Förhållande.. Inte med, inte utan.

10 år. Vi tröttnade. Blev tillsammans när vi var för unga. Jag var lat och egoistisk. Han snäll, urtråkig och med vissa alkoholproblem.

11 år, gifta 9, ett barn.

Fortfarande tillsammans, ser oss tillsammans resten av livet.

(Kan spela in att vi var lite "äldre", 25 och 28, när vi träffades, hade både lekt av oss och haft förhållanden innan och visste vad vi ville.)

Nej, jag tror inte tvåsamhet är för alla, och fler borde våga bryta upp från taskiga förhållanden.

8 år, det tog slut för att vi hade för olika värderingar och ville leva på olika sätt. Om 6 år har nuvarande relation snott rekordet om det håller och det tror jag definitivt att det gör.

Jag vet att tvåsamhet inte passar alla, men jag tror det passar en del.

6 år. Han var deprimerad och jag tröttnade på att vara mamma åt honom.. Varit singel sen dess och tror inte på kärleken, eller tror och tror men jag vill inte träffa någon ny i alla fall för det är alldeles för mycket jobb och för lite njutning i ett förhållande så skippar sånt.