvis om utforskning för många, men i ett skede går det över till utförande och där tappar många kvinnor lusten. Andra fortsätter utforska sig själva och varandra och där håller lusten i.

Att utforska någon på alla mentala plan är också att utforska någon sexuellt.

En frågeställning folk borde ha är VAD som är sex? Vad är sex enligt dig, TS? Var/när börjar sex och var/när slutar det vara sex?

Jag och min kille känner varandra utan och innan, känner mig absolut accepterad och är trygg i hans sällskap. Vi har ändå varit tillsammans i 6 år! Vi klickar verkligen mentalt jag och min kille, det är som om att vi känt varann hela livet och vi är verkligen bästa vänner. Han är den enda jag kan vara mig själv med. Ja förutom när det kommer till sexbiten då. Då är det bara pinsamt och obekvämt.

Hur menar du med att det var för stor skillnad mellan fantasierna i huvudet och verkligheten?

Problemet ligger enbart i dina tankar. Du tänker för mycket under sexet, och kan inte bara ge dig hän.

Efter att ha läst allt du skrivit, får jag känslan av att du känner dig accepterad av din kille. Du är inte generad eller blyg för honom. Samt att du tänder på honom.

Men sex handlar till absolut största delen om dig själv. Det är dina känslor, (tankar) och upplevelse. 
Felet är att du inte accepterar, respekterar, känner dig bekväm och älskar dig själv. 
Du släcker inte lampan för att slippa se din kille, egentligen inte för att han ska slippa se dig heller. Du släcker för att slippa se dig själv.
Möjligtvis släcker du även för att "alla andra" ska slippa se också (sk. hjärnspöken).

Jag tror inte att du ser att sex är naturligt och "okej". Innerst inne tycker/tror du att det är något fult. I synnerhet om DU sysslar med det.

Du måste jobba med din självkänsla och ditt självförtroende. Låt inte heller dessa känslor vara en hemlighet, utan berätta om dem för din kille. Skäms inte för det eller dig själv.
Jag kan garantera att människor i din omgivning är mer förstående och accepterande än du först tror. Dölj inte dina tankar och känslor. Var dig själv, och bli medveten om dina egenheter.

Jag och min kille har aldrig utforskat sex direkt. Jag berättade för honom ganska snabbt i förhållandet vad jag tycker om och inte tycker om när det kommer till sex.

Eller hur menar du med utforska? När jag började ha sex så tog man ju reda på vad man tycker om och så, är det det du menar med utforska? Sen berättade jag det för min kille ganska omgående så att han inte gör något som jag inte gillar.

Jag vet inte vad sex är, det är väl upp till var och en att bedöma? Sexet börjar väl vid förspelet och sen slutar det oftast när han har kommit, jag kommer inte så ofta. Sen så kramas vi lite, sen går vi upp och tvättar av oss.